söndag, maj 27, 2007

...och sedan då? vad händer då? vad hände med alla storslagna planer och rädslan för mörker. vad hände med att vara en nagel i världens öga. varför inte passa på, beroendeframkalla sig själv på oändliga foton. klistra dem bland historiska album där musiken tystnat. mana fram ett skrik där eko bor och tänk dig vad som skulle kunna bli. vad är det värsta som kan hända

du kanske dör. du kanske kommer levande ur det.

och sedan då? vad händer med ditt du. alla masker du ritat så omsorgsfullt på alla stenar du bär på. den tunga historien med ett jag vilse mitt i. du snubblar igen, såklart. du är ensam igen. såklart.

men du kanske är du själv ändå.

3 Comments:

Blogger Peter Madison said...

uhh...dina texter tar jävligt hårt ibland....!

28 maj, 2007 01:09  
Blogger KuriÅsa said...

Men hallå! Du jobbar ju idag! Var är alla tristessinlägg?

28 maj, 2007 17:33  
Blogger vandrarvild said...

madison: välkommen hem. och jag måste ta i ibland.

ozzy: jamen, jag sitter ju inte ensam där så det känns inte lika kul att skriva då. dessutom gick dagen rätt snabbt ändå. mot alla odds.

28 maj, 2007 18:11  

Skicka en kommentar

<< Home