De utan avsikt...
Jo, häromdagen funderade jag på om det inte är så att en del människor hänger kvar på dejtingsajter och aldrig träffar nån och kör samma gamla race om och om igen för att det är bekvämt och tryggt.
De stannar och har en sida, skriver att de vill träffa någon(de har ganska detaljerade beskrivningar om hur de ska vara med) och det är deras skydd mot andras kommentarer/yttre attacker: " Men jag dejtar ju tjejer men hittar aldrig rätt".
Jag tror egentligen inte någon av dem har för avsikt att träffa nån. De finns där som en slags plikt, för att de är singlar och eftersom de har en sådan detaljerad beskrivning av hurdan person de vill träffa så kan de lätt dissa vem som helst som inte passar in på en av kriterierna. De kanske träffar någon för att ha sex då och då men det blir aldrig mer. De surfar vidare.
Sen funderade jag på det här; vilket egentligen har ett ganska givet svar men jag vill ändå skriva ner det: Dejtingsajter skulle egentligen inte behöva finnas om tvåsamhetstvånget inte var så stort. Man 'måste' ha någon, annars är det något fel på en. Att vilja leva ensam är aldrig riktigt accepterat.
Det är där någonstans de där människorna kommer in, de med sina eviga sidor på olika sajter som låtsas att de vill träffa någon men egentligen klarar sig utmärkt ändå.
För jag tror absolut inte att det enbart beror på intimitetsrädsla och tankar som "Det går åt helvete i alla fall".
Det finns naturligtvis människor som väljer ensamhet för att de väljer att vara ensamma, inte för att de väljer ensamhet för att de inte vågar träffa någon.
T ex för att de kan bli sårade och vill hålla sig borta från det.
En del väljer ensamhet för att det helt enkelt passar dem, för att de trivs med det. Det kanske är trycket utifrån som gör att de känner sig tvungna att spela med i spelet 'stackars ensam människa'.
Sen är det givetvis lätt att generalisera in de människorna med de vanliga partyberrorna/popsnörena, men jag tror faktiskt att de finns. Alla typer av människor finns. Alla underliga saker som människor kan göra finns det säkert någon som gör.
Så, det var bara min tanke innan frukost, avancerat såhär till första advent.
Nu ska jag kolla på Böffböff (Buffy och vampyrerna alltså, för dem som inte hänger med i den verbala nedgången)och avsnittet med Spikes bakgrund. En timme James Marsters... inga fel någonstans där inte. Lite synd att jag redan bestämt mig för att gifta mig med Kjellvander. Fan, James Marsters hade ju varit finfin annars...
De stannar och har en sida, skriver att de vill träffa någon(de har ganska detaljerade beskrivningar om hur de ska vara med) och det är deras skydd mot andras kommentarer/yttre attacker: " Men jag dejtar ju tjejer men hittar aldrig rätt".
Jag tror egentligen inte någon av dem har för avsikt att träffa nån. De finns där som en slags plikt, för att de är singlar och eftersom de har en sådan detaljerad beskrivning av hurdan person de vill träffa så kan de lätt dissa vem som helst som inte passar in på en av kriterierna. De kanske träffar någon för att ha sex då och då men det blir aldrig mer. De surfar vidare.
Sen funderade jag på det här; vilket egentligen har ett ganska givet svar men jag vill ändå skriva ner det: Dejtingsajter skulle egentligen inte behöva finnas om tvåsamhetstvånget inte var så stort. Man 'måste' ha någon, annars är det något fel på en. Att vilja leva ensam är aldrig riktigt accepterat.
Det är där någonstans de där människorna kommer in, de med sina eviga sidor på olika sajter som låtsas att de vill träffa någon men egentligen klarar sig utmärkt ändå.
För jag tror absolut inte att det enbart beror på intimitetsrädsla och tankar som "Det går åt helvete i alla fall".
Det finns naturligtvis människor som väljer ensamhet för att de väljer att vara ensamma, inte för att de väljer ensamhet för att de inte vågar träffa någon.
T ex för att de kan bli sårade och vill hålla sig borta från det.
En del väljer ensamhet för att det helt enkelt passar dem, för att de trivs med det. Det kanske är trycket utifrån som gör att de känner sig tvungna att spela med i spelet 'stackars ensam människa'.
Sen är det givetvis lätt att generalisera in de människorna med de vanliga partyberrorna/popsnörena, men jag tror faktiskt att de finns. Alla typer av människor finns. Alla underliga saker som människor kan göra finns det säkert någon som gör.
Så, det var bara min tanke innan frukost, avancerat såhär till första advent.
Nu ska jag kolla på Böffböff (Buffy och vampyrerna alltså, för dem som inte hänger med i den verbala nedgången)och avsnittet med Spikes bakgrund. En timme James Marsters... inga fel någonstans där inte. Lite synd att jag redan bestämt mig för att gifta mig med Kjellvander. Fan, James Marsters hade ju varit finfin annars...
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home