vad som händer där ute
Nu är jag sådär hopplöst bortkollrad igen, jag har inte kollat på en dagstidning eller ens nätversion av en sådan på evigheter, jag hör namn på människor som tydligen fått nobelpris och fan vet allt och jag har ingen koll alls.
Det händer olyckor i världen runt omkring mig och jag tror någon på teve sa några stavelser om ett jordskalv i natt när jag stängde av teven men vart det var vet jag inte.
Jag vet inte om jag borde uppdatera mig lite, eller om jag bara ska ge fan i det. Jag hoppas ju att det är lite charmigt att vara bortkollrad såhär emellanåt och att det faktiskt finns människor som uppskattar att man ber dem berätta om vem Sigge och Ebba är och vad som händer i världen.
Jag hoppas det är charmigt men jag känner mig mest utanför. Jag vet inte vart jag ska börja med att ta tag i omvärlden; ska jag börja med att kolla på nyheterna och höra om allt elände, om alla barn som mördas och människor som behandlar varandra som skit, eller ska jag bläddra i en tidning och läsa om djur som behandlas illa och naturresurser som förstörs eller förgiftas för att människor helt enkelt är för korkade för att fatta jordens bästa?
Ska jag börja med att läsa en veckotidning där jag bara får se och får veta hur jag borde se ut och hur fel allt och alla andra är, eller ska jag ta en promenad?
Jag kanske börjar bli gammal och för cynisk för mitt bästa? Eller är det helt enkelt så, att jag vill hålla mig jordad och inne i mig själv för att jag inte kan bära så många andra människors plågor på en gång.
Jag rycker på axlarna åt mycket men det är inte för att jag inte bryr mig; det är för att jag inte är där i närheten just nu.
Det händer olyckor i världen runt omkring mig och jag tror någon på teve sa några stavelser om ett jordskalv i natt när jag stängde av teven men vart det var vet jag inte.
Jag vet inte om jag borde uppdatera mig lite, eller om jag bara ska ge fan i det. Jag hoppas ju att det är lite charmigt att vara bortkollrad såhär emellanåt och att det faktiskt finns människor som uppskattar att man ber dem berätta om vem Sigge och Ebba är och vad som händer i världen.
Jag hoppas det är charmigt men jag känner mig mest utanför. Jag vet inte vart jag ska börja med att ta tag i omvärlden; ska jag börja med att kolla på nyheterna och höra om allt elände, om alla barn som mördas och människor som behandlar varandra som skit, eller ska jag bläddra i en tidning och läsa om djur som behandlas illa och naturresurser som förstörs eller förgiftas för att människor helt enkelt är för korkade för att fatta jordens bästa?
Ska jag börja med att läsa en veckotidning där jag bara får se och får veta hur jag borde se ut och hur fel allt och alla andra är, eller ska jag ta en promenad?
Jag kanske börjar bli gammal och för cynisk för mitt bästa? Eller är det helt enkelt så, att jag vill hålla mig jordad och inne i mig själv för att jag inte kan bära så många andra människors plågor på en gång.
Jag rycker på axlarna åt mycket men det är inte för att jag inte bryr mig; det är för att jag inte är där i närheten just nu.
posted by vandrarvild at 13.12.05
4 Comments:
Jag känner igen mig så mycket... Usch, orkar bara inte ta in för mycket på en gång. Och, som sagt, var börjar man?
Det finns ju inte direkt något egenvärde i att följa med nyheterna. Tänkbara motiv att följa nyheterna skulle kanske vara,
brist på andra intressen
vilja att kunna samtala med folk om något aktuellt
vilja att verka beläst och intellektuell
.. finns nog många fler.
En av mina bästa vänner, Katarina, är så härligt nyhetsbefriad. Ett par år sen satt jag hemma hos henne och burken vevade gripandet av Saddam Hussein.
Katarina frågar: "vem är det?"
Det är närmast allmänbildning av veta vem Saddam Hussein är, vad Irak är och att där pågår ett krig (och går man ett snäpp längre så förväntas man nästan ha en åsikt om kriget etc.) Men hon brydde sig inte, det rörde inte hennes värld eller verklighet. Hon har sina bekymmer, sorger och glädjeämnen. En av de mest (emotionellt) intelligenta människorna jag träffat. Klarar sig utan omvärlden.
I envy you, Katarina!
T
Crrly: Näe,jag vet inte, man kanske ska kolla igenom historieböckerna sedan några år tillbaka och börja där?
T: Åh, det är sådär naivt nyhetsbefriad och gullig jag vill vara! Istället blir man cynisk och tycker människor i stort är idioter i en bräkande fårskock för att alla individer slukas upp av den stora massan. Jag vill skriva i en individ-tidning, plocka fram de där människorna som traskar sin egen väg. För att påminna mig själv om det och inte slukas upp av nyhetsflödet.
Menh. Dte är ju just det. Allmänbildad vill man ju faktiskt vara. Man skulle ha nån som sorterade nyheterna åt en... Jg orkar inte prenumerera på nån morgontidning för det står bara om en massa rån och mord och överfall (plus att det är DYRT plus att jag aldrig hinner läsa ändå plus at alla är så j-a BLÅ, gah, vilken fin världsbild man får...).
Skicka en kommentar
<< Home