Jaha, jag hamnade visst i aftonbladet för det jag skrev om teletubbien.
Mina berömda femton minuter.

Om ni vill se en skön film ska ni se Robert Altmans sista film A Prarie Home Companion. Jag är faktiskt lite kär i den, så pass att filmmusiken spelas mest hela tiden här hemma nu. Säga vad man vill om mig och D men smal musiksmak har vi inte.

Idag ska jag till frisör och fråga om hårfärg och sen blir det upptäcksfärd på bibblan, sjukt sugen på att lära mig nått nytt och uppleva något som tre dagars kontorsarbete inte tillät.

Jag börjar jobba på tisdag igen. Om de inte har internet på datorn(de brukar alla ha)kommer jag säga upp mig inom en halvtimme. Sen ska jag jobba till slutet av augusti, men vissa veckor lediga - av nån anledning som jag inte orkar bry mig om men jag är ju inte ordinarie på jobbet så det är väl nått sånt. Hur som helst ska jag vägra jobba om två veckor för då kommer Helena ner hit och hälsar på. Igår när vi pratade kom vi på att vi inte setts på över ett år. Det känns som om vi sågs i slutet av somaren men det blev ju aldrig av. Så i mars förra året sågs vi sist. Hon har säkert fått jättelångt hår och blivit jättesmal. Själv går jag bara upp i vikt just nu och är lite glad att modet är klänningar man knyter under bröstet. Sådana ska jag ha i sommar....

den du är

Varför är det så att man i vissa fall inte kan uttrycka en åsikt utan att någon måste klämma kommentaren "Du är bara avundsjuk"?
Det osar härskarteknik lång väg, och anti-jante. "Du ska minsann inte komma här och tycka illa om den här personen/saken när alla andra tycker tvärtom. Vem tror du att du är egentligen?"

Hur man än vrider och vänder på saker i livet så kommer där alltid finnas någon som är bättre än du, snyggare än du, klokare och smartare än du.
Och det kommer alltid finnas nån som är sämre, fulare och mer korkad.
Det vet jag.

Så om jag då påpekar något i en välkänd blogg så är jag avundsjuk för att inte lika många människor läser min blogg? Om jag säger något om en skådis som jag tycker är rätt talanglös och menlös så är jag avundsjuk för att jag inte ser likadan ut? Om jag läser en text som jag tycker är skit så är jag bara avundsjuk för att jag kanske inte skriver lika bra och den texten är skriven av en högt ansedd författare och???

Varför skulle jag vara avundsjuk på det. Jag kan känna längtan efter saker som andra människor uppnått. Men avund? Det ordet är så svart, och jag förstår det inte riktigt. Att vara avundsjuk vore ju att förneka och tillintetgöra allt det som jag själv gjort, kommit fram till, fått erfara och förneka och krossa det liv jag lever nu.

Vem tror du att du är egentligen?

6 minuter kvar.

och nu är jag fast i den här söta sidan och åh-ar mig över vovvarna och kissekatterna.
en timme och två minuter kvar tills jag får gå hem.

Jag gillar fittklubbsbloggen.

Speciellt gillar jag raden"Boken är alltså bättre än vad Émile är snygg." mot slutet av inlägget.

ville vara en annan

pardon my bad french men faaaan vilken tråkig jävla skitkanal megapol är.

mer pee tre till folket NU!



Crawings: Jag vill gosa in mig vid Ds hals, ligga på hans och lyssna på honom när han kollar på teve och hur han skrattar till ibland.

bara en timme och förtifem minuter kvar tills jag tänker springa härifrån. jag beklagar bajsbloggandet. jag sitter vid en dator. det är kvavt här inne. det ringer knappt. jag har hjärnsläpp. jag är en krass version av mitt forna jag. vill sitta i en bil och vara på väg någonstans där det finns vatten och det blåser. eller så vill jag vara karaktären i en bok där skymningen faller och man samlas för att berätta historier vid den stora elden och ett lätt sommarregn börjar falla strax efter att alla lagt sig under de stora träden för att sova; sådär så att de kan somna till ljudet av prasslande tisslande löv ochen sval vind mellan stammarna.

åååååååååh.

Nu börjar jag bli rastlös som fan.

Jag vill ha glass fast jag vill egentligen inte ha ett skit mer än kanske lite vatten.

Imorse hörde jag ett kul ord. vd var det nu då. nått på R.

hmm. rastlös rabiat robust rektum r..... fan, minns inte.

men jag minns att jag log.

och lunchen passerade och jag är sjukt mätt. Riktigt jobbigt att sitta här men att istället vilja sova middag, och magen mätt-värker fastän jag bara käkade grönsaker. Av någon anledning känner jag närvaron av D starkt just idag. Han jobbar på le filminspelning igen och visste inte när han skulle komma hem ikväll. Så när jag kommer hem om tre timmar kommer jag kunna sova utan att han vill hitta på något. Jag funderar på att blogga tills jag slutar idag. Imorrn ska jag nog inte jobba här för sjuklingen kommer tillbaka då, men på tisdag börjar det där andra jobbet som jag redan har fått alla jobbdatum för. Min oro nu ligger i hur fan jag ska ta mig dit men jag är ju alltid nojjig inför nya saker. Det går alla gånger bussar dit ut. Men jag får en kick av att oroa mig för saker har jag märkt. Det sysselsätter tankarna. Alla dessa "tänk om...".

Ibland skulle jag vilja vara ute och gå utan att tänka alls. Det måste vara så skönt att vara i ett tillstånd av total tankefrihet. Man måste stanna upp och lägga märke till så att alla de där tankarna i skallen inte hindrar en från att se de saker som är viktiga för en. Så att babblet i skallen inte överröstar ens jag. När man märker vad som är babbel och vad som är de riktiga tankarna så är det lättare att snabbt döda babblet.

bögbarn på gång

Teletubbisen kanske är gay. Nu vill polska myndigheter att saken utreds och om den misstänke gayteletubbien, som vid ett tillfälle bar handväska, är gay.

"Polska myndigheter påbörjade nyligen en rad åtgärder för att förbjuda spridning av homosexualitet bland barn. Bland annat vill utbildningsdepartementet att lärare som gör reklam för homosexualitet ska kunna sparkas. Den konservativa regeringen har kritiserats inom EU och från människorättsgrupper för diskriminering. "

Och intressant är det ju att de tycker att syftet med tinky winky-som bögtubbien heter- är att fördärva barn. Inte sprida upplysning om att homosexualietet existerar? Nejnej, barnombudskvinnan i Polen har bett psykologer om råd. De vill stoppa spridningen av bögar. Öka spridningen av homofobin.

Det kräver ju då att gay är något man blir genom yttre påverkan. Om man som barn ser en man stassa runt med handväska kan man alltså i senare år när ens sexualietet börjar vakna till liv komma på att man vill vara likadan? Och det är farligt?
Jag hänger inte riktigt med i det där. Det går inte annat än ironisera över det. Jag ser ju på homosexualietet som något helt utanför arv och miljö. Det personliga blev återigen politiskt.



...och samtidigt säger tidningarna att den nya 'mansbagen' är här. Den som män ska kunna bära utan att känna sig för gayiga.

Nyss läste jag den här ledaren och jag reagerade väl bara aningens på det MEN sen läste jag kommentarerna där en av dem, Arson- en man- drar paralleller mellan nazism och feminism.

Hm...

Föresten har jag från att ha tyckt att tanken med ett kungahus är trevlig övergått till att tycka det är helt jävla överflödigt och att pengarna som knugen och silvia får kan användas till bättre saker. Jäppser skulle vara stolt över mig, vi hade en sån diskussion för några år sen, när jag fortfarande tyckte knugen kunde vara representativ för svea rike. D är alla gånger också stolt över mig nu för han tycker kungahuset är skit. eller vad säger jag, i bästa vandrarvild-anda måste jag ju säga att han tycker kungahuset är...bajs.

inatt drömde jag att ett ex ville ha mig tillbaka och att jag skrattade honom rätt upp i ansiktet.
befriande.
en av killarna som jobbar här ser f ö ut som mitt sajkoex, jag ryser varje gång jag ser honom. som tur var så händer inte det så ofta.


om femton minuter ska jag gå och handla lunch. Innan rusningen.

hög

Klockan är snart tio och jag har slutat svara om det ringer internt, för de lägger i alla fall på och det är inte hit de vill komma ändå. Arbetsmoralen är hög. Det händer inte vidare mycket, vi sitter på varsin dator och läser aftonbladet och expressen, kollar på bilarna utanför och lyssnar på mix megapol och nån jävla jagad-tävling. Det är inte jag som valt radiostationen. De brukar alltid lyssna på den där tävlingen. På mixmegapol spelar de måns zelmerlövs cara mia hela tiden. Sitter jag ensam med radio nästa vecka när jag jobbar på det andra stället blir det PeTre för hela slanten. Jag lovar och svär amen. Jag saknar krister och alla de andra. De är åtminstone roliga, och inte megapolkrystade.

