tur att man har mobilen

Jag fick en nygammal mobil när jag kom hit. Nu sitter jag och pillar med den en del eftersom jag vill ha den perfekt anpassad för mig. Jag gillar inte en enda av ringsignalerna. Jag gillar inte märket. Jag har halv ångest eftersom jag känner att jag svikt min gamla mobil som jag hade så länge att jag inte minns när jag fick den. Den är nog ledsen nu, där den ligger tyst och tom. Förlåt mig, mobilen med vandrarvild-lappen på. Du får hata mig om du vill. Jag tar med dig hem igen, begraver dig i bokhyllan bland de andra sakerna som någon gång ska städas bort och läggas på rätt plats.

Den nygamla har kamera. En natt skickade jag bild till darling just innan jag skulle sova, väl medveten om att jag gör sådär som alla gör när de har nya prylar att leka med: Tar bilder, fnissar, tar bort bilden, tar en ny, sparar en bild som jag raderar nån dag senare, byter ringsignal, byter den igen, ändrar larmljud och allt som går att ändra(Egentligen vill jag ha den där svarta nya nokiatelefonen. av någon anledning gillar jag alltid nokiamobilerna bättre).
Nåväl, det kunde väl vara värre. Antar jag.