the raggarknep of the nerd
På bussen hem lyssnar jag på ett samtal nästan värdigt tjuvlyssnat.se. En praktnörd av den spinkiga sorten, med brillor lika stora som hans huvud och framtänder lika stora som hans finnar försöker charma en tjej han verkar vara bekant med genom att berätta om matematik. "Jag ska bli matematiker. Matte är intressant!" och trots tjejens protester om att hon inte tycker det är så roligt, hon ska bli plugga till förskollärare, så fortsätter Nörden med sitt mattesnack.
Det var inte utan att jag var aningens sugen på att vända mig om för att säga att det INTE funkar att ragga på tjejer med att dra pi-skämt i stil med "om pi vore 2,0 så vore...", ja, jag minns inte hela skämtet men även om jag fattade det(hepp!) så suckade jag plågsamt men tänkte ändå att det faktiskt var ett skämt värdigt en äkta nörd.
Åh, vilka dimensioner av livet som man missat men ändå aldrig saknat...
Det var inte utan att jag var aningens sugen på att vända mig om för att säga att det INTE funkar att ragga på tjejer med att dra pi-skämt i stil med "om pi vore 2,0 så vore...", ja, jag minns inte hela skämtet men även om jag fattade det(hepp!) så suckade jag plågsamt men tänkte ändå att det faktiskt var ett skämt värdigt en äkta nörd.
Åh, vilka dimensioner av livet som man missat men ändå aldrig saknat...
2 Comments:
Men ååh! Jag har en grej med nördar. Faller som en fura. Varje gång. Haha! :)
jamen, varför det? de är bra som vänner men lite trista i längden, eftersom de har allt så klart för sig redan, hur ordningen på världen ska vara, typ
Skicka en kommentar
<< Home