Jag slutade dricka te ett tag. Min magkatarr försvann. Jag tänkte inte på det innan jag började dricka te igen och den kom tillbaka- herrå tedrickandet. Jag är djupt bekymrad över det. Vad ska jag nu värma mig på till hösten? Darling gillar ju inte kalla händer på magen. Min vetevärmare har försvunnit och vantar funkar inte vid datorn.
Ännu ett I-landsproblem...

Prins Caaarl-Philip*ska sägas med nasal överklassröst i stil med caaaarl-jaaaan* har alltså fotograferat i hela aaaaderton år och har nu en utställning i Uppsala. Naturbilder. Temat är 'underifrån med himmel synlig'.

Det låter ju alldeles underbart. Och fruktansvärt trist, och tråkigt och förutsägbart. Men säg den adliga brat som förvånar. Allt tjohej runt utställningen handlar om att han är Prinsen. Inte att han tar intressanta fotografier.

Av någon anledning så växer min aversion mot monarkin.

åska

Han sover djupt, han märker nog ingenting, men jag ligger vaken i vad som känns som en lång stund, flera timmar. Det åskar under natten, jag räknar sekunder mellan blixt och dunder där jag ligger i min halvdvala. Det är mörkt ute och även om jag har ögonen stängda kan jag se när det blixtrar.
Jag älskar åska. Jag vet inte när det började, men det finns få saker som får mig att känna mig så levande och leende. Jag längtar ständigt efter nya oväder. Jag vill se klotblixtar och en himmel som splittras av hundratals små renblixtar. Hade jag bott i usa hade jag nog varit tornadojägare. Alla har en galensida; det är en av mina.

På allmän begäran(nåja, på Ozzys) så ska jag alltså skriva och klaga på hur tråkigt jag har på jobbet. Fast det är inte trist. Inte massor. Klockan är visserligen bara tio och jag käkade frukost för en timme sen och nu väntar man på lunchen och svar på om man ska komma hit och jobba imorrn eller inte. Jag har slöläst expressen och aftonbladet -skittidningar- och hittade en fototävling som jag ska hinta om för D. Jag har läst lite Harry Potter, för det hinner man göra här för nära hundra pix i timmen, och druckit te och skämtat med en anställd som ringt ner hit fem gånger på rad, harrypotternördat med den andra tjejen som jobbar här(som ordinarie) och käkat frukt.
De flesta samtal lägger på/försvinner så snart man kommit fram till datorn. Vad annars. och nu hann klockan bli halv elva. bara sådär.
Underbart.

...och sedan då? vad händer då? vad hände med alla storslagna planer och rädslan för mörker. vad hände med att vara en nagel i världens öga. varför inte passa på, beroendeframkalla sig själv på oändliga foton. klistra dem bland historiska album där musiken tystnat. mana fram ett skrik där eko bor och tänk dig vad som skulle kunna bli. vad är det värsta som kan hända

du kanske dör. du kanske kommer levande ur det.

och sedan då? vad händer med ditt du. alla masker du ritat så omsorgsfullt på alla stenar du bär på. den tunga historien med ett jag vilse mitt i. du snubblar igen, såklart. du är ensam igen. såklart.

men du kanske är du själv ändå.

detta till trots

Jag klagar alltid på alla jävla youtubevideosar i alla bloggar
men jag ville trots detta, för er som inte är bekant med henne sedan tidigare,
att ni skulle lyssna på åtminstone en Loreena McKennitt-sång. Just idag är det den här som är bland det bästa och skönaste.

Annars finns det så många som jag gillar och några som jag avskyr, men hon är helt klart värd att kolla upp. Hon är en av de där som inte fick skivkontrakt men som istället sålde sina skivor genom att gå runt till bokhandlar och skivaffärer och be dem sälja dem.
Sen startade hon eget skivbolag hemma för att kunna göra sin egen musik precis på det sätt hon själv vill.

Jag gillar sånt. Människor med flöde, glöd och själ.

rabbit

Jag ska jobba nästa vecka. Innan dess måste jag göra något väldigt drastiskt med mitt hår för jag kan inte jobba på stora stora företaget och se ut såhär. Jag önskar jag var en pojkflicka, en av de där magra seniga brudarna som passar skitbra i rakad skalle eller jättekort hår utan att de för den delen ser butchiga ut. Själv skulle jag se ut som en rabiat flata i rakat. Och nej, jag menar inte att flator är rabiata, men eftersom jag mest ser rätt sur ut skulle det inte riktigt funka.

Är inte "rabiat" ett roligt ord? Jag tänker alltid på den där Felicia -hon som blir ihjälslagen av sin man när hon börjar spotta körsbärskärnor och pratar om djävulen- i Häxorna i Eastwick när jag säger det ordet. Hon var rabiat. Samtidigt var hon den enda som fattade vad som hände. Men ändå: rabiat.
Inte helt konstigt tänker jag på kaniner. Rabbit. Rabiat Rabbit; ivrigt knullandes för att skapa fler rabiata rabbits.
Hahaha!
...Oh, come on, make my day.

glass

Jag har testat den där nya soleron. Blåbär och banan tror jag det är.


Jag är inte charmad alls. Solero Red fruit är tusen gånger godare.
Nu har jag problem med vilken glass jag ska hooka med i sommar eftersom Solero svek mig så brutalt.

Ännu ett I-landsproblem.
'
'
'
'

jävla villaunge

Vi bor granne med en villaunge. Han har lägenheten ovanför oss. Jag kan sätta tusentals kronor på att grabbhalvan växt upp i en villa nånstans och det här är hans första lägenhet.

Jag hatar villaungar som flyttat till lägenhet. Jag brukade vara en sådan själv. "Grannar, vad är det? Jaha, hörs det till dig, det trodde inte jag! Sänka volymen på stereon, vad menar du?"

Idag har han spelat punk på högsta volym, med fönstret öppet. Samtidigt har han tvättat fönstrena eller nått för det har strilat ner mängder med vatten på vårt köksfönster och skvätt en massa fläckar.
Och när han går så klampar han som fan.


jävla villaungeslynbrathalvakukungjävel. Stick och brinn med dina jävla förfester för dina bonniga polare som vrålar i trappen som om ni är de enda i huset. Lär dig stänga hissdörren och tror du ingen fattar att det är DU som slänger en massa konstiga saker som pajar sopkomprimeraren hela tiden: Det började ju samma vecka som du flyttade in. Jävla nöppe, flytta hem till mamma igen. Hon är ju åtminstone trevlig mot folk.

park

Det här med parker gillar jag. Man traskar runt bland hus och bilar inne i stan, och woops, mitt i allt kommer det tusen träd och gräs där man kan sitta(om man, som i malmö, hittar en fläck utan gåsbajs) och där är vatten och en fontän och en staty som jag sett på bild innan och människor med sina hundar och människor som är dumma och ändå har hund, och barn som pekar på träd, barnvagnar med strosande föräldrar bakom, gamlingar med käpp och utan, människor som stirrar och människor som ignorerar en. Och en massa pippisar som ligger där och sover med huvudet under vingen och skiter fullständigt i att man går alldeles nära dem.

frukost

*mackamackamackamackamackamackamacka*

och angående harry potternörderierna satt jag igår pch läste på en sajt om teorierna om att Dumbledore INTE är död, trots allt. Att det är en konspiration mellan Dumbledore och Snape- och att Snape inte alls dödar honom.
Och de hade ju några poänger men ändå satt jag där med känslan av att teorins författare bara vägrar acceptera en boks skeende och ägnar väldigt mycket tid åt att hitta väldigt många ledtrådar i saker som kanske bara är text och inget mer....

