fiktion

underligt tung natt
när inget känns som om det är på riktigt
och ingenting är som det ska

tidigare har jag alltid skrivit till en slags fantasifigur, en fiktiv kärlek eller äldre bror, en fiktiv vän.

Men det här är till dig. Jag vet inte vem du är ännu, men vi kanske har mötts som hastigast någon gång, stått i samma kö någonstans

kanske är du den där killen på te-affären som jag började prata med
eller han som gick förbi mig igår och log medan han såg mig rätt i ögonen

jag vet faktiskt inte alls
men i natt vill jag luta huvudet mot din axel och lyssna på dina andetag, ha handen mot din nacke och förstrött smeka dig i hårfästet medan jag stirrar ut i rummet och märker hur vi snart andas i samma takt, du är varm mot min kind och håller en arm runt mig

jag vill att du ska vara han
men den tanken går snart över igen