Feber

Åh, dessa internetillusioner, alla luftslott vars byggande jag påpekar hela tiden. Jag ler åt det på min sida av landet.

- I´m in your blood now...
- Oh, yeah, I´ve got a bad case of Lena-fever.

GOTT NYTT ÅR!

GOTT NYTT ÅR!

Må pengar drösa över er och inspirationen aldrig tryta. Må ni aldrig gå hungriga eller frysa. Må ni alltid få vakna utvilade och må er frukost alltid smaka gudomligt! Må er armhåla alltid lukta finfint och er kind få vara mjuk. Må ni hitta kärlek och lycka där ni minst anar det.

och glöm inte bort vem du är, vad du heter och vart du är på väg.

Stalker-Lena

Igår var jag en stalker. Men en söt och lite lurig sådan.

Jag som har klagat på att andra är wierd och kollar upp dem de pratar med på nätet...
Kalasknaken och jag pratade på msn och han sa:
"Jag är inne på din blogg just nu" just när jag var inne på statcounter och då ser jag; den senaste läsaren har bredband genom en bostadsrättsförening.
Så jag kollar upp Brf XXX och japps, den är i staden som Kalasknaken bor i.
Jag kollar hans förnamn på eniro och jämför med gatuadressen på husen som Brf-en har och ta daaaa, en träff på Kalasknaken.

Äkta stalkerfasoner.

Kalasknaken var lätt störd på det där ett tag men han hade ju fått mitt efternamn flera TIMMAR innan det så va fan, jag var ju tvungen att jämna ut det där. Jag tror mest han var lite skärrad över att man inte är anonym alls på nätet, han hoppades väl på det.

och gör jag det igen på en kille tänker jag inte SÄGA det till honom. *MOA HA HA HAAA*

Intressant var det i alla fall, att det bara tog nån minut att få fram hans telefonnummer. Nej, jag har inte ringt. Ännu. Men nu skriver jag 'ännu' för att K ska bli ännu mer skärrad. Jag vet ju att jag fan inte vågar ringa honom, feg-Lena.


Stalker-Lena det är jag, det är jag
Stalker-Lena, det är jag det är jag!
Stalker-Lena det är jag, jag ska halshuggas idag
allting enligt svea rikes lag, tamejfan

Blodtörst

Nyårsångest som vanligt; efteråt kommer jag rycka på axlarna igen och säga " Vart brinner det?" om allt ståhej. På ren trots borde jag sitta hemma och spela spel. Om jag hade nått. Jag vill ha ett. Förra året spelade mitt ex Prince of Persia. Det skulle jag gilla. Min blodtörst vaknar till liv av sånt, jag vill slakta monster och leta skatter när jag sitter med en spelkontroll i händerna. Jag fastnar direkt i spelen, blir yr om jag slutar titta på skärmen, timmar förflyter, jag glömmer att jag är hungrig och kissnödig...

det är därför jag inte spelar... För att jag märkte det där hos mig själv för flera år sen, nått maniskt verklighetsflyende som är värre än att se på film eller läsa böcker. Men om jag spelar ikväll, kan nån ringa mig vid midnatt och säga till mig att gå på toa?

Berätta något

"Berätta någonting" kunde jag fråga honom när vi skulle sova.
"Vad för något?"
"Någonting, vad som helst" sa jag och drog täcket närmare mig. "Jag vill höra en godnattsaga om de drömmar som du har. Eller en fantasi, en vardaglig fantasi bara."
Han kom aldrig på några sagor till mig, och nu frågar jag igen: "Berätta något för mig, berätta om dig själv, något som hänt dig. Hur det kändes, vad du tänkte. Jag vill vila en stund i dina tankar och minnen."

spooky

Det spökar i min tvättstuga.
Det har inte gjort det inne i själva rummet med maskinerna utan bara utanför i 'hallen' men nu kommer man in till maskinerna och det är en tant där som är skitförbannad och ger mig magont.
Jag ser mig hela tiden om över axeln för hon är mycket värre än han som är ute i 'hallen', han glor mest.
Jag vet inte om jag ar rätt att ta bort kvinnan i tvättstugan men det borde jag ha eftersm jag använder stugan jag med.

Det är nu först jag kommer på att det kanske är därför det är lätt att få tvätt-tid: många känner att de inte vill gå ner dit men vet inte varför? Det tog säkert en kvart för mig att få bort känslan i magen. Jag måste göra nått åt det.

Det skulle vara så skönt om man var helt omedveten om sådana saker. Men om jag stänger av helt missar jag ju så mycket annat, det är ju trist när världen är bara det som man ser och hör, utan känslorna och intuitionen och från-andra-sidan-hälsningarna.

Kalasknaken och Anusblåsan

Jag har en nygammal vän på msn. Vi började prata för tre år sen på vildawebben men tappade bort varandra och nu när han gick med på helgon hittade han mig igen .
Nu i natt kom vi på att vi kunde prata på msn.
Det var väl på tiden, kan man tycka.

Det är djupa seriösa samtal vi för.
En av våra slutsatser är att vi ska byta internetnamn och döpa oss till
Kalasknaken och Anusblåsan.
Det är f ö jag som är Anusblåsan.
Vi kom på det när vi drev med alla 'coola' namn som folk använder sig av på nätet.
Vi är så smarta och underbart cyniska båda två att man blir tårögd.

fiktion

underligt tung natt
när inget känns som om det är på riktigt
och ingenting är som det ska

tidigare har jag alltid skrivit till en slags fantasifigur, en fiktiv kärlek eller äldre bror, en fiktiv vän.

Men det här är till dig. Jag vet inte vem du är ännu, men vi kanske har mötts som hastigast någon gång, stått i samma kö någonstans

kanske är du den där killen på te-affären som jag började prata med
eller han som gick förbi mig igår och log medan han såg mig rätt i ögonen

jag vet faktiskt inte alls
men i natt vill jag luta huvudet mot din axel och lyssna på dina andetag, ha handen mot din nacke och förstrött smeka dig i hårfästet medan jag stirrar ut i rummet och märker hur vi snart andas i samma takt, du är varm mot min kind och håller en arm runt mig

jag vill att du ska vara han
men den tanken går snart över igen

heureka

jag har tråkigt.

entertain me!

Underligt, men mitt i bokbläddrandet inser jag att det jag sysslar med är research och att jag faktiskt arbetar med en bok. På riktigt.

Det känns inte ens speciellt underligt; det är som om allt jag gjort hitills har lett mig till just det här, allt bläddrande och läsande i olika böcker och alla samtal och alla tankar som jag sparat i bakhuvudet med en avsikt att använda senare; alla människor, alla erfarenheter och alla känslostormar....

Det känns fint.

bok-krig

Jaha, årets present i bokklubbarnas gigantiska reklamkuvert/"snälla-bli-medlem-hos-oss-trots-att-ni-kan-hitta-böckerna-billigare-på-internet" är alltså pennor? Fast det där röda hjärtat på nyckelring som jag fick var finare, pennorna är ju helt bräckliga.
Men det är helt klart bättre än smörknivarna man fick förra året.
Mutorna man får om man går med är ganska lama de med; en almanacka, en scarfs och ett fult halsband med en blomma på.
Nej tack!

Men det är i alla fall bättre än tidigare års täckvästar och alla dessa in i helvetes fula väskor som snabbt som fan hamnar hos röda korset eller myrornas för ingen vill ha dem.

Ge er.
Sänk priset på böckerna istället.

snö

De varnade för snöstormar på nyheterna igår, men va fan Sverige, kom igen, va fan är ni för jävla nordbor som dukar under för lite snö. Herregud.. Störtlöjligt.

För de som är intresserade så fyller Jude Law 33 idag....
Och nu såg jag att hans ex-fru Sadie är den som spelar Lucy i Bram Stokers Dracula(fast jag kallar den nog hellre Coppolas 'Dracula') från -92.
Stackars Bram Stoker, jag undrar om han är världshistoriens mest sexuellt frustrerade man.

utfärdad varning

Kära läsare!
Jag måste utfärda något av en varning!
Efter nyår tänkte jag sluta med godis och socker och dra ner seriöst på fettet [bye bye osten och smör på mackorna, bye bye mackorna och billiga oljan, bye bye stekt mat och godispåsarna! Välkommen frustrationen, vattendrickandet och morotsknaprandet och näringsläran och fullkornsversionerna av allt glutenfritt!]

