Magont

Imorrn ska jag till ståkkhålm och nu sitter jag här varm och lite yr och med början på halsont.
Vältajmat, as ever.
Jag ska bekämpa det, för jag SKA till sthlm imorrn. Föffan!
Jag ska baka bröd nu och försöka sova relativt tidigt.

Jag har käkat gluten i helgen (lussebulle) och väntade mig magontet tidigare. Men nu är det här; det är priset man betalar för att få skador på tarmen som ska läka. Det är priset man får betala för att emellanåt kunna känna sig i alla fall hyfsat normal bland alla julklappsshoppare. Jag har inget emot att vara glutenintolerant men ibland är jag så trött på att alltid vara den som måste sticka ut vad gäller allt:
-" Nej, tyvärr, jag är allergisk mot katter".
-"Nej, tyvärr, jag är glutenintolerant. Ja, det är proteinet i vanligt mjöl jag inte tål.Jo, det finns mjölmixer som är glutenfria, de görs av potatis-, majs- och rismjöl. Om det är jobbigt? Nej, bara när alla frågar vad man kan äta. Ja, havre kan jag äta.
Jag är vegetarian med. Vad jag äter då? Snälla du, ser jag ut som om jag svälter?"
(Oftast följt av de där som säger: "Jag skulle aldrig klara det! Jag skulle inte veta vad jag skulle äta!")

Sen alltid det där när man ska ut och äta:"Men bestämt du, Lena, vi går dit där du kan äta nått".
Jag vill inte bestämma. Samtidigt vill jag inte anpassa mig. Jag vill ha valmöjligheter.