Men ändå: Rowling är väldigt mkt sådan att hon väver in saker som man måste vara uppmärksam på, för allt kommer tillbaka senare. Någon som säger något om en person i förbifarten i bok tre och det återkommer sen i bok sex. Hon är inte dum hon.

Så sajten kan ha en poäng. Men det kan lika gärna vara en hönsgård av en snutt fjäder. För att alla vill att Dumbledore ska vara vid liv. Vi får se. I alla fall läste jag igenom allt det där och finner även att det finns släktträd för alla i böckerna. Oh my god. Fast det var ju samma sak när Sagan om ringen-böckerna kom, samma fascination. jag vet inte. Jag förstår ju uppenbarligen varför man blir fast i böcker, men släktträd och en fetsajt om teorier? Så långt skulle jag inte kunna gå. Men jag är skapligt sugen på att själv skapa något liknande, tanken har ju alltid funnits där och


äh fan, jag måste göra frukost.

gaaah, jag måste baka bröd för att kunna äta frukost. Det luktar fisk i köket efter maten igår och jag mår alltid pissilla av den lukten men nu måste jag städa bort den lukten för att kunna göra frukost. Mina problem borde kunna jämföras med världssvält och miljöförstöringen.

Och inga rena kläder har jag heller. Även det en lögn för jag HAR kläder men inget jag vill sätta på mig. Jag ska fundera på det där med överdrifter och varför det är så lockande att ta till dem när man vill ha uppmärksamhet.
Egentligen vill jag ha nån som ringer på och frågar om jag vill äta frulle med dem. En supergranne som vet när det är läge att hålla sig borta men som bakar supergoda glutenfria frukostbullar och som inte har katt. Nån man kan tassa över i pyjamas till.

Eller...vill man verkligen det?
D och jag pratade om kollektiva boende igår på väg till bögen. Jag har bott ensam för länge för att kunna klara av att bo med två tre andra till en början okända. D tycker alla kollektiv han varit i - utom hannas - har varit rätt sunkiga. Jag har bara varit i tre. Det ena av dem var i ett skitmysigt gammalt hus med en udda samling möbler och alla de boende var rätt softa och coola. Det var kallt som fan där dock, för ingen orkade elda i pannan mer än när de skulle duscha och eftersom det närmade sig sommaren eldade de inte för värme och duschade på badhuset intill. Det andra kollektivet var ständigt ostädat, och det tredje var jag på fest hos en kväll och det var mysigt även om en av de boende var en pubertal finnig grabbhalva nyss fyllda 20, en av de där som fortfarande tror de kan förändra världen och gärna pratade om hur för en trött Lena som inte orkade lyssna.

Fast... det vore ju trevligt om man hade nån granne som kunde vara lite mer som en kompis.

nörderi

Okej, i min rastlöshet har jag googlat runt på en massa saker och fastnade till sist på Wikipedias sidor om Harry Potter.

Efter att ha läst vad som stått där så inser jag att jag inte är hälften av den harry potter-nörd jag misstänkt mig vara. Det finns de som är mycket mycket mycket värre.


...och för det är jag djupt tacksam.
'
'
'
'

Det roar mig fortfarande att det är så otroligt provocerande för många att man inte äter ko, gris eller häst. Nu har jag börjat med kyckling igen men vet att jag måste sluta eftersom jag äter det bara när jag får det i bitar men skulle aldrig äta det om jag t ex skulle behöva rensa kycklingen själv och dela den och höra ljudet av benen som bryts och..... Ja, nu mår jag illa igen. Så då äter jag det för att inte vara en nagel i ögat på folk, och det är ju rätt mesigt av mig, att bara ge efter.

Men det handlar väl egentligen om att välja en slags princip i livet som de flesta andra inte väljer. Det är det som sticker så i ögonen på folk. Att någon vågar ta en annan väg än de själva, en väg de aldrig ens tänkt på.

Säg att du tror på utomjordigar på fullaste allvar och även om du skulle tro på det rakt av så är det ändå så pass provocerande att du skulle behöva förklara varje val du gör och har gjort, ifrågasättas dagligen och förlöjligas in i det sista. Säg att du inte äter kött(även om det numera är mer accepterat i den upplysta massan människor) och du får höra de dummaste kommentarer om och om igen"Men kött är ju så gott!".
Säg att du tror på att gud är en androgyn varelse som finns i allt levande och all materia och är universum och du själv(d v s "Jag är gud"-tesen) och någon kommer genast springade med en bibel och hotar dig med helvetet.

För i det stora hela verkar inte människan vilja tänka själva. De vill gärna ha någon som säger åt dem vilken väg de ska gå, hur de ska klä sig, föra sig och äta, hur de ska tänka och varför de ska tänka så. Människor vill till och med ha någon som säger till dem hur de ska arbeta och dö. Denna någon säger till och med vad som är rätt och fel, och allt som du själv upplever och känner i dig själv, din egna upplevelse, räknas bort eftersom den stora massan inte förstår dig. De måste förlöjliga dig, trampa ner dig. Sedan när de fått dig dit du vill; du kanske till och med dog för det du trodde på, så kommer de göra dig till en gudinna-gud och helgonförklara dig men ändå inte förstå det du gjorde eller försökte göra.
Senare förvandlar de dig till den person de kan förstå, och allt det där du kämpade för, som du visste var sant är återigen i händerna och tankarna på den stora massan, dem du var en nagel i ögat på.

och så fortsätter det om och om igen, tills människorna vågar sticka ut och börjar förstå sitt eget värde, sin egen styrka.

Ja, var börjar man?

det händer så mycket nu, jag hinner knappt med.

men först: sömn. Så tankarna hinner ifatt.

Akta bajset!

När vi är ute på promenader, jag och D, så är det inte värst ovanligt att han mitt i en lång utläggning om något säger"Akta bajset!" och sen fortsätter som om inget hänt.

Malmö. Södra Sveriges östermalm(ö) vad gäller hundbajs.

Och vem är det som egentligen går i alla de där mosade bajsarna man ser överallt? Stackars h*n..

Nu ska jag koka soppa på en spik. D v s, jag rotar i kylen, ger upp och säger till D när han kommer hem att vi inte har nått hemma, sen försöker vi muta varandra för att nån av oss ska orka gå ner och handla. Jag tänker inte gå och handla.

mugg

Föresten har jag köpt en ny mugg. Darling kommer muttra och säga att vi redan har tusen muggar, och det har han rätt i.
Men den är ju så fin. Den är ju från Indiska. Den gröna med turkost inuti.
Trodde han verkligen att jag skulle kunna låta bli, jag måste ju ha den. Det skriker ju Lena om dem, ser han inte det?

Jag köpte en liten present till honom som tystnadsmuta. Det kanske hjälper.

dagens irritationer

Idag är jag, trots att jag är på bra humör annars, irriterad på människor som går i bredd på trottoaren och som fortsätter göra det trots att man går i hälarna på dem och försöker komma förbi på sidorna. IDIOTER! Speciellt när det gäller feta arroganta gubbjävlar som stinker svett och svettas så att deras fula jävla solbrillor glider ner från näsan hela tiden.

Sen är jag irriterad på de som traskar rätt in i en modegrej. Bara sådär. "Det är snyggt för att det är inne". My ass att det är! Som nu med de här jävla fula fittiga tajtsen. HELLO SVAMPINFEKTIONER! Sist det var inne var väl 1991 och det var inte snyggt då heller.
Och vad fan är poängen med att ha tajts och kjol ovanpå? Det är varmt ute, skippa svampinfektionen bruden!

Sen hatar jag min telefon. Den nygamla sony ericson-telefonen. HATAR! Pilknappen som ska gå att dra ner för att man ska kunna scrolla; hur ofta händer det inte att man istället för att dra ner den trycker ner den fastän man inte vill.
Hela tiden.
Jag HATAR den där jävla telefonen. Jag vill ha en Nokia. NU! Sen ska jag stampa sönder sonyericssontelefonen till småbitar och skita på resterna och skicka dem till sony ericssons huvudkontor i Sverige.

Japp. Det ska jag. Jag ska jag ska jag ska.

dagen då jag var en hotad liten fitta

Idag blev vi förföljda av ett stenat sajko. Från Göteborg. Han fick syn på mig när vi mötte honom på gatan och började skrika att han skulle skjuta skallen av mig "din lilla fitta!!!" och när D la sig i följde han efter oss en bra bit och skrek saker hela tiden.