Detta kommer med all säkerhet att följas av en massa gnäll om hur sugen jag är på godis och en massa annat tjafs.
Sockersuget borde gå över på ungefär två veckor, jag kommer käka en massa hummus och dricka en massa grönt te.
Jag kommer känna mig skitnyttig men ignorera det; det är bara en illusion. Man äter för att överleva. Jag lägger om käket för att må bättre.

Mitt gnäll kommer ut på bloggen för att jag vill bli klappad på ryggen och få höra" Guuuuud, va duktig du är".
Bekräftelsehora, ta en morot och håll käften. Säger jag till mig själv såhär innan. För det finns ju en anledning till mitt beslut: jag mår piss av socker och fetare än såhär vägrar jag bli utan att vara gravid. Inte för att det är storleken eller vikten som stör mig, det är tröttheten och ledsenheten.

Som en slags förberedelse har jag alltså käkat MASSOR med godis och kakor och druckit läsk och julmust den senaste veckan. Jag som inte ens gillar läsk så mycket...

Abstinensen kommer vara brutal.
Det här ska bli intressant.

Men jag brukar tänka "men det är ju inte så att allt godis i världen kommer försvinna och jag aldrig mer kan äta det!"
Då är det lättare att ta; om jag vet att jag KAN köpa godis när som helst så gör jag det inte helt enkelt för att jag inte måste och då vill jag inte ha det.

Nu börjar det visst ljusna ute. Dags att sova kanske?
God morgon!

modig

Nu har jag haft en insikt igen (det var fanimej på tiden!) och som en följd på det var jag sådär underbart modig igen, så lejonmodig att jag häpet står på sidan om och betraktar mig själv och höjer ögonbrynet i ett outtalat:
"Nämen, Lena, det visste jag inte om dig! Det var som fan...."

Krossa mitt hjärta

så att ett nytt rum kan skapas för gränslös kärlek

Hon-monstret

...och när jag sen tänker på hur jag behandlat honom blir jag förskräckt samtidigt som jag blir lite full i skratt. Jag ställer till det för mig ibland, och ibland är det oförlåtligt, som nu.

Jag tycker lite synd om honom som fått en sådan negativ bild av mig när jag av många andra (och av mig själv, men det är ju bara i mitt eget huvud, å andra sidan)anses vara rolig och klok och kanske inte normal men i alla fall tänkande.
Och jag betraktar den där evil-Lena lite utifrån och skakar på huvudet och säger som Baloo: "Störtlöjligt!" inför mina ansträngningar att synas höras och sätta spår innan jag vrider ut mina offers sista tankerester och drar vidare.
Han tycker förmodligen att jag är ett elakt monster som vill riva sönder och trampa ner honom i gyttjan(Söndra och härska) medan jag själv gör det med syftet att faktiskt få honom att tänka själv istället för att dra sig undan.
Så det är ett moment 22.
Min avsikt var att ruska igång. Ändamålen helgar medlen.
Nu har jag ruskat om honom.

Så: Börja tänka nu då.
Jag är inte farlig alls. Jag är bra ett missförstått Hon-monster, utan liv och lustar.

apokalyps

Jaha, nu visar trean en ny serie, "Revelations" som handlar om domedagen och lucifer och fan vet allt.
Jag halvsegar i soffan och kommer på mig själv med att sucka högt flera gånger:
Nu går inte jorden under på grund av meteoriter eller hot från jordens inre kärna; nejnej, nu är det gud som är förbannad igen, han den där som skapat allt levande är pissed off sen flera tusen år tillbaka och NU vill han ta död på oss. År 2005.

För det sa han då för några tusen år sen, att det kommer en dag när han blir ÄNNU MER FÖRBANNAD och då ska han minsann mosa oss, jajamänsan, nu kommer den evil guden och leker djävulen genom att ta kål på folk.

Plus att den där Lucifer visst ska hjälpa till han med. Genom att vara ond, ännu ondare än den däringa gudomen.

och det enda som kan rädda människorna är tydligen att de kryper på knä och säger: "ooops, sorry för att jag levde ett liv värt att leva när jag tyckte mat var god och sex var skönt och när jag gillade att sova länge. Sorry, jag tar tillbaka allt, du är allsmäktig, jag är ynklig och en SYNDARE, du skapade mig enbart för att kunna visa vilken makt du har, enbart för att kunna krossa mig för DET, dear father, är ditt sätt att visa makt över oss så att vi ska vara rädda för allt, till och med kärlek, dear father, för det som du säger om kärlek stämmer ju bara om vi gör som du säger; Kärlek är allt som finns men om vi inte visar kärlek på det sätt du vill så kommer vi brinna i helvetet! Amen."


Religioner är nog bland det mest korkade människan konstruerat för andra, för att kunna ha makt och bestämma, för att styra och ha kontroll genom rädsla.

Dessutom sker allt i "Revelations" i usa. Igen. Det är inte så att domedagen kanske börjar visa sig i typ, ja, Jerusalem eller åtminstone i Italien eller någonstans i Afrika. Nejnej, det börjar i usa. Världens mest inbilska land.
Logiskt? yeah, right...
Skitprogram.
Det enda som var bra att jag kunde snegla på bill pullman i över en halvtimme.

En alvpojke jag känner

Inatt satt jag på SD (!) och pratade med en Erik.
På SD-chatten.
Jag har verkligen ingen aning om vilket intryck jag gav honom. Vi får se om han pratar med mig igen.

Lite innan det, ungefär när emelie somnade, så pratade jag på msn med Sebbe.
Sebbe är min vän som jag alltid, oavsett vad vi börjar prata om, pratar sex med. Inte mellan honom och mig, utan bara rent allmänt, jag frågar om tjejer han har på gång och han berättar en massa.
Sex.
Jag vet saker om hans f d älskarinnor som de inte har en aning om att jag vet. Det roar mig att vi är så öppna med varandra. Man kan alltid säga de mest sjuka saker till honom och han hakar genast på.
Vi har känt varandra i sex år och han var bara nitton när jag först spanade in honom på nån åtgärdshåla vi satt på när vi var arbetslösa. Han såg ut som en alvpojke då, och nu ser han ut som en alvpojke med tuppkam.

Han var den det hela startade med, min fallenhet åt att alltid välja/hitta/dras till yngre killar. Sebastian som gjorde en tatuering och nu vill göra fler och fler. Sebastian som tjoar till på msn att man måste kolla på hans jeans via webcam så att de inte ser tjejiga ut. Sebastian som hade flickvän när vi träffades, en f d flickvän som avskyr mig som pesten fortfarande fastän det inte var jag som gjorde något; jag var inte i den som var i ett förhållande då, men tjejer förstår inte alltid sånt där.
Sebastian, sötaste Sebbe som man inte pratar med på ett halvår men ändå är vän med efter tre sekunder in på det nya samtalet. Jag hoppas han hänger med i sex år till och mer.

Lights out

Föresten orsakade jag, eller emelie om man ska vara petig och det är jag ju uppenbarligen nu eftersom jag nämner det, strömavbrott i hela huset igår.

Min badrumslampa smällde och hela huset slocknade. Jag hade klagat på att den flimrade som fan innan men hyresgubben lyssnade ju inte då men nu kom han springande och undrade vad som hänt: Folk hade ringt och sagt att en säkring hade gått igen.
Nu kom han minsann ihåg att sist det blev svart överallt så var det något fel på min lampa. Och det var det ju nu med: den hade tydligen brunnit inne i plasten på något vänster, nån platta som glappade

så när emelie tände lampan i badrummet igår sa det POFF! på jävligt hög volym och allt blev svart
och jag är lite nöjd med att min badrumslampa var en liten nagel i ögat på resten av huset.
Ni som klagade på min fest. IN YOUR FACE! HAH!

och nu ligger min karma på noll igen och jag erkänner min småaktighet med ett lätt flin, jag som är så snäll annars. Hoppas ingen satt mitt i ett examensarbete som försvann bara.

Men det är ju å andra sidan inte mitt fel att hyresvärden inte lyssnade sist jag sa till om lampan, jag märkte ju att något var fel och nu är allt bytt och flimmerfritt så jag ska väl vänta lite med att säga till honom att elementen här i rummet läcker ganska stora droppar vatten på parketten... Jag har ställt en blomma under tills vidare.

What´s your angle, pervert?*

Det är bara en sån där dag när jag vaknade och någonting kändes lite snett.
Sen kom halsontet och yrseln och huttrandet och törsten och magvärken. Någonting är inte riktigt som det ska vara med mig idag. Borde äta men vill inget ha. Fryser om händerna och kan inte sova.
Stackars stackars Lena. (egentligen är det inte alls synd om mig men jag blir alltid så rastlös av att vara sjuk, uppepå min vanliga rastlöshet, och ingen är online och E åkte nyss iväg och skulle fika med nån och hon har ju varit här sen den 23e så det är lite tomt här just nu.)

