ett år senare
Jag ser just att jag har bloggat i ett år.
Jag vill minnas att jag var en smula skeptisk till det hela i början. Jag minns inte varför, men det var jesper som fick mig att starta bloggen i alla fall.
Maj 2005. Jag var på väg att flytta ifrån trerummaren till min nuvarande lägenhet. Jag drev runt bland flyttkartonger och såg ut genom fönstret hela tiden, ner mot stan och om kvällarna tänders lamporna på Bernhs arena och lyste upp köket. Jag var vaken till fem på mornarna och läste böcker och var märkligt tillfreds med saker som de var.
Såhär skrev jag för ett år sedan.
"Inspirationen sviker, jag vill återigen att du kommer hit om natten och rycker tag i mig och drar med mig ut och visar att man kan leva, istället för att jag ska sitta här och gräva mig in i tanken och det andra, det där tystade sorgsna djupa som vrålar under ytan.
Jag funderar på om jag saknar något, men det gör jag inte. Jag funderar på vart jag skulle vilja vara: jag vill vara där livet är, där kärlek finns, jag vill vara någon annanstans där platsen alltid är hemma. Som i mig själv.Jag vill värma händerna på din mage och känna hur hennes bruna hår smeker över min kind. Jag vill se på vind och dess lek med löv, jag vill sjunga starkt."
...poetiskt som vanligt, dessa obegripligheter jag knapprar fram emellanåt.
Och nu, ett år senare är det så många saker som är annorlunda. Det är insikterna, och männskorna som jag lossade greppet om och de nya människorna som kommit till mig, som om det var meningen att vi skulle mötas.
Men har det varit ett bra år?
Jag måste nog säga att det har varit det.
Jag vill minnas att jag var en smula skeptisk till det hela i början. Jag minns inte varför, men det var jesper som fick mig att starta bloggen i alla fall.
Maj 2005. Jag var på väg att flytta ifrån trerummaren till min nuvarande lägenhet. Jag drev runt bland flyttkartonger och såg ut genom fönstret hela tiden, ner mot stan och om kvällarna tänders lamporna på Bernhs arena och lyste upp köket. Jag var vaken till fem på mornarna och läste böcker och var märkligt tillfreds med saker som de var.
Såhär skrev jag för ett år sedan.
"Inspirationen sviker, jag vill återigen att du kommer hit om natten och rycker tag i mig och drar med mig ut och visar att man kan leva, istället för att jag ska sitta här och gräva mig in i tanken och det andra, det där tystade sorgsna djupa som vrålar under ytan.
Jag funderar på om jag saknar något, men det gör jag inte. Jag funderar på vart jag skulle vilja vara: jag vill vara där livet är, där kärlek finns, jag vill vara någon annanstans där platsen alltid är hemma. Som i mig själv.Jag vill värma händerna på din mage och känna hur hennes bruna hår smeker över min kind. Jag vill se på vind och dess lek med löv, jag vill sjunga starkt."
...poetiskt som vanligt, dessa obegripligheter jag knapprar fram emellanåt.
Och nu, ett år senare är det så många saker som är annorlunda. Det är insikterna, och männskorna som jag lossade greppet om och de nya människorna som kommit till mig, som om det var meningen att vi skulle mötas.
Men har det varit ett bra år?
Jag måste nog säga att det har varit det.
posted by vandrarvild at 11.5.06
2 Comments:
Har visserligen bara bloggat i fyra månader men var precis som du, lätt skeptiskt till hela grejen. Du ser ju nu vartåt det burit....! Dessutom har det hänt mer på dessa fyra månader än på vääääldigt länge. Om det har med bloggeriet att göra vet jag inte men det är trivsamt att vara under himlarna just nu!
Det kanske har att göra med att man är beredd att på olika sätt lämna ut sig och då börjar andra saker hända på samma gång, människor kanske blir mer tillmötesgående när man visar sidor av sig själv som de känner igen.
Skicka en kommentar
<< Home