dagen då jag var en hotad liten fitta
Idag blev vi förföljda av ett stenat sajko. Från Göteborg. Han fick syn på mig när vi mötte honom på gatan och började skrika att han skulle skjuta skallen av mig "din lilla fitta!!!" och när D la sig i följde han efter oss en bra bit och skrek saker hela tiden.
Det är så roligt att det är just på värnhem alla samlas. De som 'bara' är hemlösa är alltid trevliga, de frågar om pengar(som jag aldrig har) och vet när de ska ge upp
men de som knarkar tills det ryker ur öronen: de är inte så lite paranoida.
Vi såg honom inte mer sen, han försvann bortåt stan, men jag hoppas han inte har skadat nån, för så sajko var han.
Innan jag åkte till mams och paps råkade jag ut för nått annat sajko som började skrika åt mig när jag gick på andra sidan gatan.
Jag misstänker att jag är en sajkomagnet. Jag drar alltid till mig en massa galningar, bekräftelsekåta människor som tror att jag ska lösa alla deras problem, eller ständigt höga människor eller människor som på andra sätt beroende av olika saker. Ser jag ut som en som vet en massa saker om en massa saker kanske? Tvivelaktigt.
Varför kan jag inte dra till mig människor som är lika beroende av de saker som jag är? Som böcker som suger tag i en, och kallt vatten när man är törstig och djupa diskussioner långt in på nätterna och att då och då få klappa en ivrig hundvalp med mjuk päls och vassa små tänder.
the story of my life, uppenbarligen.
Det är så roligt att det är just på värnhem alla samlas. De som 'bara' är hemlösa är alltid trevliga, de frågar om pengar(som jag aldrig har) och vet när de ska ge upp
men de som knarkar tills det ryker ur öronen: de är inte så lite paranoida.
Vi såg honom inte mer sen, han försvann bortåt stan, men jag hoppas han inte har skadat nån, för så sajko var han.
Innan jag åkte till mams och paps råkade jag ut för nått annat sajko som började skrika åt mig när jag gick på andra sidan gatan.
Jag misstänker att jag är en sajkomagnet. Jag drar alltid till mig en massa galningar, bekräftelsekåta människor som tror att jag ska lösa alla deras problem, eller ständigt höga människor eller människor som på andra sätt beroende av olika saker. Ser jag ut som en som vet en massa saker om en massa saker kanske? Tvivelaktigt.
Varför kan jag inte dra till mig människor som är lika beroende av de saker som jag är? Som böcker som suger tag i en, och kallt vatten när man är törstig och djupa diskussioner långt in på nätterna och att då och då få klappa en ivrig hundvalp med mjuk päls och vassa små tänder.
the story of my life, uppenbarligen.
posted by vandrarvild at 22.5.07
5 Comments:
Du drar till dig såna också! Jag tixempel är en sån juvv.
Usch... Försök skaka av dig den där attacken. Det kan vara nog så traumatiskt fast man inte blev fysiskt överfallen. Rena dig från de negativa energierna och kom framförallt ihåg att det inte var personligt. Det är förmodligen honom det är riktigt synd om...
Kram!
Kom till Stockholm...så tar vi de där diskussionerna, och så får du hälsa på Ronjisen och klappa hennes mjuka päls(fast hon har passerat valpstadiet just). :)
Jag kan också känna sådär, att jag bara drar till mig en massa "fel" typer. Fast det har väl sin mening också, något att lära mig om mitt sätt att reagera kanske. Fast det vore skönt att hitta sin familj någon gång...
Alldeles nyss i Malmö försökte en kvinnlig hemlös ge mig en nalle med värsta jättepenisen. Gratis. Jag skrattade. Sen försökte hon sälja mig en mobilladdare för tio spänn. Jag tackade nej.
Genial brief and this post helped me alot in my college assignement. Thank you for your information.
Skicka en kommentar
<< Home