babbel

jag är så uttråkad att jag sitter vid datorn men stirrar i taket, kliar mig på vaden som kliat i evigheter nu, masserar mig i nacken lite och skämtar med D om mitt enorma ointresse för fotboll, säger att jag minns den där matchen 1985 när XXX gjorde två mål den sista minuten och vann bara för det. Jag fabulerar ihop nått tjafs och D citerar en framtida fotbollsblogg a la vandrarvild. Klockan är halv elva och jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig bara för att ha något annat att göra. Vi har ingen el i ena halvan av lägenheten eftersom renoveringen krävde pillande med elurtag, så på toa är det bara upplyst av stearinljus och det har aldrig tidigare varit så mysigt att duscha som det är nu, och lägenheten är inte lika varm som den brukar vara. Jaha, Milan vann, kul för dem då, kan vi byta kanal nu, snälla snälla! Jag får ceperyck(sorry alla cp-skadade men jag får spasmer av att lyssna på fotbollsljud, publikljuden ger mig ångest och eftersnacket gör att jag maniskt gungar fram och tillbaka medan det spasmar) i benen och kan inte sitta still. jag är så uttråkad att jag kollar på mina hårtoppar för att se om de är kluvna eller inte.
Tålamod, bejbi, snart är Scrubs, snaaaaart. Scrubs är en av jordens roligaste serier.


Idag på väg hem från kyrkan satt det en nyckelpiga på mina solbrillor, och den sitter kvar där fortfarande. Nyss klagade D på att han fått mage(den är platt som fan så jag vet inte vad han klagar på) och när han spände ut den som en miniölmage så böjde jag mig framåt och sa"Hallå bäbisen, det är jag som är din mamma". gudarssåroligjagär jag lägger ner det här nu ge mig en trist bok så kan jag somna. Visst ja, jag har ju fortfarande Joanne Harris i hyllan, sömnpiller nummer ett. Xelent!