gaaah, jag måste baka bröd för att kunna äta frukost. Det luktar fisk i köket efter maten igår och jag mår alltid pissilla av den lukten men nu måste jag städa bort den lukten för att kunna göra frukost. Mina problem borde kunna jämföras med världssvält och miljöförstöringen.

Och inga rena kläder har jag heller. Även det en lögn för jag HAR kläder men inget jag vill sätta på mig. Jag ska fundera på det där med överdrifter och varför det är så lockande att ta till dem när man vill ha uppmärksamhet.
Egentligen vill jag ha nån som ringer på och frågar om jag vill äta frulle med dem. En supergranne som vet när det är läge att hålla sig borta men som bakar supergoda glutenfria frukostbullar och som inte har katt. Nån man kan tassa över i pyjamas till.

Eller...vill man verkligen det?
D och jag pratade om kollektiva boende igår på väg till bögen. Jag har bott ensam för länge för att kunna klara av att bo med två tre andra till en början okända. D tycker alla kollektiv han varit i - utom hannas - har varit rätt sunkiga. Jag har bara varit i tre. Det ena av dem var i ett skitmysigt gammalt hus med en udda samling möbler och alla de boende var rätt softa och coola. Det var kallt som fan där dock, för ingen orkade elda i pannan mer än när de skulle duscha och eftersom det närmade sig sommaren eldade de inte för värme och duschade på badhuset intill. Det andra kollektivet var ständigt ostädat, och det tredje var jag på fest hos en kväll och det var mysigt även om en av de boende var en pubertal finnig grabbhalva nyss fyllda 20, en av de där som fortfarande tror de kan förändra världen och gärna pratade om hur för en trött Lena som inte orkade lyssna.

Fast... det vore ju trevligt om man hade nån granne som kunde vara lite mer som en kompis.