Jag borde börja jaga nyårsfester, det är bara Anna som frågat vad jag ska göra och hon ska på nån fest som kostar 200 kr, i Nora.
Jag tänker inte betala 200 kr för att besvära nån helt okänd brud med:
"Ursäkta, du vet ju inte vem jag är men kan du göra en maträtt som är vegetarisk och glutenfri med, är du snäll?"

Och jag tänker att även om det egentligen bara är en vanlig fest - för jag förstår inte riktigt varför alla blir så exalterade över nyårsaftonen, det är fylla och socialisering som vilken annan fest som helst, bara datumen skiljer- så vill jag inte stanna hemma, vill inte vara kallebakom som sitter ensam.
Men det vore ganska skönt att kunna ignorera allt glitter och glam och bara vara.

Jag vill gå på en lugn fest, nån med snack runt köksbordet och TP och diskussioner om något som känns viktigt, trots att man börjar bli lite lullig, nån där man tar en cigg och kollar på fyrverkerierna och kommenterar alla andras fylla vid tolvslaget för att man själv är spiknykter i jämförelse.

Jag vill inte hålla i en egen fest för jag orkar fan inte städa, inte när jag mår såhär i alla fall. Och på mina fester går det alltid sönder nått. Fast jag har det som en reservplan för övergivna singlar, som jag själv. Om nån blir över kan de komma hit.

och om jag blir sjuk tvingar jag hit mamma och pappa... Jag är en sådan vänlig dotter.

Hoppas inte magnus druckit upp min sprit som jag har hos honom.


* replik ur Simpsons, som jag snappade upp ur allt babbel från teven bakom mig. What´s your angle, pervert?

sökning

Hahaha, det här har man sökt på för att hamna på min sida.

*knula[ hahaha, fortfarande ett lika roligt ord när det stavas fel " Snela snela ska vi knula?"]

*tuttar indiska[ de ville se indiska kvinnors bröst antar jag? Inse deras besvikelse när de hamnar hos mig istället, lätt cynisk brud i örebro, noll tuttbilder, noll indiskt påbrå trots att hon nämner affären Indiska minst en gång i veckan.]

*skönt att onna [ ONNA är ett rätt kul ord med. I stil med 'knula']

*sten tavla fr. isis kunstelins blog [och så hamnar de hos min blogg när jag skriver om min undulat. Bummer...]

*att göra anden i glaset

*naken i min säng låttext

*jag känner mig övergiven

*snutt filmer från tsunami katastrofen [snutt? Korta filmsnuttar antar jag. Hoppas de inte menar 'snuff' för då ska de få ett skott i pannan]

*galen tant ringer till p3 [DET vill jag höra! Galen tant. När jag jobbade i växel första ggn var det en sajkotant som ringde varje torsdag och mitt i samtalet började hon kalla en för slyna och hora. Intressant...]

*på grund av foten så fick jag gå med träskor

*dating bloggar

*onanera blog[ Borde jag börja fundera över vad min blogg egentligen handlar om. Ta det hela som en hint?]

*look alike lena ph

*kallhäll knulla [ Been there, done that, men varför inte gå ner till konsum och ragga istället? SÅ stort är inte kallhäll.]

*eva dahlgren tuttar [jag har aldrig sett en bild på eva dahlgrens tuttar faktiskt. ]

*nyårsafton singel
Och sist:
* hundar utan hem. den enda sökningen som jag faktiskt kan relatera till.

Kalle Kanin

Med tanke på mitt korta men ändock kommenterade inlägg "Impad?" från den 15 december tänkte jag skriva om en annan sak jag tänkt på:

Jag undrar om det inte är så, att en del killar kör med samma ragg-knep på alla tjejer, samma sätt, samma saker som sägs, samma repliker som svar på allt tjejerna säger. För att de tänker att det förr eller senare kommer någon som allt skitsnack faktiskt funkar på.

En del killar jag pratar med ger mig alltid en känsla av att de sagt samma sak förrut, att de säger samma saker till alla andra tjejer som de också försöker flörta med för att se om de kommer någonstans med det. Det är inte ärliga svar man får, det är inövade repliker. De säger det till alla för att se vem av tjejerna (vem av de 15 tjejer som han håller igång som reserver) som är naiv nog att nappa. Sen är de intresserade ett tag men tappar allt snart eftersom det inte är på riktigt. Men jag vet inte om de är medvetna om det själva.

Det tragiska ligger väl i att om de nu är medvetna om att de kör samma snack med alla tjejer: hur patetiska är de inte då?! Och om de inte är medvetna om det: hur patetiska är de inte då?!

Lite utifrån betraktar jag några halvbekanta killar och deras försök på köttmarknaden och jag måste säga att jag är lite impad och mycket road av sakerna de säger till tjejerna. Sen när jag pratar med min systerdotter och hör hur underbart cynisk hon blivit (av mitt underbart upplysande umgänge gissar jag, mitt inflytande är fantastiskt!) och hur hon kommenterar killar som inte fattar att de är genomskådade från första inlägget på den där orangeblåa sajten (jaja, lunarstorm då, goddammitt!) så känns det bra att veta att hon är smart nog att dissa dem, jag måste inte varna henne för någon egentligen, men gör det ändå, för det är kul. Men hon är 16, och har redan insett det hela, så då kan man ju undra hur tragiska hela den manliga sidan av människosläktet egentligen ter sig inför kvinnornas analyserande och iskallt roande slutsatser.

Jag får ibland s k komplimanger, och det är ju kul men det känns inte på riktigt. Det är som om killar (jaja, grov generalisering igen, get use to it eller sluta läsa.) ger komplimanger per automatik för att det kanske gör att de får knulla eller i alla fall komma innanför kläderna och känna lite
.
För - och sorry alla VETTIGA killar men ta inte åt er om ni inte tar åt er, typ - det verkar ju tyvärr som om den där "myten" är helt sanningsenlig.
Killar vill knulla. De flesta säger vad som helst för att få knulla. En del tjejer går på det för att de verkligen tror på det som killarna säger.
Andra låtsas gå på det för att de vill knulla lika saftigt de med.

Mänskligheten är en samling kaniner.
Amen.

Stjärna

Man ser inte stjärnorna inne i stan, men över motorvägen mellan Kumla och Örebro gnistrar himmelen av tusentals av dem. Jag lutar min varma panna mot bilfönstret och ser på Orions bälte som är det enda stjärntecken som jag känner igen i rörelsen framåt. Julfirandet är över, all denna stress för några timmars skull. Jag får en julklapp till när vi stannar av i Kumla och släpper av mamma; ett stort tungt brunt paket som visar sig vara en microvågsugn när jag sliter upp pappret på köksgolvet hemma. Jag ska skriva en lista på vilka julklappar jag har fått, som en översikt. Jag har gjort det sedan jag var sju åtta år, det fungerar alltid som ett avslut på julaftonen.

Och ja, naturligtvis fick jag den sedvanliga Aladdin-asken. Ingen jul utan chokladaskar. Syrran och jag spärrar upp ögonen i vilt förskräckta miner om pappa ens skämtar om att vi inte får chokladaskar ett år.

Jag hoppas er jul blev vacker, varm och glittrande.

ambivalent

Jag har skrivit det förr: men 'El tango de Roxanne' från Moulin Rouge-soundtracket ger mig alltid en jävla kick. Jag sätter den på repeat och det känns som om jag fylls av röd sammetslen färg igen.

Just idag är jag rätt stark, men jag känner ändå en slags ambivalens inför det här att vara Lena just nu. Jag är en stark person på flera sätt men ibland är jag lite trött på att jag är den som ska vara klok och rolig och snabb med replikerna och alltid aningens för udda för att riktigt passa in någonstans.
Jag orkar inte alltid vara stark eller vettig eller glad eller 'bra på att skriva' eller öppen.
Jag orkar inte ens alltid vara den är personen som är arbetslös och lever på 'försörjningsstöd' som det så fint heter numera och som enligt samhället borde skämmas över det eftersom jag inte är en produktiv människa som samhället kan tjäna på... Jag ÄR den personen. Men det är inte vad jag är. Det är bara något som råkar hända mig just nu. Orsak och verkan.