Det är så roligt att det är just på värnhem alla samlas. De som 'bara' är hemlösa är alltid trevliga, de frågar om pengar(som jag aldrig har) och vet när de ska ge upp
men de som knarkar tills det ryker ur öronen: de är inte så lite paranoida.
Vi såg honom inte mer sen, han försvann bortåt stan, men jag hoppas han inte har skadat nån, för så sajko var han.
Innan jag åkte till mams och paps råkade jag ut för nått annat sajko som började skrika åt mig när jag gick på andra sidan gatan.

Jag misstänker att jag är en sajkomagnet. Jag drar alltid till mig en massa galningar, bekräftelsekåta människor som tror att jag ska lösa alla deras problem, eller ständigt höga människor eller människor som på andra sätt beroende av olika saker. Ser jag ut som en som vet en massa saker om en massa saker kanske? Tvivelaktigt.

Varför kan jag inte dra till mig människor som är lika beroende av de saker som jag är? Som böcker som suger tag i en, och kallt vatten när man är törstig och djupa diskussioner långt in på nätterna och att då och då få klappa en ivrig hundvalp med mjuk päls och vassa små tänder.

the story of my life, uppenbarligen.

hemresa

Imorrn ringer min klocka tio i fem. FEM! Min gratisskjuts* räcker bara till Helsingborg, sen ska jag ta mig hem till Malmoe själv och efter att ha muttrande försökt hitta tider och upplysningar om tider och om det ens går bussar mellan städerna så gav jag upp. Hannu(som chaffisen heter) får köra mig till centralen(som jag har förstått heter Knytpunkten(?) eller knut-..) och sen får jag väl lalla runt där och fråga mig hem. Jag ÄR ju turist på det området så varför inte bara acceptera det.
Jag kommer alla gånger att vara rufsig, trött och hungrig när jag kommer till h-borg, men vi får se vilket slags miniäventyr det rör sig om den här gången. Och eftersom jag ska upp så tidigt så ska jag snart sova. Klockan är halv nio.
Jag känner mig som en pensionär.

Well, jag bloggar väl när jag kommer hem igen.


*Jag får åka med en bekant till syrran. Han är inte den pratglada sorten så jag ska sova i baksätet hela vägen, har jag lovat henne. Hon är rädd att jag ska göra bort henne. Det är så skönt att min familj har ett sådant förtroende för mig och tror att jag fortfarande är tolv år.

plant a gen

Idag regnar det. Mamma ville ha nya växter till trädgården så vi åkte runt och kollade på sådana, och min "vill ha hus-gen" vaknade igen. Big time. Jag hittade hur många växter som helst som jag vill ha i en trädgård, kombinerade dem i tanken, blev förälskad i plantor som jag inte kunde köpa eller ta med hem. Istället fick jag stryka lite över dem med lätta händer och tänka att snart nog ska jag kunna köpa växter och ta med hem och plantera.
I mitt huvud heter föresten Plantagen alltid 'plant a gen'. Eftersom jag är så jävla rolig jämt.


Min pappa undrade hur det går med min bok.
Jag har väl för fan inte sagt något om min bok till honom? Jag skissade på en karaktärsöversiktsplansch som jag ska göra när jag kommer hem. Jag tar kartongbiten som D har bilder på, snören och post-itlappar, pennor i olika färger. Det blir som att måla, samtidigt som jag skriver. Var får jag tag på fler kartongbitar? Jag har tre böcker till att karaktärisera.

nu kommer någon uppför trappen, dölj bloggens alla spår, rensa datorn, posta snabbt snabbt. be dem sätta på te där nere, det ger mig mer tid

tur att man har mobilen

Jag fick en nygammal mobil när jag kom hit. Nu sitter jag och pillar med den en del eftersom jag vill ha den perfekt anpassad för mig. Jag gillar inte en enda av ringsignalerna. Jag gillar inte märket. Jag har halv ångest eftersom jag känner att jag svikt min gamla mobil som jag hade så länge att jag inte minns när jag fick den. Den är nog ledsen nu, där den ligger tyst och tom. Förlåt mig, mobilen med vandrarvild-lappen på. Du får hata mig om du vill. Jag tar med dig hem igen, begraver dig i bokhyllan bland de andra sakerna som någon gång ska städas bort och läggas på rätt plats.

Den nygamla har kamera. En natt skickade jag bild till darling just innan jag skulle sova, väl medveten om att jag gör sådär som alla gör när de har nya prylar att leka med: Tar bilder, fnissar, tar bort bilden, tar en ny, sparar en bild som jag raderar nån dag senare, byter ringsignal, byter den igen, ändrar larmljud och allt som går att ändra(Egentligen vill jag ha den där svarta nya nokiatelefonen. av någon anledning gillar jag alltid nokiamobilerna bättre).
Nåväl, det kunde väl vara värre. Antar jag.

galenvovven

Galenhund här. Hör klorna mot golvet, vänder mig om och hon tassar fram för att bli klappad. Sen går hon mot dörren igen, men tvärvänder, springer tillbaka mot mig, stoppar ner skallen i min redan packade väska, springer ut i hallen igen, skäller till, tillbaka till mig och när jag reser mig för att kolla vad det är som händer så rusar hon före mig nedför trappan och in i köket, sätter sig under skåpet där hårdmackorna finns och mummelylar lite tills jag gett henne en bit bröd.

gosh, jag är så lättlurad. Men hon är rolig. Varje morgon vaknar jag av galenvovven som snosar mig i ansiktet, hon tystskäller på det där pratande sättet tills jag vänt mig mot henne och öppnat ögonen. sen voffar hon till igen, kom igen Lena, vaknavaknavakna! men jag skickar ut henne och hon ser sårad ut, med en blandning jävlighet i. Hon lyckades ju.

Idag kommenterade systersonen att jag var klädd som en städtant.
Tack. Jag försöker bara dölja att jag inte får igen just de jeansen på ett bekvämt sätt...
Så städtant fungerar för mig. I alla fall tills jag köpt nya jeans.

hemlängtan

Jag älskar dem. Det är inte det.
Det är nog bara det att jag för länge sedan kom till nån gräns där det inte längre är intressant vem som gått ner eller upp ett visst antal kilo i vikt med någon nygammal metod eller vem som köpt ett hus för si och så mycket pengar. Ibland kan jag stirra tyst på dem och undra vad som egentligen rör sig i skallen på dem när de inte har andra saker att prata om: vad det är som gör att andra människors liv är så viktiga för dem. Finns det inte saker de hellre skulle vilja säga till varandra?

Och att vara här hemma är att höra "Ska du äta igen?" när man efter sex timmar efter lunchen och en lång promenad har hungerskramper och gör tre hårdmackor. "JAG käkade klockan tolv, jag!" säger hon med någon stolt min utan att ha nån egentlig koll på att hon en stund tidigare var så godissugen att hon käkade choklad och tog en baileys. Jag orkade inte påpeka just det utan kontrade med hennes baileys "Well, du får i dig bra mycket mer kalorier än vad jag får nu så du kan hålla käften".
Knappast det snällaste man kan säga, men jag tar inte vad skit som helst.

Jag vill hem nu. För att kunna äta när jag är hungrig, för att slippa höra "Kolla det där arslet! Sån där kommer du bli om du inte slutar käka snart!" med en menande knuff i sidan, för att slippa höra hur jag ska leva och vad jag ska äta och när. Inte efter klockan sex för då blir man fet! Och även om jag vet att det är jordens osanning för dem som är vaken halva nätterna så la jag mig häromkvällen hungrig som fan för jag orkade inte ta att de skulle kommentera det med ett "Du kommer bli lika fet som XXX"(nån släkting jag inte minns mer än att hon var snällast i världen och luktade gott och gav varma kramar). Det är som att de hotar mig. Gör du inte som vi säger så blir du fet, utan arv, blir du fet kommer människor att skratta åt dig, och skrattar folk åt dig är det kört. Vi vill inte ha nån pinsam medlem i vår familj. Alla ska vara smala och välanpassade, prata om normala ting och helst inte ha åsikter om annat än om invandring(är den inte förfärlig!) och politik och kanske fotboll. Kan du laga mat och föra normala konversationer är det bra, då kanske du blir gift och får ett jobb. Halleluja, det vore bra det!

