dagen som gått

Första dagen på sommarjobbet och det känns som om jag aldrig varit borta, som om det inte var nästan ett år sen jag var här sist.
En del nya namn att lära sig bara men jag har fusklappar och dagen har flutit på rätt smärtfritt och snabbt. Det har inte ringt en massa och jag har bläddrat i veckotidningar...
Ja, veckotidningar- Hit kommer det en massa tidningar som ingen vet vem det är som prenumererar på och som hamnar här i växeln, och när man har nån minut över hinner man bläddra i dem mellan samtalen. Det är det som är rätt skönt med det här jobbet: att det är stressigt ibland och då pallar man det för man vet att det kommer stunder av inte-stress.
Och dessutom slutar jag snart. För dagen.

Imorse strulade det när jag skulle köpa busskort. Det tog sån tid att chaffisen till slut sa "Men, testa om det här kortet funkar på vägen hem så..." för att vi var så sena.
"Ska jag inte betala något då?" frågade jag men han viftade bort det och jag satte mig.
Inte för att jag brukar ha en sådan tur, men visst vore det coolt om jag har ett laddat pendlarkort, trots att det är utan kvitto, som jag inte betalat ett skit för.
Om kommer det en kontrollant får jag väl hitta på att kvittot tappade jag för det låg i en annan väska än själv kortet.

Men jag brukar inte ha sån tur. Förmodligen är det inte laddat alls( med 800 kr) utan jag får ladda det på bussen hem men då har jag ju ändå en enkel resa hit som jag åkte gratis på. jag måste väl kunna se det positivt på något sätt antar jag. Och en enkel gratisresa är ju ändå gratis. Men det vore så schysst om jag kunde få behålla mina pengar och ändå åka gratis en månad.


När det ringer från Malmö får jag D-vibbar av dialekten( och en D-abstinens utan dess like) , och vill säga till dem att jag vill vara där nere jag med. Men det kan jag ju givetvis inte säga, utan jag säger saker som" Det är ingen som svarar där men jag kan ta ett meddelande till henne?" och "Välkommen tillbaka då!"