Jag har slutat skämmas för det men de som man möter uppe på soc-kontoret när man lämnar in papprena varje månad ser aldrig någon av de andra i ögonen; de skäms, de är små och grå och ser ner i marken, en del av dem är nertryckta i skorna och hopplösa och glansen i ögonen har försvunnit för länge sen. Jag kliver in där och frågar och ser i ögonen och skrattar lite ibland. Om det är roligt, det som sägs.
Jag råkar bara vara en av alla dem som söker jobb men inget får, av olika anledningar. Jag råkar bara vara den som istället tillbringar dagarna med att fundera på saker och vissa dagar är jag starkare än andra och varje dag tar jag min tid till att skriva eftersom det är något som inte trycker ner mig eller får min glans eller färg att försvinna.
Jag vägrar försvinna in i det där mörka, jag tänker inte gå den där vägen. Jag vägrar vara grå och något mindre än vad jag är.
Jag vägrar att vara en Någon. Jag är Lena.
Jag anpassar mig inte för att jag inte anpassar mig utan för att jag helt enkelt väderar saker på ett annat sätt. Trots detta är jag ganska trött på att vara arbetslös nu men det enda jag egentligen behöver är vägledning och någon som säger "Det där klarar du naturligtvis, du är stark! Du har dessutom börjat se folk i ögonen igen, det är ett bra tecken."

Fjollträsk

Nu har jag kollat lite igen. Läst och läst och jag säger det igen:
Vad i helvete är det som är så "bra" med Virtanen och Skugge? Berätta gärna, för jag kommer inte läsa dem igen.

Henom

Det här är 2005 och jag är 31 år. Jag köper en handduk på Indiska för att den är ensam och bara kostar 15 kr. En ensam handduk. Det fanns inga fler av den sorten. Jag tänkte den skulle vara ensam här hemma med mina handdukar istället för ensam på affären. Mina kökshanddukar är mycket trevligare, och de som är så slitna att det gått hål på dem har erfarenhet nog att välkomna en ny handduk.

På Lindhska står jag och läser i den däringa Jonathan Strange-boken och tänker att jag kan köpa den om jag äter ris och buljong i en vecka. Jag har sneglat på den sen innan den kom ut och nu ser jag på stilen att den är vad jag gillar, lite svulstig och lätt gulligt pladdrig på det sätt att man inte kan lyfta blicken från boken utan att tappa bort sig lite. Man måste vara helt inne i boken för att slitas med. Det är lite som när jag läste 'De vilsekomna' av Frederick Tristan första gången på gymnasiet och hela tiden hade i bakhuvudet att det var ungefär sådär jag ville skriva. När sen Anne Rice kom ut med sin andra bok i vampyrkrönikan; 'Nattens furste' så var det samma sak, jag förälskar mig om och om igen i texter och ordflöden och karaktärerna och jag är fortfarande djupt förälskad i Rices flöde. Skulle böckerna vara en människa skulle jag möta henoms blick med djupt rodnande kinder och glittrande ögon och knappt våga andas. Jag skulle snegla mot henom och se ner i marken men inte få nog av närheten.

I någon människa har jag aldrig varit så förälskad, någonsin. Jag är kär i kärleklen och det vackra men när det gäller människor ser jag det mer som en lek; det är ju bara känslor som är inblandande, inte storhet som texter eller filmer får fram. Jag väljer konsten framför kärleken, för det är i konsten jag är ständigt förälskad. Det är det inre som fascinerar mig; det där osagda som vilar i varje människa som har kraft att uttrycka det. Det är det jag vill åt, jag vill vandra runt i huvuden och se världen från deras ögon. Mina egna har ju redan sett så mycket men långt ifrån tillräckligt.

visa

Jag minns att jag sa det en fredag för många många veckor sedan
och nu vill jag helt enkelt säga det igen:
'Kom till mig nu, bara kom hit så ska jag göra allt rätt igen, jag ska vända tillbaka allt som sades, jag kan stryka din bleka panna tills alla bekymmer blivit sol och ljus. Kom bara hit igen. Kom tillbaka till mig nu.'

julkort

Föresten måste jag bara säga att jag inte skickar julkort. Har ine gjort det på många år, så om ni skickat ett till mig och jag inte skickat nått tillbaka så är det inte för att jag är sur eller dissar er: Julkort är bara inte min grej. Jag har inte ens samvete nog att känna att jag i mellandagarna borde skicka kort till dem jag fått av redan. Nopes. Julkort är inget jag sysslar med. Men tack för de jag redan fått, ett var från Sofia, via mailen. Smart drag. Men jag tror mer på det där julbrevet som hon nämnde att hon fått. Men massutskick känns lite.. slött.
(*säger hon som använder sin blogg till att säga till sina vänner att hon inte skickar julkort och att hon ska till sthlm, för hon är helt på det säkra med att de läser. Inbilska slyna. Men hon är rätt söt ändå.*)

Att följa en känslas spår

...och varför är ingen vaken när jag måste prata, verkligen prata, med någon som förstår?
och vad är det med mina fingrars oroliga färd över tangenterna och ögonens irrande efter nya spår att följa

jag anar tassavtryck i snön
och en tinglande klocka som ringer i en stad långt borta

Det luktar kanel och eld om ditt hår inatt men jag är inte här

nu har jag raderat fem texter på rad som jag skrivit under loppet av kanske tjugo minuter men som inte kändes tillräckligt bra.
jag vet inte vad det är jag vill få fram, vad det är som är bra och varför de raderade texterna inte duger. det har med känslan att göra; jag vill ut med något men vet inte vad.
förmodligen borde jag inte skriva alls

Biografi

Jag sätter på tevatten när jag kommer hem, som av gammal vana, även när jag inte vill ha te. Mina händer och fötter är kalla efter bion.
Vi såg "The Dangerous Lives of Altar Boys" som var en riktigt bra rulle. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Men som alltid efter filmer dröjer jag kvar i dem lite till; det är lite samma känsla som när man inte vill vakna på morgonen för att det är en annan slags verklighet här utanför drömmen, och filmen.
Hemma här har jag andra verkligheter att vakna till. Jag vet inte varför jag är förväntansfull, det kan inte vara inför julaftonen för det har jag gett upp för många år sedan. Det är något annat som dröjer sig kvar: en glödande glädje i magen. Jag tror det har med boken min att göra. Jag insåg idag att det är lönlöst att kämpa emot så jag ryckte lite på axlarna igen och sa högt rakt ut i rummet : Okej, jag skriver väl den här boken då.
Vart den här vägen ska sluta vet jag inte. Jag är lite nyfiken.

By the way

Föresten var The Guru ganska trist och inte vidare bra. Det enda som var roligt var när slutet blev ännu klyschigare och alla dansade indiskt.

Tiger Lou

Nu är det sådär igen:
Jag hittar Tiger Lou-låtar på min dator, vet inte vem som skickat dem och jag drar skeptiskt in dem i min playlist för att se om det är något jag ska ha kvar och....

JÄVLARS!
Jag är nog lite kär i honom nu.
I Lottas musiktidning läste jag att han är svensk och hette nått i stil med Rasmus. Hade jag vetat att han var så här bra hade jag läst lite mer noga.

allt eller inget

Jag kommer emellanåt på mig själv med att inte vilja lyssna på musik om den inte spelas jättehögt och drar tag i mig och får mig att rysa.
Är det bara på låg volym vill jag vissa dagar hellre ha det tyst: jag ser ingen poäng med att spela något alls; Jag vill ha texten och rytmen dunkandes rätt in i kroppen, det ska ila längs med ryggraden

eller total tystnad
när jag lyssnar på mina egna andetag.

Till frukost

Havregrynsgröt, ostmacka, halv apelsin och filmen "The guru".

God jul!

Söta valpar?

Ibland när jag ser bilder blir jag illa berörd eftersom det så uppenbart är något som inte stämmer. Jag känner obehag men samtidigt fascination. Som inför den här bilden som syrran mailat mig under rubrik " söta valpar"...Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka faktiskt.

Fan.

Fan 1:
Var jag tvungen att klicka runt på blogg efter blogg ikväll och hitta en blogg med recept och bilder på mat. Jag är hungrig! Jag orkar inte laga nått ju, inte ens gröt.

Fan 2: Köpte en julklapp till Annapanna idag och kommer senare på att hon dessutom fyllde år förra veckan och jag missade det. FAN!
Så nu ska jag ut imorrn och ta mina sista slantar och köpa henne en present med, så får hon välja vad som är present och vad som är julklapp. Men nu vet jag inte riktigt vad jag ska köpa.

Fan 3: Jag vill klippa mig nu. NU. Som i 'nu mitt i natten när klockan snart är midnatt'. Det ligger en sax här vid datorn. Det är tur att jag är ett f d mobboffer och en sjuhelvetes hårfegis.

