en fluga på väggen

Vissa dagar orkar man helt enkelt inte. Jag satt vid vattnet och läste idag, såg alla som passerade, läste Samtal med gud och fick nån insikt som var för stor att greppa, snabbt, jag måste göra något verkligt igen för att komma tillbaka till kroppen: Skrapade med fötterna i gruset och funderade på att köpa en glass men gick hem istället, fryser om händerna och ska strax börja med maten. Mailade till Jessica om allt och ingenting alls. Kan få åka gratis hem till mams och paps imorrn men jag har inga pengar att ta mig tillbaka för så jag blir kvar i stan. Jag har inte träffat dem sen i julas och i söndags tänkte jag på dem oavbrutet, jag vet inte varför.

Det här är en dag när så många saker känns så genomsynliga, och meningslösa. Jag betraktar en fluga, en av de där dumma som flyger i trekanter en bit från taket, och känner ingenting alls. Jag tänker på saker som är viktiga för mig, och ser att de är viktiga för att jag gjort dem till det. Jag kunde ha valt någonting annat, vad som helst.
Jag tänkte på det där att många tror de är färdiga med sig själva så snart de gjort ett val, snart helt oförmögna att ändra på något även om de behåller sitt gamla Jag för bilden som andra har av dem, inte för att de vill. Varje dag kan man börja om men man är fast i gårdagen.
'
'
'
'
'
'
'