Det roar mig fortfarande att det är så otroligt provocerande för många att man inte äter ko, gris eller häst. Nu har jag börjat med kyckling igen men vet att jag måste sluta eftersom jag äter det bara när jag får det i bitar men skulle aldrig äta det om jag t ex skulle behöva rensa kycklingen själv och dela den och höra ljudet av benen som bryts och..... Ja, nu mår jag illa igen. Så då äter jag det för att inte vara en nagel i ögat på folk, och det är ju rätt mesigt av mig, att bara ge efter.
Men det handlar väl egentligen om att välja en slags princip i livet som de flesta andra inte väljer. Det är det som sticker så i ögonen på folk. Att någon vågar ta en annan väg än de själva, en väg de aldrig ens tänkt på.
Säg att du tror på utomjordigar på fullaste allvar och även om du skulle tro på det rakt av så är det ändå så pass provocerande att du skulle behöva förklara varje val du gör och har gjort, ifrågasättas dagligen och förlöjligas in i det sista. Säg att du inte äter kött(även om det numera är mer accepterat i den upplysta massan människor) och du får höra de dummaste kommentarer om och om igen"Men kött är ju så gott!".
Säg att du tror på att gud är en androgyn varelse som finns i allt levande och all materia och är universum och du själv(d v s "Jag är gud"-tesen) och någon kommer genast springade med en bibel och hotar dig med helvetet.
För i det stora hela verkar inte människan vilja tänka själva. De vill gärna ha någon som säger åt dem vilken väg de ska gå, hur de ska klä sig, föra sig och äta, hur de ska tänka och varför de ska tänka så. Människor vill till och med ha någon som säger till dem hur de ska arbeta och dö. Denna någon säger till och med vad som är rätt och fel, och allt som du själv upplever och känner i dig själv, din egna upplevelse, räknas bort eftersom den stora massan inte förstår dig. De måste förlöjliga dig, trampa ner dig. Sedan när de fått dig dit du vill; du kanske till och med dog för det du trodde på, så kommer de göra dig till en gudinna-gud och helgonförklara dig men ändå inte förstå det du gjorde eller försökte göra.
Senare förvandlar de dig till den person de kan förstå, och allt det där du kämpade för, som du visste var sant är återigen i händerna och tankarna på den stora massan, dem du var en nagel i ögat på.
och så fortsätter det om och om igen, tills människorna vågar sticka ut och börjar förstå sitt eget värde, sin egen styrka.
Men det handlar väl egentligen om att välja en slags princip i livet som de flesta andra inte väljer. Det är det som sticker så i ögonen på folk. Att någon vågar ta en annan väg än de själva, en väg de aldrig ens tänkt på.
Säg att du tror på utomjordigar på fullaste allvar och även om du skulle tro på det rakt av så är det ändå så pass provocerande att du skulle behöva förklara varje val du gör och har gjort, ifrågasättas dagligen och förlöjligas in i det sista. Säg att du inte äter kött(även om det numera är mer accepterat i den upplysta massan människor) och du får höra de dummaste kommentarer om och om igen"Men kött är ju så gott!".
Säg att du tror på att gud är en androgyn varelse som finns i allt levande och all materia och är universum och du själv(d v s "Jag är gud"-tesen) och någon kommer genast springade med en bibel och hotar dig med helvetet.
För i det stora hela verkar inte människan vilja tänka själva. De vill gärna ha någon som säger åt dem vilken väg de ska gå, hur de ska klä sig, föra sig och äta, hur de ska tänka och varför de ska tänka så. Människor vill till och med ha någon som säger till dem hur de ska arbeta och dö. Denna någon säger till och med vad som är rätt och fel, och allt som du själv upplever och känner i dig själv, din egna upplevelse, räknas bort eftersom den stora massan inte förstår dig. De måste förlöjliga dig, trampa ner dig. Sedan när de fått dig dit du vill; du kanske till och med dog för det du trodde på, så kommer de göra dig till en gudinna-gud och helgonförklara dig men ändå inte förstå det du gjorde eller försökte göra.
Senare förvandlar de dig till den person de kan förstå, och allt det där du kämpade för, som du visste var sant är återigen i händerna och tankarna på den stora massan, dem du var en nagel i ögat på.
och så fortsätter det om och om igen, tills människorna vågar sticka ut och börjar förstå sitt eget värde, sin egen styrka.
posted by vandrarvild at 25.5.07
2 Comments:
Min väldigt troende mormor gillade inte Samtal med Gud. "Enligt den boken finns det ju ingen djävul. Va! Näää tramsbok." Undrar vad hon tänker om det nu när hon är död.
jag har aldrig trott på djävulen. Sen jag var liten har jag tyckt det är något konstigt med religionerna, att jag på ngt sätt har sett igenom dem, och nu börjar jag förstå varför, och hur. Det är en lättnad, måste erkännas. Jag tror man skapar sin egen rädsla bara för att det är så ovisst vad som händer med döden, och hade Jesus texter om reinkarnation varit med i bibeln hade människor levt på andra sätt, det är jag övertygad om. Det gör mig arg att så få människor i en avlägsen tid för tusen år sen fortfarande ska bestämma över så många människors liv. Det är inte vettigt nånstans.
Skicka en kommentar
<< Home