Fan 4: Jag hittar inte bröllopsfotot av mina föräldrar, de har varit gifta i 40 år på nyårsafton och jag kommer plötsligt på att jag saknar flera foton, vykort och småbilder och tänker ibland att jag, tillsammans med mitt ex K, borde gå igenom hans flyttlådor ifall att mina saker kommit med av misstag. Helst innan han träffar en ny tjej för tjejer tenderar att vara svartsjuka på pojkvännens Xs saker som dyker upp och man vet ju aldrig vad de tar sig för. Och det är ju MINA prylar!

och vart fan är min röda adventsljusstake och resten av mina julsaker egentligen?

Vart tar saker som försvinner vägen?
Teorin om ett parallellt universum för borttappade prylar ter sig mer och mer verkligt.

spökblogg

...och inte en enda person har frågat vad som hände min kompis när hon som 12-åring gjorde 'Anden i glaset' som jag nämnde i fredags eller lördags. Själv brukar jag alltid vilja höra spökhistorier eller händelser som inte går att förklara riktigt. Har ni inget att berätta, jag är nyfiken som fan.
Saker om SPÖKEN för fan, kom igen!


Jaja, nu ska jag köpa biljetter till Narnia.

Föresten

Föresten heter hon Sarah Brightman, hon som sjunger i en av versionerna av Fantomen på operan.
Hon låter förjävligt. Jag skiter i hur känd hon är, hon är plågsam.

filmtajm

Sofia ringer mitt i min underliga dröm och jag måste förklara för henne att jag fortfarande är på affären bland äldre damer som vill att jag ska tända deras cigg när vi börjar prata om att jag ska skriva på hennes papper, nått faderskapsintyg. Nej, jag är inte pappa till Sofias barn, jag ska bara intyga att sofias barns pappa är det. Men i samtalet ser jag en liten hund som dröjer sig kvar vid mina fötter, en drömrest som snart bleknar och blir parkettgolv med fågelfrön. Jag borde dammsuga men jag ska väl städa innan julafton antar jag, även om det bara är E som ska med mig hem efter firandet hos syrran.


Jag ska föresten, kom jag på sittandes på det iskalla tåget igår, fixa följande filmer(extended versions) så snart jag bara kan:
Moulin Rouge, Stage Beauty, Medan du sov (corny kanske men bill pullman är så söt), Harry Potter-filmerna(engelskt tal, ingen text.), Hitta Nemo, Monsters Inc, Ice Age 1&2, Alien-filmerna, alla Jane Austen-baserade filmer, Shakespeare in love, LOTR, Fantomen på operan (nya versionen, jag vill INTE höra den där föråldrade operasångerskan sjunga, vad hon nu heter. Jag vill ha Emily och Gerard Butler!) Sleepy Hollow, Corpse Bride, Big Fish, Kalle och chokladfabriken, Nightmare before X-mas, Mars Attack. m fl (Borde jag inhandla en tim burton-box kanske? Tim Burton är min husgud, snart har jag Corpse Bride-affischen med...)

Vad har jag glömt? Varför kommer man på filmer när man inte kan skriva ner dem, men när man kan så är man blank i skallen? Bristande logik i mänskligt sinne.

nu ska jag skynda mig att äta frukost så att jag kan luncha med Stina på stan om en halvtimme. Sen kommer E, sen ska jag träffa Sofia och sen, till råga på allt, kanske syrran kommer förbi.

Veckans Statcounter

Det här sökte nån på för att hamna på min blogg:

" Mitt namn är Ronny" (raggarinlägget förmodar jag)
"heta brudar på msn"( Que?)
"Knula en tonåring" (eeeh, okej... Men fatta att KNULA är ett kul ord. Som en potatissort, en mjölig sådan.)
"vissa dagar känns det som om jag är helt jävla ensam" (jag håller med)
"potter är gay". (NOOOOOOOOOOOO! Han blir ihop med Ginny, vänta och se. )

Sen har jag en besökare som återvänt 255 ggr. Och min Nova Scotia-läsare hänger kvar. Och några i USA läser med. Och Uppsala universitet. Där har jag alltid velat läsa. Avstod bara för att jag inte hittade nånstans att bo.

nu: sova.

...by the way

Jag är lite kär i min turkosa Tigger. Har ni brandväggar och sånt så kanske ni inte ser henne där under min länklista.
Turkosa Tigger spinner när man klickar på henne, och ibland hoppar hon på muspekaren och äter upp den. Sötnosen.

Ode till visionerna

När jag klev av tåget idag hade det fallit snö här. Det var som att komma hem till en annan stad, fast en välbekant sådan. Det tog säkert en timme innan jag insåg att jag var hemma igen. Jag väntade på att tevattnet skulle koka och såg mig leende omkring en stund innan jag utbrast: Jag bor här!
Jag vet inte varför korta resor får mig så ur balans, är jag SÅ hemmakär?

Anna skickade länken till mitt hus igen. Det är en sliten stuga ute i skogen utanför Nora som både hon och jag känner är 'mitt hus'.
Det finns massor att göra på det, det är nån gubbe som bott där tills han dog, köket är inte ett kök utan en häll med en järnspis på. Det finns bara utedass och det är ängsmark ända fram till huset. Uthuset håller på att falla ihop men marken är fin.

I mina visioner har jag gjort en slags grusplan framför huset och rabatter runtom. I köket är det hyllor och skåp på väggarna, och övervåningen är vitmålad och isolerad med garderober och hyllor längs med väggarna där mina böcker ska stå. Framför fönstret står mitt skrivbord med dator och utsikt över skogen. Det är mitt eget hus helt enkelt, vilket är underligt för alltid när jag tänker på hur jag bor i ett sånt hus på landet så ser jag mig som ensam och singel. Det är kanske lika bra det, jag har aldrig varit vidare bra på att bo tillsammans med nån. Att sova med nån när man har långt hår t ex är katastrof för mig, och jag vill ha hela sängen för mig själv.

Lotta tyckte föresten att jag skulle klippa mig i "lyx-page" men jag tror jag har för tunt hår för det. Ändock är jag nöjd över färgen den här gången. Men längden; fan. Ge mig rakblad och nackspegel, jag vill leka Mänskligt Original.
Mamma hade lovat mig pengar till klippning som en födelsedagspresent(Hitta en frisör och kolla vad det kostar så får du pengar). Nu säger hon "Nej, du fick gardinerna istället!".
Som min julklapp tre månader senare.
Någonstans brister min logik i det hela, men det kanske är bara jag som tänker snett, som är naiv när jag tycker att födelsedagspresenten inte har att göra med julklappen.

Fundering nr 666

Eftersom jag alltid vill ha ny musik att lyssna på har jag som en trogen Silverfisken-läsare laddat hem låtarna han har länkat till nån rapid share-sida och det är faktiskt bara en låt som jag inte gillade, nått svenskt skit.
Men nu tänker jag att det är nått fishy med den där killen down under(och den meningen kommer till världshistorien som en av de mest svengelska någonsin) för musiken är ganska lågmäld, och hur går det ihop med hans annars så överglammiga liv. Egentligen.

CK

Jesper tycker fortfarande att jag ska maila Christian Kjellvander (Åh, CK!) och skriva nått kul, han tror jag skulle klara att skriva något som gör att faktiskt CK svarar. Själv är jag skeptisk. Skulle han mot förmodan inte tro att jag är ett sajko så skulle han ändå inte svara *haha*. Jag är ingen sajko. Jag har bara lite roligt.

När vi fått Lotta att lyssna på CKs "Faya" och jag sagt " Åh, Christian!" och "Honom ska jag gifta mig med när jag blir stor!" ungefär femtio gånger ville Lotta skriva en affirmation på hurdan kille jag letar efter. En lista över egenskaper som är önskvärda alltså.
Men jag kom inte på så mycket sådär på rak arm, det känns som om jag redan gjort en ganska precis affirmation förrut och sen släppt iväg den och nu ligger den där ute nånstans i höjd med molnen och skvalpar i takt med vinden och ibland glimmar den till i nattmörkret.

Jag måste, till en av mina läsares STORA besvikelse, erkänna att jag faktiskt är med på SD igen. Inte lika syrlig den här gången dock, och jag ger det en vecka till innan jag går ur igen. Jag hade tråkigt nån natt nyligen och tänkte " Men J och L träffades ju där, det kanske finns en chans ändå!" så jag skrev in mig igen.

Ibland är jag romantiskt fjantigt naiv och det stör mig så ofantligt.

Glam

Gör pliktslyldigast min dagliga koll bland jobbsajterna
och minns sen varför jag drar mig för det.
Det får mig att må pissigt som fan.