Jag vet ju att de lider av svår fettskräck. Jag vet ju att de är bonniga rasister utan nån större koll på världen annat än det de läser i tidningen. Jag vet att deras värld är här, ungarnas fotbollsmatcher och höjda priser på bensin och mat, någon i huset därborta dog förra veckan och de sa det är cancer, hon i grannhuset är gravid i åttonde månaden och hänger ut lakan som hon glömmer ta in på två veckor....och sen vet jag ju varför jag flyttade så långt bort.

Det är för att behålla illusionen om att vi har så mycket mer gemensamt än ett förflutet då för många år sedan, för att kunna ringa dem och längta hem till en tid som var då, förrut. För att känna för en stund att jag tillhör dem fortfarande, även om vi inte har något speciellt att prata om. Sedan jag kom har jag suttit vid teven och zappat på kanalerna, funderat på vad jag ska hitta på, gå ut på 'stan' kanske, se mig omkring. Men jag är klar med den här staden, jag var det för länge sedan och det finns tusen anledningar till varför. Jag föddes med en större rastlöshet och en ständig längtan bort till ett hem jag vet finns där. Någon annanstans. Inte längre här.

högjackad

När jag skrev in adressen till min blogg alldeles nyss kom jag bara in på en bibelsajt.
Jag trodde jag blivit highjackad av gud. Schysst av henne liksom.

Jag är hos mina föräldrar. Farligare än så är det inte. Det är skitkallt i hela huset fast mina föräldrar fryser inte alls och kallar mig klen. Klena Lena. Jag pimplar te för att hålla värmen. Det fungerar sådär. Jag är inte sugen på te längre, och får väl börja koka vatten bara för att kunna hälla det i en mugg och värma mig på muggen.

De har en kyl som ger ifrån sig underliga ljud ibland; ljud som låter som en blandning mellan mobilvibrationer och pruttar. och jag har ingen dörr in dit där jag sover så varje morgon, extremt tidigt för mig, kommer det en hund in och buffar på mig för att jag ska vakna, och varje morgon försöker jag skicka ut henne ur rummet.

Jag träffade vännen Anna en kort stund idag. Hon är gravid i åttonde månaden. Vi lallade runt bland babysaker och babykläder på affärerna. Jag ojade mig över hur litet allt är och hur fan ska man hålla reda på allt man ska ha till ett barn, var börjar man egentligen? Och varför ska flickor ha kläder som får dem att efterlikna kvinnor?
Fast det kanske är en PK-diskussion, när pojkar har små manskläder är det lite coolt, när flickor har små kvinnokläder är det sjukt? Madonnan/horankomplex för barn? Jag ska ta den där diskussionen med nån mamma snart tror jag. Inte min egen, hon kommer inte fatta vad jag menar.


Nu ska jag gå ut med vovven, hon är rastlös, jag likaså.

resa

Jag ska ut på resa. Ibland jämför jag det med inre resor men inser snart hur naivt det är. Man kan förflytta sig tusentals mil utan att komma till en enda insikt, utan att egentligen kommit någonstans alls. Att sitta en timme i en park kan vara en längre inre resa.

även om jag vet vart jag ska och hur jag kommer dit så är jag ändå nervös, resfebern bubblar ibland till i magen. det handlar kanske inte om själva resan utan snarare om packningen. har jag fått med mig allt, jag checkar uppifrån och ner, jag ska sova där, vad behöver jag då, jag ska vakna, fixa mig.
Jag tror jag har med mig allt. Som vanligt för mycket kläder, hälften brukar förbli oanvända och ligger kvar i väskan när jag åter kommit hem som jag la dit dem innan.

the Flash vs Bettan

Det är väl inte bara jag som väntar på årets första åska?
Snart kommer min galna längtan efter oväder få mig att springa ut på gatorna och ropa KABOOOOM!


....yeah right.
skaffa er ett liv.



Föresten var det helt RÄTT låt som vann eurovisionsschlagerfestivalen.
Den enda låten med hjärna i.

Zhit

Jag har en inåtfinne på ena näsvingen. Den ömmar till varje gång jag rör på näsan och det är uppenbarligen ganska ofta. Jag är för fan TRETTIOTVÅ!!!!!! Jag är för gammal för finnar!

Gaaaaaaaah! Eftersom jag är ensam fram tills att fotbollen slutar ska jag dränka den i svenskdroppar(f ö är Svenskdroppar det bästa universalmedlet sen äppelcidervinäger, banne mig. Köp det på hälsokost NU. Det luktar som gammeldansk ungefär. Ibland tror jag att det är samma sak. Jag fattar inte hur man kan dricka gammeldansk eftersom jag klöks varje gång jag tvingar i mig svenskdroppar och efter det en jävla massa vatten för att få bort smaken ur munnen. Det brukar funka sådär.Men man kan dutta svenskdroppar på finnar, ta det mot magsjuka och badda med det på sår, o s v. En flaska är alltid värt pengarna för det räcker skitlänge. Och det här är nog min längsta parantes på länge)på bomullstuss. Man är skitsnygg när man har tejpat bomull på näsan, jag lovar! Testa det.


Nu ska jag lyssna på Gabriellas sång på repeat tills jag kan texten. som Ensamboende-Lenafasoner. Det funkar inte riktigt att göra det när darling är hemma.
Sen ska jag spå mig och äta veckans godisbit. Tisdag is the new lördag. Jag tröstar mig lite eftersom jag är allergisk som ett as, köpte en nässpray för hundra spänn som funkar sådär och det är Ugly Betty på teve ikväll.

OM jag var hundra på vad det är att seeda(när ska nån upplysa mig om det egentligen? va va va?) skulle jag vråla det just nu. hallåååååååå, jag kräver BöffBöff ju, har Buffycrawings. Seeda för faaaaaaan!
För det har jag sett att alla de andra kidsen skriver i kommentarerna.

Äh, Fred Åkerströms 'Jag ger dig min morgon' är bättre, den ska jag sjunga med till nu.

be nice.

en fluga på väggen

Vissa dagar orkar man helt enkelt inte. Jag satt vid vattnet och läste idag, såg alla som passerade, läste Samtal med gud och fick nån insikt som var för stor att greppa, snabbt, jag måste göra något verkligt igen för att komma tillbaka till kroppen: Skrapade med fötterna i gruset och funderade på att köpa en glass men gick hem istället, fryser om händerna och ska strax börja med maten. Mailade till Jessica om allt och ingenting alls. Kan få åka gratis hem till mams och paps imorrn men jag har inga pengar att ta mig tillbaka för så jag blir kvar i stan. Jag har inte träffat dem sen i julas och i söndags tänkte jag på dem oavbrutet, jag vet inte varför.

Det här är en dag när så många saker känns så genomsynliga, och meningslösa. Jag betraktar en fluga, en av de där dumma som flyger i trekanter en bit från taket, och känner ingenting alls. Jag tänker på saker som är viktiga för mig, och ser att de är viktiga för att jag gjort dem till det. Jag kunde ha valt någonting annat, vad som helst.
Jag tänkte på det där att många tror de är färdiga med sig själva så snart de gjort ett val, snart helt oförmögna att ändra på något även om de behåller sitt gamla Jag för bilden som andra har av dem, inte för att de vill. Varje dag kan man börja om men man är fast i gårdagen.
'
'
'
'
'
'
'

Traktor is the new black

Man kanske ska flytta till Svalöv...

dagens citat

"Jag gillar inte att leva. Det ger mig inte lika mycket som att tänka".

På tal om att man ibland måste släppa allt och bara kasta sig rakt ut i saker och se vad livet har att erbjuda en istället. Via msn. Inte sagt av mig dock.

nyss lade jag till babblianen bland mina länkar. kolla in där ni med.

som ett Jag själv

Jag tar en snabb promenad runt stan och är hemma en timme senare, rödvarm och full av intryck. Någon sa en gång att jag har ett sätt att lägga märke till saker som andra inte alltid märker. Jag funderade på det på vägen, efter att jag sett en napp i ett träd men nej, jag tycker snarare att jag kanske ser samma saker som alla andra, men kanske inte på samma sätt.

