galenvovven

Galenhund här. Hör klorna mot golvet, vänder mig om och hon tassar fram för att bli klappad. Sen går hon mot dörren igen, men tvärvänder, springer tillbaka mot mig, stoppar ner skallen i min redan packade väska, springer ut i hallen igen, skäller till, tillbaka till mig och när jag reser mig för att kolla vad det är som händer så rusar hon före mig nedför trappan och in i köket, sätter sig under skåpet där hårdmackorna finns och mummelylar lite tills jag gett henne en bit bröd.

gosh, jag är så lättlurad. Men hon är rolig. Varje morgon vaknar jag av galenvovven som snosar mig i ansiktet, hon tystskäller på det där pratande sättet tills jag vänt mig mot henne och öppnat ögonen. sen voffar hon till igen, kom igen Lena, vaknavaknavakna! men jag skickar ut henne och hon ser sårad ut, med en blandning jävlighet i. Hon lyckades ju.

Idag kommenterade systersonen att jag var klädd som en städtant.
Tack. Jag försöker bara dölja att jag inte får igen just de jeansen på ett bekvämt sätt...
Så städtant fungerar för mig. I alla fall tills jag köpt nya jeans.