Därför ska jag sätta mig i köket och skriva på min bok, det ligger en kärlek i att hitta på berättelser om andra människor när ens eget liv är oglamouröst.

ingen mans land

Okej, Sthlm har en viss charm
men jag har alltid varit lite mer förälskad i Gbg.

Jespers nya kärlek(men är den en ny när han inte haft nån kärlek så länge jag känt honom?) Lotta är jättetrevlig och rolig. Hennes hund är minimal men mutbar. Lägenheten var mysig och maten god. Tyvärr blev jag alldeles för trött av alkoholen och somnade till tonerna av Your Song från soundtracket till Moulin Rouge medan J och L var vakna ett tag till. Det flöt på.
Men flytet när vi skulle gå på muséeum infann sig inte riktigt så jag tog tåget hem vid tre idag och satt på stationen och funderade på hur lätt det är att tänka när jag är på resande fot, hur mycket jag har att skriva om då: det måste vara rastlösheten som finner tröst i att vara någonstans mitt emellan borta och hemma. En slags fullbordan. Ett Ingenmansland. Eller 'Ingenkvinnas' snarare.

praktfullt

Av alla ställen jag kunde göra årets första praktvurpa på, var jag tvungen att göra det på Järntorget? Kunde jag inte gjort det här inne på gården istället? Skadade knät lite lätt, skitade ner byxorna massor och sträckte låret en del. Tummen klarade sig bara för att den halkade åt sidan men det hade kunnat gått illa.

Jag halkar i snitt tre gånger per vinter.
Två kvar.

Om man vore tant skulle man ju i alla fall vara ursäktad för att bära sådana där fula halkskydd på skorna (de finns på apoteket, ser ut som nån avancerad gummisexleksak för pygméer).
Och om man ändå ska halka; kan man inte dra med sig nån i fallet, eller i alla fall ha sällskap så att man får hjälp upp igen? Eller är det för mycket begärt?

6 0 0

Jag vill ha 600 kr.
På Åhlens säljer de extended versions av LOTR, 299 kr st.
Jag har den sista delen/filmen, men mitt filmliv är bara halvt om jag inte har de andra två med. 600 kr. För Sagan om ringen och Sagan om de två tornen.
Mitt dramatisk vilda hjärta värker av tomhet och girighet.

Ironi

Vid något tillfälle frågar E vad 'ironi' är och jag förklarar det för henne.
När vi sitter och kollar på O.C-maraton säger Sandy till Caleb att han är ironisk i sitt uttalande.
E lutar sig framåt och utropar "Åh, ironi!", plötsligt nöjd.

Magont

Imorrn ska jag till ståkkhålm och nu sitter jag här varm och lite yr och med början på halsont.
Vältajmat, as ever.
Jag ska bekämpa det, för jag SKA till sthlm imorrn. Föffan!
Jag ska baka bröd nu och försöka sova relativt tidigt.

Jag har käkat gluten i helgen (lussebulle) och väntade mig magontet tidigare. Men nu är det här; det är priset man betalar för att få skador på tarmen som ska läka. Det är priset man får betala för att emellanåt kunna känna sig i alla fall hyfsat normal bland alla julklappsshoppare. Jag har inget emot att vara glutenintolerant men ibland är jag så trött på att alltid vara den som måste sticka ut vad gäller allt:
-" Nej, tyvärr, jag är allergisk mot katter".
-"Nej, tyvärr, jag är glutenintolerant. Ja, det är proteinet i vanligt mjöl jag inte tål.Jo, det finns mjölmixer som är glutenfria, de görs av potatis-, majs- och rismjöl. Om det är jobbigt? Nej, bara när alla frågar vad man kan äta. Ja, havre kan jag äta.
Jag är vegetarian med. Vad jag äter då? Snälla du, ser jag ut som om jag svälter?"
(Oftast följt av de där som säger: "Jag skulle aldrig klara det! Jag skulle inte veta vad jag skulle äta!")

Sen alltid det där när man ska ut och äta:"Men bestämt du, Lena, vi går dit där du kan äta nått".
Jag vill inte bestämma. Samtidigt vill jag inte anpassa mig. Jag vill ha valmöjligheter.

Ståkkhålm

På måndag ska jag till Sthlm. Med Jesper. För att träffa hans daaaaaarling(man kan inte säga darling utan att dra ut på a-et. Det är lag på det. Har jag bestämt. Darling = daaaaaaaaaaaaarling. Överdrivet, gärna med sthlms-snobbdialekt) Lotta. Det ska bli kul som fan. Eller asakul som Jesper och jag säger. Asaroligt. Jag har inte en spänn att handla för, men jag kan ju i alla fall ögonshoppa/fönstershoppa och Oh-a och Ah-a mig lite.
OM vi ens ska på stan, men det är lixom där vi kliver av tåget på centralen. Lotta kommer se oss direkt, Jesper är huvudet högre än alla andra. Jag är bihanget med skinnrocken och mössan som antingen ser förvirrad ut, eller som om jag insuper alla intryck med stort intresse.

Hår

Jag färgar håret, just i denna stund (denna ständiga fåfänga!), och när jag står vid spegeln med plastpåse tajt runt skallen ser jag mig i spegeln och av tanken som kommer då säger jag plötsligt till E:
"Jag kanske ska klippa mig jättekort?"

För det ser ut som om jag skulle kunna passa i det. Jag hade det alltid kort när jag var yngre.
Eftersom jag vill hitta på något med mitt hår är det ju ganska passande. Jag är så jäkla trött på mitt långa spikraka(slitna) hår att jag kan tänka mig att raka av mig det, men då kan man ju lika gärna klippa det kort. Till en början.

Jag tror fan jag gör det.
Ska bara höra mig för lite först, vad andra tycker jag ska ha för slags frisyr.
Jag tänker att jag ibland känner mig ganska barnslig i mitt långa hår och luggen, jag har haft samma frisyr i evigheter och ibland känns det som om jag kanske gömmer mig i det; det där trygga välbekanta trasslet jag går med på skallen.
Ja, fan. Så blir det.
Någon med digitalkamera som kan komma och ta före- och efterbilder?

Besatt

Ibland när jag ser skräckfilmer blir jag inte rädd förrän en vecka senare. När man sitter och ser filmen är det rätt lätt att ironisera över den och det är först när man är ensam hemma och det är mörkt och man är skrämd över något annat som man plötsligt minns filmen man såg och de få saker man blev rädd för blir plötsligt stora flinande monster som man är övertygad om står i hallen och väntar på en, eller så vaknar man om natten och vågar inte andas eller röra sig för då kanske de blir medvetna om ens närvaro.

Igår såg vi "The exorsism of Emily Rose" och nu efteråt är jag faktiskt besviken. Har man klarat sig igenom Exorsisten med förståndet i behåll så är 'Emily Rose' en droppe i havet av alla skrämseltaktiker som finns inom film.
Det läskigaste är väl i så fall att den påstås vara baserad på verkliga händelser. Någon sa till och med att det handlar om en svensk tjej dessutom. Men nu tar jag allt det där med en nypa salt även om jag tar allvarligare på besatthet och demonerna. Efter att ha hört historierna bakom 'Blaire Witch project' är jag istället måttligt road av det hela.

Dock måste jag påpeka allvaret i att göra anden i glaset och dylika kontaktannonseringar med demoner och den andra sidan. Jag har en vän som råkade ut för minst sagt underliga saker efter 'anden i glaset' och jag tänker hålla mitt löfte jag gett henne om att aldrig medverka i en sådan 'lek'. Jag är tillräckligt skrämd för att hålla det löftet...

socialt störd

Jag är lite socialt störd nu i dagarna, och om det ringde på dörren nu skulle jag inte öppna, och om något nummer ringer som jag inte känner igen så skulle jag inte svara. Jag vill inte bli sedd utifrån men tänker att även om nån ser om jag är hemma och jag inte öppnar så är det väl ändå mitt problem. Jag märker hur jag hela tiden hittar på ursäkter att ta till ifall nån skulle påpeka något(det känns som 'attackera') och jag märker hur plågsamt det är för mig att vara såhär rastlös och nere och sysslolös. Jag mår inte bra av det, men vet inte vad jag ska göra.

