där du är

...och fem sekunder senare ringer han upp igen "Jag vill inte att du ska vara ledsen" men det var redan för sent så då kunde jag lika gärna säga det jag tänkte på, och vi pratar lite. "Du ska veta att jag tänker på dig hela hela tiden och jag vill att du ska vara här!" och jag piper fram ett "Okej" och ett "Saknar dig med" innan vi måste lägga på.
Ytterligare en minut går innan mobilen piper till av sms, och senare ännu ett.
Och my love, jag menar det jag skrev: Det är inte kärlek i sig som är det smärtsamma. Det är avstånden och timmarna med tystnad som är smärtsamma. Det är frågorna "när kan vi ses igen?" och " hur länge kan du stanna den här gången?" som gör mest ont. För jag vill inte vara någon annanstans än där du är.
Jag är inte där nu. Däri ligger smärtan.