Det luktar sommar och avlopp runt stan. Det är som om all skit som samlats sen förra sommaren plötsligt börjat jäsa och nu hotar att spränga varje rör under marken. Lukten smyger sig upp genom varje brunn och blandas med blomdoft och avgaser. Mitt i allt det där går jag och tänker att jag inte ens kan sitta ordentligt på en stol, att allt det där om hyfs och vänlighet som alla fick lära sig som barn gick mig helt förbi: Jag var och förblev i min egen värld och nu när det kommer till kallprat blir jag full i skratt och vill svara konstiga saker på frågor där jag borde le och nicka och hålla med. Jag är alla gånger en katastrof i fina middagssammanhang men kan ändå inte låta bli att älska den sidan av mig, för att jag inte kan sitta still på en stol eller låta bli att säga vad jag tycker eller för att jag alltid måste röra vid saker för att känna hur de känns med handen, inte bara veta hur de ser ut inför mina ögon. Jag vill klappa varje hund jag ser, till och med dem som man ser luktar konstigt, och snuddar vid buskar jag passerar och husväggar och staket. Jag balanserar på trottoarkanter utan att tänka på att jag gör det och någonstans där kan jag ana varför människor ofta, roade och ibland halvt förfärade, säger "Nej men LENA!" till mig.
Det är när jag inte uppför mig som alla andra, men likväl som mig själv.
'
'
'
'
'

och jag valde den minst använda

Jag vill ha potatis med brunsås. Bara sådär. Hemma finns det ingenting, alla affärer har stängt och jag är sugen på läskeblask och potatis. Mitt enda alternativ här hemma är hårdmacka med ost.

Oh, the pain!

Nyss när jag skrev på min spöknovell var jag tvungen att sluta skriva den för jag skrämde upp mig själv som fan. Jag tyckte jag såg saker i ögonvrån som rörde sig, och det knäppte till ute vid soffan och det drog plötsligt kall luft över mina ben.
Jag tror jag ska börja skriva novellerna i fullt dagsljus, på samma sätt som jag ibland kollar på en del skräckfilmer på dagen, med lågt ljud, för att jag vill kunna sova den närmaste tiden. Men varför ser jag på saker om jag vet att jag blir skraj? Jag tycker det är lite dumt samtidigt som det är en sån jävla kick.


...men så kommer det upp bilder i huvudet istället. Nu kom det en bild på en gles lövskog och bortom det ett rött litet slott. Man skymtar det bara mellan träden, taket är svart och fönstren på de övre våningarna är runda.
Om det nu är så att man har sett alla bilder sådär tidigare så är det ju bra, men varför sparas det och dyker upp lite när som helst? Jag har aldrig sett den här bilden innan nämligen. Vad var det som gjorde att den kom nu? Jag får alltid bilder i huvudet, jag vet aldrig var de kommer ifrån.

Och om det bara är bilder som jag själv skapar: Var kommer de ifrån? Miljontals fragment av bildinformation som jag tagit till mig och som nu bildar nya pussel. Men varför.

Baserat på en teori jag läste i en sjaskig pocketbok på åttiotalet så kan jag aldrig låta bli att tänka på det här när det händer, när det kommer bilder som jag aldrig sett innan:

Teorin går ut på att man vid varje val man gör skapar en ny livslinje, en ny dimension, och den gamla livslinjen som INTE gjorde det valet fortsätter på sin egen linje. Vilket betyder att man snart har miljontals Jag i andra dimensioner som lever på de där "Om jag hade valt sådär istället" eller "om jag hade stannat kvar hos honom"-linjerna. Hänger ni med?
Så man är ett Jag i alla de där dimensionerna men med olika medvetanden, olika liv.
Om jag inte hade gått skrivarlinjen så hade jag kanske varit tillsammans med T fortfarande och hade haft fem barn och jobbat på Scan, eller om jag hade stannat med den där personen hade det kanske lett till att en annan person inte hade tagit livet av sig och det i sin tur hade lett till att..... o s v.
Den är ganska rolig, den teorin.
Men poängen är att en sådan teori skulle kunna förklara varför man får bilder i skallen av platser man aldrig besökt, varför man genast känner sig hemma på en del platser och känner igen en del människor. För att de andra-valen-delarna av dig kanske hamnade där,

Trots det måste man lita på att man är på rätt plats hela tiden, att man valde rätt ändå.
Men det är lite kul att tänka på allt det där som kunde ha blivit, och allt det som man gladeligen slapp ifrån. Det är en väv av liv där alla människor på jordens berörs av andra människors val, hela tiden.

och med det önskar jag er en god natts sömn.

stranger than fiction

Ibland hinner ens förflutna ikapp en på något sätt. Det kan vara genom ett brev man får eller någon på gatan som påminner om någon av de där skuggfigurerna som ens förflutna av någon anledning håller kvar i. En av mina skuggfigurer är ett ex. Han som jag flyttade till Västerås för. Han som kunde vara elak översittare och inte så lite nedlåtande. Jag lämnade honom. Han flyttade från stan sen och mer än så var det inte.

Idag på vägen hem möter jag honom på övergångstället. Han ser mig inte. Efteråt förstår jag hur lättad jag är över det. Han ser lika sluskig ut som han gjorde ett tag när han lät håret växa, och nu är han nästan helt gråhårig. Samma fula klädstil, samma brillor. Han bär en systempåse och bor uppenbarligen på min gata. Min illusion om Malmö versus mitt avstånd från allt det där som tidigare var mitt liv rämnar lite tills jag kommit innanför dörren och tänker "Vad i helvete gör HAN här? Han pluggar väl, om han bor i studentbostäderna. Då var det honom jag såg på stan för ett tag sen, jag trodde det var någon som var väldigt lik honom, men nejdå..."

Skuggorna rör sig även över mitt ansikte. Jag undrar om det betyder något men varför skulle det göra det? Världen är uppenbarligen inte tillräckligt stor för att man ska slippa undan sina ex trots att man flyttar 60 mil.

the raggarknep of the nerd

På bussen hem lyssnar jag på ett samtal nästan värdigt tjuvlyssnat.se. En praktnörd av den spinkiga sorten, med brillor lika stora som hans huvud och framtänder lika stora som hans finnar försöker charma en tjej han verkar vara bekant med genom att berätta om matematik. "Jag ska bli matematiker. Matte är intressant!" och trots tjejens protester om att hon inte tycker det är så roligt, hon ska bli plugga till förskollärare, så fortsätter Nörden med sitt mattesnack.
Det var inte utan att jag var aningens sugen på att vända mig om för att säga att det INTE funkar att ragga på tjejer med att dra pi-skämt i stil med "om pi vore 2,0 så vore...", ja, jag minns inte hela skämtet men även om jag fattade det(hepp!) så suckade jag plågsamt men tänkte ändå att det faktiskt var ett skämt värdigt en äkta nörd.

Åh, vilka dimensioner av livet som man missat men ändå aldrig saknat...

Lenas svengelska modeblogg

Jag 'outade' en framtidsplan för syrran idag(via sms för jag vågade inte ringa och säga det rätt i hörseln på nån i min familj) och hon tyckte det lät bra. Jag har inte velat säga nått till mamma och pappa för de tjatar bara om pengar och sånt som jag ändå oroar mig för, så jag väntar lite. Eftersom de inte ringt under kvällen antar jag att syrran inte skvallrat(än) och jag spenderade tyvärr min ensamtid när D var på fotboll framför teven trots att jag hade tusen andra planer.


Ibland funderar jag på att ändra mig för att människor kanske ska gilla mig mer.
Det brukar gå över rätt snabbt för take it or leave it men just nu är jag rätt trött på mig själv, den s k stil jag tagit till mig, alla kläder jag har, att jag bara har gympaskor och att jag saknar så många av mina klädesplagg kanske mest för att de ligger hos syrran eller hos mamma i Kumla. Jag har en bild av hurdana kläder jag skulle vilja bära men de påminner inte alls om det jag har hemma nu. Och det som ligger hemma här nu är samma kläder som jag hade med mig i september när jag tog tåget hit med alla de där helvetestunga väskorna.

