en bit verklighet

och jag vet att jag inte har nämnt honom på några dagar
men jag är fortfarande jävligt kär
sådär att jag nästan stör mig på mig själv

och i mitt eget liv, min Lena-verklighet
trivs jag samtidigt hyfsat bra med att vara ensam.
Ibland. Långt ifrån jämt.
I jämförelse med att vara med honom är min ensamhet en hög bajs,
tråkig, trist och alldeles... alldeles skittrist.
Min bit av verkligheten är ändå uppfylld av mig mig mig


Idag är det molnigt ute. Jag känner för att se ett kostymdrama i jane austenstil
och borde hyra en film
men jag tror jag ska ut, ut i parken och längta bort istället