Besatt

Ibland när jag ser skräckfilmer blir jag inte rädd förrän en vecka senare. När man sitter och ser filmen är det rätt lätt att ironisera över den och det är först när man är ensam hemma och det är mörkt och man är skrämd över något annat som man plötsligt minns filmen man såg och de få saker man blev rädd för blir plötsligt stora flinande monster som man är övertygad om står i hallen och väntar på en, eller så vaknar man om natten och vågar inte andas eller röra sig för då kanske de blir medvetna om ens närvaro.

Igår såg vi "The exorsism of Emily Rose" och nu efteråt är jag faktiskt besviken. Har man klarat sig igenom Exorsisten med förståndet i behåll så är 'Emily Rose' en droppe i havet av alla skrämseltaktiker som finns inom film.
Det läskigaste är väl i så fall att den påstås vara baserad på verkliga händelser. Någon sa till och med att det handlar om en svensk tjej dessutom. Men nu tar jag allt det där med en nypa salt även om jag tar allvarligare på besatthet och demonerna. Efter att ha hört historierna bakom 'Blaire Witch project' är jag istället måttligt road av det hela.

Dock måste jag påpeka allvaret i att göra anden i glaset och dylika kontaktannonseringar med demoner och den andra sidan. Jag har en vän som råkade ut för minst sagt underliga saker efter 'anden i glaset' och jag tänker hålla mitt löfte jag gett henne om att aldrig medverka i en sådan 'lek'. Jag är tillräckligt skrämd för att hålla det löftet...