Imorse vaknade jag och var minst sagt dämpad. Inte deppig, jag hade bara ingen anledning att kliva ur sängen.
Det är när det börjar bli eftermiddag som jag mår bättre, kanske för att mitt förnuft ständigt strider med det dåliga samvetet och runt halv fem kan jag(samvetet) säga till mig själv(förnuftet):
"Jaja, men nu är det ändå försent att ringa på ett jobb/arb.förm/läkaren och det är mörkt så jag kan inte ta en ensampromenad fast jag verkligen vill
[för blir jag våldtagen är det förmodligen mitt eget fel, tycker många, eftersom jag gjorde något ensam TROTS att jag är tjej. Kan jag inte få "Kicka kuken av killar"-lektioner och kraft nog att klara mig ensam utomhus snart?]
Det är dumt att vara dum, så jag stannar hemma och blir vansinnig av rastlöshet istället. Eller bristande koncentrationsförmåga.

Helena ringde förrut, vi hann prata lite innan telefonen började bröla irriterande högt i örat på oss och vi la på mitt i harry potter-diskussionen. När hon är med Fredrik tar hon efter hans dialekt, det är lite roligt eftersom det är en så markant skillnad på uttal och hennes röst har en annan ton när han är i närheten. Jag tänkte på det där att man är en person med sina vänner och en annan med sin kille; förhållanden är schizofrena på det sättet.
Hennes mamma har hjärtproblem och hennes gravida kompis ligger på sjukhus. Allt händer på en gång, det brukar vara så. I mitt liv är 'alla' nykära. I hennes är 'alla' sjuka. Det där om att tiden är en cirkel och inte en rak linje funkar mer och mer för mig. Allt går i cykler.

Emelie och jag funderar på att gå på bio, men på sandrews funkar inte hemsidan, man kommer till själva företaget, inte biografen med vilka filmer som går. Jag funderar på om jag ska gå dit och kolla vad som går, jag måste ändå ut och handla lite grönsaker(avocado vore fint). På Sf vill jag inte se så många filmer. Besatt kanske, och 40 year old virgin men det passar illa med att jag börjar komma i en Narina-stämning; jag vill inte se skräck eller komedier, jag vill försvinna in i en annan värld.
Det lutar lite åt att kolla på LOTR ikväll alltså...

Någonstans läste jag att det är det mest ensamma jobbet; att vara författare. Nu förstår jag vad det betyder. Det är det här att inte kunna släppa in någon i sitt huvud för att de skulle störa koncentrationen av bilderna man har. Andra människor skulle spä ut min bild; så jag kan inte släppa in någon. Jag antar att det är bundet till min känsla av att inte orka vara social nu, att inte orka förklara varför jag agerar som jag gör. Samtidigt har det ingenting att göra med att jag faktiskt kan vara glad på samma gång. Sorgen har inte med glädjen att göra. Glädjen finns på grund av andra människor, därför är det vad de ser. Sorgen är ensamstående och som hukande sten.

"Men vart är du, Sorg, som man kunde kasta sig i havet efter..."

spöknatt

...en plötslig kyla och jag drar täcken närmare mig. Hjärtat rusar plötsligt på som i galopp och jag håller andan och är klarvaken igen.

Jag vågar inte titta, men det känns som om det står någon intill min säng,
där ute i hallen,
och det känns som om hon fortfarande är kvar där ute.
Jag tänder alla lampor och hoppas innerligt att planerna inte ändras
så att jag måste sova ensam inatt igen. Sedan minns jag fullmånens påverkan på sömnen,
men inte mina drömmar.
Hon i hallen är allvarligt sammanbiten
och hjärtat rusar vidare under hela dagen.


Vid fyratiden vaknar min dag till liv, frukosten och teveserierna är avklarade. Jag har spritt ut böcker och blocket med romananteckningarna på golvet men minns inte när jag var ute i dagsljuset sist.

Kanske var det igår.

Impad?

Det är så jävla avtändande med killar som försöker imponera på en.
Det får mig alltid att undra: har de ingen personlighet, eller har de bara en jävligt liten kuk?

the things you do for mum

mammsen kommer och hjälper mig med gardinerna imorrn.
att hon hjälper mig innebär att hon syr dem medan jag sitter i köket och pratar lite med henne. kanske trär jag upp gardinerna på stången och sätter dem på plats i fönstret när hon är klar.

eftersom klockan är för mycket för dammsugning har jag sopat hela lägenheten. disken hinner jag med imorrn.
En del saker man gör för att mamma ska komma och hälsa på är ganska underliga, som att panikstäda mitt i natten.
jag kanske växer ur det när jag är 50?

testing testing ett två tre hallå, hör ni mig?

Experiment nr 1: Jag väntar och ser hur skitigt det kan bli på golven innan jag orkar göra något åt det. Jag plockar undan saker men golven väntar jag med. Vart kommer alla smulor och oidentifierbara korn ifrån?

Experiment nr 2: Jag väntar med frukosten för att se om jag blir sugen på något. Hungrig är jag, men inte sugen på något alls.

Experiment nr 3: Jag ger fan i att höra av mig till två(det är nog fler, när jag tänker efter) av mina vänner för att se om de hör av sig snart. En av dem kommer att säga "Du hör ju aldrig av dig!" men jag kommer att påpeka att det faktiskt inte är enbart mitt ansvar, hon kan ju enkelt börja med att svara på mitt senaste mail (där jag påpekade att hon flyttade ihop med killen för snabbt och aldrig får ensamtid men det är inte viktigt för henne så länge hon är Någon, tydligen) så skriver jag tillbaka samma dag.

Avslutat experiment: Sy gardiner samt se hur många saker som ryms på mitt soffbord utan att någonting ramlar i golvet. Det var helt enkelt ganska ointressanta experiment, så jag läste en bok istället.

Dagens låt: Av längtan till dig - Cajsa Stina Åkerström (den skvalpar runt i skallen och lämnar mig inte i fred)
Senaste bokinköp: "Bara Alice" av Maggie O´Farrell.

efterdyningar

Åh, Dumbly-dorr, var du tvungen att falla?

Solo

Mitt i allt slår det mig: Jag brukar i vanliga fall vara den som alltid har någon kille på gång, om det bara är flört eller sex eller nått mer, det är alltid någon som figuerar i utkanten på något sätt. Emellanåt är det så pass att bästis-Jesper inte hänger med på vilka jag snackar om.

Och så slog det mig igår: Jag har inte nån på gång. Inte en enda kille. Inte nån som jag ens tänker "Hångelvänlig!" om när jag stannar och pratar med dem på stan. Inte ens nån att ta en fika med eller kolla på film med eller nån jag diskuterar intressanta saker med på nätet. Jag är totalt solo, och det slog mig när jag insåg detta, att jag tycker det är så in i helvetes skönt. Jag är för mig själv, jag går för mig själv, jag äter för mig själv, jag tänker för mig själv, jag har vänner, familj och mig själv. Jag saknar egentligen ingen alls. Att vilja ha någon hos sig ibland är mest närhetstörst, men ingen saknad. Att vilja sova med någon ibland är saknad efter en någon, men jag vill inte ha en 'någon', jag vill ha honom. Så jag väntar och sållar bort de andra. För att det, för mig själv, i mitt eget sällskap, räcker det med bara ett Jag.

vad som händer där ute

Nu är jag sådär hopplöst bortkollrad igen, jag har inte kollat på en dagstidning eller ens nätversion av en sådan på evigheter, jag hör namn på människor som tydligen fått nobelpris och fan vet allt och jag har ingen koll alls.
Det händer olyckor i världen runt omkring mig och jag tror någon på teve sa några stavelser om ett jordskalv i natt när jag stängde av teven men vart det var vet jag inte.

Jag vet inte om jag borde uppdatera mig lite, eller om jag bara ska ge fan i det. Jag hoppas ju att det är lite charmigt att vara bortkollrad såhär emellanåt och att det faktiskt finns människor som uppskattar att man ber dem berätta om vem Sigge och Ebba är och vad som händer i världen.

Jag hoppas det är charmigt men jag känner mig mest utanför. Jag vet inte vart jag ska börja med att ta tag i omvärlden; ska jag börja med att kolla på nyheterna och höra om allt elände, om alla barn som mördas och människor som behandlar varandra som skit, eller ska jag bläddra i en tidning och läsa om djur som behandlas illa och naturresurser som förstörs eller förgiftas för att människor helt enkelt är för korkade för att fatta jordens bästa?

Ska jag börja med att läsa en veckotidning där jag bara får se och får veta hur jag borde se ut och hur fel allt och alla andra är, eller ska jag ta en promenad?

Jag kanske börjar bli gammal och för cynisk för mitt bästa? Eller är det helt enkelt så, att jag vill hålla mig jordad och inne i mig själv för att jag inte kan bära så många andra människors plågor på en gång.
Jag rycker på axlarna åt mycket men det är inte för att jag inte bryr mig; det är för att jag inte är där i närheten just nu.