Jag behöver en stor summa pengar och en vän som kan gå och handla kläder med mig. Allt jag ser när jag själv är ute tycker jag är skitfult, har crappy färger(Oh, ja, det osar svengelska här ikväll, känner ni inte doften av kidneypie och midsommarfirande?) eller så ser det ut som om det kommer paja efter en tvätt. Eller så är det handtvätt på skiten. ORKA tvätta handtvätt.
eller så ser kläderna ut som de gjorde när jag gick i högstadiet och jag får bara kassa flashbacks av det och vill inte se ut som en fjortis (H&M)eller en tant(Kappahl).
Den enda affär som jag verkligen verkligen gillar är Noa Noa men det kostar tusenlappar att bara gå in där. Jag borde anmäla mig själv till en Gör om mig-tävling på teve. Kanske kastar de in nya brillor, ny frisyr och en massa coola skor.

Jag gillar inte nya skor. Jag tycker inte om tanken att vara långt hemifrån och ha skavsår som jag tvingas gå hem med, eller blodfläckar i nya skor, blod som torkar in i hälen eller på tån av skon och som sitter där som en blodig påminnelse resten av sommaren.

Men jag behöver ett lyft. Big time. Jag har glömt vem jag var förrut, glömt vad jag tyckte om för kläder och om jag hade en personlig stil så har jag tappat den nu. Jag vill ha ny frisyr och ny hårfärg(har bestämt mig att bli blond igen)
Jag är den där "På väg att börja känna sig jävligt gammal"-kvinnan som sitter på handlarns trapp och gråter, inte övergivet utan av ren frustration, cynisk av ensamhet i en stad som känns hemma men där ingen vet mitt namn, där jag kan traska runt i timmar för att lära mig hitta men som ändå aldrig hittar till det där speciella stället som bara känns rätt in i hjärtat.
Ibland får jag för mig att jag är ensam i en alldeles för stor stad
men det är inte ensamhet som skrämmer mig

Jag funderade på en kortare bloggpaus men så kom jag att tänka på hur jag satt på bibblan igår och skrev om nån teori jag har.

Jag sitter i ett rätt stort rum, det är bara jag där. Sex tomma bord och så jag vid ett av dem.
Plötsligt sätter sig en kille mitt emot mig. Passade nog när jag skrev något om vad som är skrämmande och något om sajkon, så jag hajade till såklart, tänkte det var någon jag kände.

Men nej, han är mig helt okänd. Han sätter sig vid mitt bord, suckar, drar händerna genom håret, ser lite på mig innan han drar till sig tidningen som ligger mellan oss.
Han slår upp den, slätar till sidorna på den mycket noga, drar med fingrarna längs med mittenvecket vid häftklamrarna och sen börjar han bläddra, allt medan jag själv ser skeptiskt på honom i ögonvrån och väntar på att han ska börja prata. Det gör han inte.
Han suckar lite till och jag koncentrerar mig på det jag skriver för att slippa prata med honom.

Jag inser att det är något som jag tycker är lite jobbigt: att någon inkräktar på mitt självutnämnda drottningdöme vid ett bord, och möter man deras blick börjar de alla gånger prata med en varesig man vill eller inte.

Och där är det där svenska igen. alla som sitter på bussen, en på varje dubbelsäte, och inte prata med andra och inte låtsas om andra människor som står i samma kö.
Jag blev så trött på mig själv när jag kom på det. Jag tyckte han var jättekonstig som inte satte sig vid nått av de andra borden när alla var tomma. Jag trodde han var nått sajko först men när han inte sa vidare mycket så ignorerade jag honom bara.

Han hann inte börja prata med mig innan hans flickvän(eller var det hon som ville vara hans flickvän; han verkade besvärad när hon lutade sig lite mot honom) kom, och han reste sig för att gå, lämnade mig synnerligen lättad men med aningens mer att skriva ner

hunger

När klockan närmar sig nio förstår jag varför magen känns underlig. Jag har inte ätit på väldigt länge, och med kylen full av mat har jag för en gång skull inte svårt att komma på vad jag ska laga. Jag är frusen och frånvarande, har varit försjunken i en bok i några timmar och plötsligt vaknar jag till liv, hungrig, kall och med nya tankar i huvudet - en annan slags hunger börjar tala

det mörknar igen och trafiken börjar glesna. jag tänder lampor för att hitta vägen
'
'
'
'

sätta spår

Jag gör poesi av kylskåpsorden, äter salt mat och längtar ut i solen.
Så snart jag kommit ut i solen längtar jag till skuggan. Så snart jag gått en bit vill jag sitta på en bänk. Istället hamnar vi på Malmös gigantiska kyrkogård där allt är symmetriskt och lite tråkigt fast snyggt på ett dödsallvarligt sätt, jag lägger huvudet på Ds mage och tittar upp i himmelen. Hans mage kurrar lite, vår ensamma plätt blir befolkad av andra besökare så vi går hem via Lidl där jag muttrar högljutt över deras icke-existerande varunerpackningsyta och sen somnar jag i sängen hemma och är fortfarande irriterad och rastlös när jag vaknar till igen

men sen händer Orons bok(som jag tycker Ozzy ska läsa), och jag släpper all oro med en djup suck, men rastlösheten ligger kvar, jag stirrar ut över hustaken och tänker alldeles för mycket på framtiden, en tid som inte är här ännu men ändå börjar sätta sina spår i mig. Jag vågar inte skriva, jag närmar mig datorn med fruktan: ingenstans hittar jag hem, men hemma är jag likväl

nu blir det te och bulle framför hockeyn.

levande

En av de bästa sakerna med K-kvinnan är att hon aldrig låter mig slumra till utan istället alltid ruskar om mig, håller mina ögon öppna. Har jag sett en sak från ett håll låter hon mig strax se samma sak från andra håll, och genom det blir det en ständigt växande, levande vänskap med alltid nya ämnen att diskutera.

en enda dag

Du verkar vara på dåligt humör idag, är du det? frågar han precis innan han stänger dörren. Jag lämnas ensam för att tänka. Jag morrar, jag suckar, jag vrider mig under söndagsångesten, vill inte vara någonstans men någon annanstans, jag vill dricka mig trött på livslevande och gå i en skog där det är svalt och inte luktar som det gör här hemma: Lena och D-bostad, lite damm, lite mat, rökelse och något mer, en söt doft som jag mot min vilja tycker om. I bakhuvudet den där rösten igen, den som är fånig för dagen, det kanske är kärlek? säger den och jag replikerar med giftig tunga att det kanske bara är sex, kroppsvätskor och sopor

och sen: ...håller mig kvar i ett lidande mellanting, en värme som gör mig irriterad. Illamående duschar jag kallt för att det ska släppa med ett enda resultat; Jag fryser.


Att en enda dag få känna fullkomlighet och ren glädje istället för rastlöshet och bunden tunga

åldersnojja reverse

Jag är tydligen på klipp- och klistrahumör idag, vill klippa ut stjärnor och pilla med guldfärg, glömma bort att jag har lim på händerna när jag kliar mig på näsan och i håret, råka klippa lite snett med saxen men fixa det med tejp på baksidan. Jag vill vara fem år igen och kunna göra alla misstag om igen bara för att det är roligt att gegga och klibba.


Återställ mig, återställ mig!

lördag

Darling-D har fått nått roat i blicken och spelar en massa smöriga 80-talslåtar som han visslar eller sjunger med till när han målar i sovrummet. Jag pendlar mellan förskräckelse och förtjusning, funderar på om jag ska fixa bättre högtalare eller köpa hörselkåpor på claes o.

jag själv

Näe, det funkar inte att zappa teven leka vuxen och diska, leka Lena och drömma någonting stort, det funkar inte att vänta på någons ankomst, hemkonst, eller andra dagar. min mage ömmar kärleksfullt och jag tigger till mig en extra bulle av samvetet, bara lite mer, sen ska jag skriva läsa, affirmera, tänka lyckligare


men ingenstans finns eld, överallt finns is. och jag. jag letar i spådomskort och böcker, letar på nätet och i andras ord. om jag, det är bara jag som gör mig själv

Det händer: jag är så jävla trött på att vara ett Jag Själv

skynda på lite

och sen kommer den tillbaka igen, som en sårskorpa jag inte kan låta bli att klia sönder.
den där känslan av att vara ensam även om jag sitter i ett rum med folk, känslan av att vara någon annanstans än här, just nu. jag bakar bullar för att komma närmare min jordliga verklighet, men det kliar ändå. Jag är så fruktansvärt ensam i mig själv och för andra, och jag vet att inga krig i mig kan stoppa det. Jag spricker sönder i bitar, han hittar mig lätt när jag går min väg, följ mina spår, men skynda på lite, det kliar och blöder

Tiffany x 2

För att fortsätta med dumheterna(jag känner mig inte på helt seriöst humör av någon anledning) så lyssnar vi på 80-talsmusik. Jag har aningens nostalgi med TIFFANY. Minns nån henne?