Enkelt

Fortfarande ingen snö ute. Varje morgon när jag vaknar hoppas jag, jag ligger kvar och blundar och lyssnar på ljuden utanför, om de låter dämpade, om jag hör en snöplog på avstånd. Ingenting. Hela jag är besviken, och jag funderar på vilka tankar och besvärjelser som styr vädret, det kanske finns en enkel formel. Man kanske helt enkelt bara säger "Jag önskar mig massor med snö till julafton."

Drömde så mycket inatt. Vissa mornar är helt luddiga för att man inte riktigt kommit tillbaka från drömmen. Vi var flera människor i ett övergivet hus med sprickor i golvet, vi väntade på någon och festade fast jag hade en känsla av fara hela tiden. Intensiv dröm, massor med färger, fomer och människor som pratade, sprit och sprickor i husen som vi klättrade igenom, ungefär som att husen var skadade i krig och vi gömde oss där, men bussarna gick som vanligt, och det var sommar. Malin från gymnasiet var där, hon var lite dryg som vanligt, skulle alltid ha sin vilja igenom.
Sen drömde jag om T, han kom och satte sig i soffan bredvid mig när jag kollade på teve. Jag blev förvånad över det, desto mer förvånad över att han såg så glad ut. Vi pratade om nån film vi sett och jag retades lite med honom genom att peta honom i sidan. Magnus satt bakom och ville ha vår uppmärksamhet.

rynka

Jag har hittat flera nya rynkor. De är knappt synbara men jag är väldigt nöjd. Rynkor är så vackra. Jag har skrattrynkor med, förutom mina bekymmersstreck i pannan. Det får duga, jag är bara 31. När jag hittar mitt första gråa hårstrå ska jag fira.
Sen ska jag börja ta svartvita bilder på mig själv, för att registrera mitt åldrande. Jag vill se hur jag förvandlas. Det kommer att vara som att gå tillbaka och läsa sina egna dagböcker.

gardin

Imorrn ska jag sy gardiner. Jag.
Jag kan inte sy. Jag har nog sytt gardiner förr men jag vet med mig att jag lika gärna kan nåla fast dem på stången på en gång. Det håller ju det med.

Jag är så husmoderlig att jag häpnar.

Av alla tyger som fanns på fukking IKEA gillade jag ett enda.

Silkigt och grönt, med små blommor. Det är egentligen ett alldeles för normalt tyg för att vara mig, men jag får väl sätta en hippie-touch på gardinerna i form av silverstjärnor eller kanske ett Ohm-tecken.

Imorrn ska insynen i min lägenhet utrotas genom nya gardiner.

Jag undrar om ordet 'gardin' kommer från franskans 'jardin' - trädgård eller från 'garde' - skydda (som 'garde de robe' - klänningsskydd, typ). 'Garde'/skydda låter ju vettigast. Skydda från insyn.

Oh, the terror!

Borde man inte efter flera år av skräckfilmstittande vid det här laget ha insett att det kanske, mot förmodan, inte kommer att komma ett filmmonster hem till en bara för att man sett dem i en film?
Borde man inte insett att den onda flickan från filmen, hon med håret i ansiktet, troligtvis inte kommer att stå vid ens säng en natt bara för att man sett henne i en film tidigare under dagen.
Borde man inte vid det här laget ha insett det realistiska i sin egen skräck; att filmen är en trigger till allsköns undermedvetna rädslor?

Det borde ju vara det mest logiska, förnuftet borde ju tala för sig i de här situationerna: Det är på film, det är skådisar som man sett förr och kommer se igen, man kanske till och med ser innan hur plotten kommer vara och inget är speciellt överraskande. Man kanske inte ens gillar filmen när man ser den. Men ändå kommer bilderna tillbaka senare. En del av dem bleknar inte riktigt, en del filmer tar flera år på sig att försvinna. Men inga monster, våldnader, zombissar, mördade barn står vid ens säng när man ska sova och man försöker hålla tankarna borta så mycket man bara kan. Man tänker att man är trygg.

Snart ser man ännu en skräckis och man vet samtidigt att man kommer att bli hur skraj som helst sen när man ska sova; även om man ju VET att det inte kommer dyka upp nån från filmen.
MEN, och det här funderar jag på varje gång;
Man kan ju faktiskt inte vara riktigt riktigt säker. Bara för att det inte hänt tidigare under ens levnadsår så finns det ju fortfarande en risk att det skulle kunna hända. För att man ska vara lite på sin vakt, eller för att man ska inse sin egen persons värde, jag vet inte.

Man är aldrig riktigt säker ändå.

berätta

berätta för mig hur världen ser ut genom dina ögon. berätta för mig varför du hänger kvar vid mig med lätta elektriska fingrar, gör du det medvetet?
berätta för mig vad det är du ser på, och vilken betydelse det har för din världsbild. berätta för mig hur det känns när du ska sova om kvällen och din dag varit så bra att magen pirrar.
berätta för mig hur det känns när du mitt i en rörelse inser att du är levande, och hela världen är i rörelse runt omkring dig

tala

En låt jag måste höra dagligen nu är Coldplays 'Talk'.
Annars är jag inte överdrivet förtjust i dem.

Måndag 05.12.12.

Jag måste vara seriöst störd som har glömt att jag har nya Harry Potter-boken, på svenska, liggandes oläst på soffan, och så sitter jag HÄR som ett jävla våp.

Mina gardiner ramlade ner igår. Jag insåg att det ser större ut här inne utan gardiner här men insynen är ju inte att leka med. Måste sätta för något, jag blir inspekterad av huset tvärs över gatan. Någon av dem ser min stol snart och säger "HEY, vad är det tjejen där nere sitter i för stol, är det inte...?"
Finns där ingen som har två stycken mörkläggande insynsskyddande 120 cm breda persienner inte används? Kan bytas mot en svart byrå och en fågelbur.
Svar till 'Desperat och paranoid', 019- XXX XXX

Dagens låt på huvudet: inledningssången i Buffys musikalavsnitt, på kyrkogården när demonerna dansar och "How can I repay..."What ever". Jag vill ha julmust till frukost.

föresten; är det nån mer än jag som lagt märke till att koderna man skriver in återkommer efter ett tag? De har bara ett visst antal. Bekväma bloggspotsdominerande datanördar kanske?

Välkommen till Röven

Helgens sökning som ledde till min sida:

- -"jag lärde syrran onanera" (lagom incestuöst) och nu måste jag själv söka på det (Lena, ditt pervo!) för att se vilket inlägg som det syftar på. Skulle jag skriva 'onanera' i ett inlägg? Jajamänsan. Onanera mera! Sverige är kallt, och människor är sura av för lite sex, så ner med handen i brallan bara! (givetvis skriver jag det där bara för att jäklas. Man ska roa sig när man kan. Och föresten är 'masturbera' ett mycket bättre ord för företeelsen. Masturbera mera!). Så, sökt. Ordet "syrran" och tre "jag" var det den reagerade på, tredje träffen på listan. Goggle gillar tydligen min blogg. Jag är ändock lite besviken att 'onanera' inte kom med på sökningen.

- -"singel knull".Hörru, SKRIV IHOP FÖR FAN! Varför la den där skrivihop- sidan ner? Jag kan göra flera inlägg om bara särskrivningar och JA, jag är en evil tant på 31 som hoppar på folk med märkpenna och sätter bindestreck. Eller jag önskar i alla fall att jag var det. Jag är så mesig när det gäller att göra saker i affärer men nu har Din Sko särskrivit alla sina skyltar. Man kan köpa 'Mocka Stövlar' där. Störigt. Jag borde göra som Magnus och bära med mig en svart märkpenna jämt.

Suzanne kommer bli mäkta imponerad när jag säger att jag har bloggbesökare från Rovaniemi. Hennes mamma är finska och de säger alltid Rovaniemi om röven. Stående skämt. "Det kliar i Rovaniemi." "Du är ju helt vit på Rovaniemi." Så när mamma S var i Röven var hon tvungen att ta kort på sig själv intill en skylt med statsnamnet. Jag tror det pratades lite på skämt om att förstora och rama in kortet. Bara för att.
När jag var liten kunde jag en ful visa om Rovaniemi, på finska. Min farfar lärde mig den i fyllan. Mamma var sur. Nu har jag glömt allt men det var något om nakna flickor i ett tält, farfar sa aldrig riktigt vad orden betydde. Några år senare lärde jag tjejerna i min klass att svära på finska. Vi stod i omklädningsrummet på gympan och hade tröttnat på att leka 'Svarta madam' på toa.