När jag letar efter en bild till er så ramlar jag på den här sidan; Återigen vill jag påminna er om min teori om att DOCKOR egentligen är onda varelser som vill mörda dig i sömnen och flinar bakom din rygg och varje gång du tycker de sneglar på dig så är det för att de verkligen gör det med. Kolla den här länken. SCARY!!!! Kolla in de andra dockorna på länken till vänster om ni håller med mig. Jag ryser, på riktigt.

Well, sångerskan jag menade ser ut såhär. Frissig frilla a la 80talet. Jag var sååå avis på alla med sådana hår då. Själv har jag alltid haft platt rakt hår, och mellanblont. Hur kul är det?

En av Tiffanys låtar var i alla fall " I think we´re alone now" och jag har fortfarande kvar hennes första skiva. På LP, vad annars?

LOST

NÅ, vad var det jag sa. Juliet är EVIL!
Jag tror Hugo är den som kommer avslöja henne. Och neeej, jag vill inte veta vad som händer sen innan det sänds av någon som laddat hem det från nätet.

nu ska jag dricka nyinköpt ingefärste och damma av lampan vi fick från Ds morbror idag. Vi var tvungna att göra en källarförrådskupp för att få plats med sakerna men det förrådet vi snodde nu har å andra sidan stått tomt hur länge som helst så ingen saknar det.
Stackars förrådet.

och stackars alla bortglömda saker världen över. Stackars alla borttappade vantar och nycklar. vem är det som tröstar dem när det blir kallt och snön faller?

babbel

jag är så uttråkad att jag sitter vid datorn men stirrar i taket, kliar mig på vaden som kliat i evigheter nu, masserar mig i nacken lite och skämtar med D om mitt enorma ointresse för fotboll, säger att jag minns den där matchen 1985 när XXX gjorde två mål den sista minuten och vann bara för det. Jag fabulerar ihop nått tjafs och D citerar en framtida fotbollsblogg a la vandrarvild. Klockan är halv elva och jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig bara för att ha något annat att göra. Vi har ingen el i ena halvan av lägenheten eftersom renoveringen krävde pillande med elurtag, så på toa är det bara upplyst av stearinljus och det har aldrig tidigare varit så mysigt att duscha som det är nu, och lägenheten är inte lika varm som den brukar vara. Jaha, Milan vann, kul för dem då, kan vi byta kanal nu, snälla snälla! Jag får ceperyck(sorry alla cp-skadade men jag får spasmer av att lyssna på fotbollsljud, publikljuden ger mig ångest och eftersnacket gör att jag maniskt gungar fram och tillbaka medan det spasmar) i benen och kan inte sitta still. jag är så uttråkad att jag kollar på mina hårtoppar för att se om de är kluvna eller inte.
Tålamod, bejbi, snart är Scrubs, snaaaaart. Scrubs är en av jordens roligaste serier.


Idag på väg hem från kyrkan satt det en nyckelpiga på mina solbrillor, och den sitter kvar där fortfarande. Nyss klagade D på att han fått mage(den är platt som fan så jag vet inte vad han klagar på) och när han spände ut den som en miniölmage så böjde jag mig framåt och sa"Hallå bäbisen, det är jag som är din mamma". gudarssåroligjagär jag lägger ner det här nu ge mig en trist bok så kan jag somna. Visst ja, jag har ju fortfarande Joanne Harris i hyllan, sömnpiller nummer ett. Xelent!

menlös kuriosa: Om 18 dagar har jag bloggat i två år.

och nyss ringde någon fel på min mobil och sa "Jaha, är du DEN Lena. Det här är är Helena, din gamla klasskompis. Jag skulle ringa till min kusin Lena, inte till dig. Ha det bra!" som om vi inte alls var bra vänner ganska länge och jag inte var den som fixade ihop Helena med hennes nuvarande man, och så vidare, och så vidare. För jag är ju bara en gammal klasskompis, god dag god dag. Helena är f ö den tjej som trodde jag var kär i en annan tjej när jag blev kompis med den tjejen bara för att vi alltid hängde ihop och hittade på saker hela tiden. Helenas världsbild är en smula vriden, helt utan vänskapsband och självfränder. Jag måste säga att det roar mig aningens.

Jag tänker fortfarande på vad det stod på hennes arm:

Your whole Being is Beautiful.

Angående äckel och fisar

Monsterdisken tog en timme att få klar. Nu är det fint i köket så nu kan vi laga mat och stöka till det igen och låta allt stå i några dagar igen. Nu när solen ligger på in i köket på morgonen så skapas det så härliga dofter av disk som ligger och vem är jag att stoppa denna bakteriehärds utveckling? Nog för att jag är gud/gudinnan men jag har ändå min egen fria vilja.

Jag satt i kyrkan idag och skrev lite, satte mig på trappen utanför och sneglade lite på alla sistaminuteninlämnare av deklarationen(själv smsade jag in min och Ds deklaration). Jag flydde hemmet en stund, var tvungen att vara ensam lite men inne i kyrkan kändes det som om nån stirrade mig över axeln hela tiden, och det gör ju vem som helst paranoid, så jag satte mig utanför och skrev tills jag blev hungrig och gick hem. Men jag känner mig helt jävla blockerad när det kommer till skrivandet. Inte ens dagbok kan jag förmå mig att skriva.
På Hemköp(är man där ofta när kassörskan känner igen en?)så slapp jag fisande tanter och vidrigt tunga korgar men såg en tjej som kom med tre sopsäckar med pantburkar. Skoj valborg, uppenbarligen.

JO! På tal om fisar; jag vet inte om jag skrev det men för några dagar sen var jag och D på Hemköp och från en av sidogångarna svänger en tant in framför mig, en gammal tant, och när hon gått några steg-hon vet alltså att jag går bakom henne- så släpper hon sig. Ingen liten snäll smygfis utan en jävla massa fladderpruttar som borde möblerat om arslet på henne. Helt oberörd är hon och fortsätter att gå som om inget har hänt.
Så jag tvärstannade(höll andan) och tog en annan väg, letade upp D och väste" En TANT fes precis framför mig!" och pekade ut henne för D så att han inte skulle hamna i vägen för henne sen.
Charmigt, tanten. Charmigt....
En gång när vi var på Netto var det två gubbar där som lallade runt och inte visste vad de skulle ha, och vi korsade deras väg vid ett tillfälle och klev in i jordens fismoln. Jag höll på att kräkas, på riktigt, för det var en riktigt äcklig jävla fis, och D säger FY FAAAAN! och stirrar på gubbarna och sen springer vi bort för att kunna andas.
Jag litar inte på människor länge. De är äckliga(säger hon som inte orkar diska innan besticken tar slut). Jag ska aldrig mer gå bakom folk i affären. Eller så skaffar jag gasmask. Jag har velat ha en gasmaskväska rätt länge nu så varför inte.

nu ska här hackas grönsaker.
'
'
'
'
'

Jag vill skriva men jag vet inte om vad. Efter att jag kom hem orkade jag inte riktigt göra något annat än att sätta mig vid datorn och starta msn, prata med K-kvinnan om allt möjligt och nu är jag lite hungrig men mår av någon anledning illa av bara tanken på mat så jag dricker te och knaprar kex och tänkte på alla spindlar jag såg i sommarstugan vi var i tidigare; Den där ledset övergivna fuktiga stugan som ska tömmas och säljas nu, för att någon tyckte hon behövde ännu mer pengar. Vi fick ganska många saker av det som var kvar och jag måste säga att jag är rätt nöjd ändå fast jag hellre hade sett att stugan rustats upp och varit mer tillgänglig nu när det blir varmare.
Jag vill mer och mer ha ett eget hus. Det måste inte vara stort alls, men det måste kännas helt rätt. Jag struntar i spindlarna, jag vill höra regn mot taket och gå barfota på egen gräsmatta.