Vovve
Ni kanske har missat det, men jag är en hundmänniska, rakt av. Katter är väl okej, men hundar ska det vara, helt klart.
Nu på festen säger Anna till sin syster Karro:
"Berätta för Lena vad ni gjort, du och mamma, så blir hon helt sjuk."
Karro ser först frågande ut, sen säger hon:
"Jaha. Ja, vi har köpt en hundvalp."
Bara ordet 'hundvalp' får mig ner på knä i någon slags goseposition. Vovve. Ge mig.
Nu. Vill ha. Gosa.
I lördags träffade jag en tremånadersvalp som luktade hästskit ur munnen till skillnad mot den vanliga valpfoderslukten, men den var förlåten allt för den drog och ville hälsa på mig och kom upp i famnen när jag satte mig på knä och slickade min haka och jag gosade in ansiktet i pälsen och var helt såld.
Det är samma sak varje gång.
Det enda som är lite pinsamt är att jag liksom glömmer bort att det står en matte eller husse i andra änden av kopplet som ser hur man, efter att man frågat om man får hälsa, med ett utropat 'Åh, Vovve!' faller ner på knä oavsett väder(byxor går att tvätta) och gosar in sig i deras vilt skuttande ansiktsslickade glada hundvalp.
Jag kan inte hjälpa det; Det är en hundklapparmekanism i mina knän.
Vovvar, det är min melodi. Till och med de riktigt fula och de som luktar illa eller är illa uppfostrade och allmänt dryga och dreglande.
En gång i somras lugnade jag en hundvalp som var rädd i sin mattes famn. Den höga ljudnivån var nog orsaken. Och matten var inte riktigt hundvan.
Det roar mig lite att hon blev sur på att jag fick hennes vovve lugn. Hon sa inget men jag märkte förändringen när jag klappade och pratade lite med hunden och den slutade skaka. Istället blev matten sur; 'Komma här och komma och.....' trots att jag faktiskt alltid frågar om jag får klappa dem först.
Vovvar känner när man är rädd eller gillar dem, inte gillar dem, o s v. Det är klart den blev lugn, jag var ju lugn och glad trots ljuden.
Sen när folk frågar om man är hundvan tänker jag på att jag faktiskt haft hund hemma sen jag var åtta år. Jag klarar mig nog.
Åh, vovve. På onsdag kommer Karro hit med vovven.
Nu har jag glömt vad hon sa att det var för blandning, border collie och nått mer. Den lär ju vara hur söt som helst.
Nu på festen säger Anna till sin syster Karro:
"Berätta för Lena vad ni gjort, du och mamma, så blir hon helt sjuk."
Karro ser först frågande ut, sen säger hon:
"Jaha. Ja, vi har köpt en hundvalp."
Bara ordet 'hundvalp' får mig ner på knä i någon slags goseposition. Vovve. Ge mig.
Nu. Vill ha. Gosa.
I lördags träffade jag en tremånadersvalp som luktade hästskit ur munnen till skillnad mot den vanliga valpfoderslukten, men den var förlåten allt för den drog och ville hälsa på mig och kom upp i famnen när jag satte mig på knä och slickade min haka och jag gosade in ansiktet i pälsen och var helt såld.
Det är samma sak varje gång.
Det enda som är lite pinsamt är att jag liksom glömmer bort att det står en matte eller husse i andra änden av kopplet som ser hur man, efter att man frågat om man får hälsa, med ett utropat 'Åh, Vovve!' faller ner på knä oavsett väder(byxor går att tvätta) och gosar in sig i deras vilt skuttande ansiktsslickade glada hundvalp.
Jag kan inte hjälpa det; Det är en hundklapparmekanism i mina knän.
Vovvar, det är min melodi. Till och med de riktigt fula och de som luktar illa eller är illa uppfostrade och allmänt dryga och dreglande.
En gång i somras lugnade jag en hundvalp som var rädd i sin mattes famn. Den höga ljudnivån var nog orsaken. Och matten var inte riktigt hundvan.
Det roar mig lite att hon blev sur på att jag fick hennes vovve lugn. Hon sa inget men jag märkte förändringen när jag klappade och pratade lite med hunden och den slutade skaka. Istället blev matten sur; 'Komma här och komma och.....' trots att jag faktiskt alltid frågar om jag får klappa dem först.
Vovvar känner när man är rädd eller gillar dem, inte gillar dem, o s v. Det är klart den blev lugn, jag var ju lugn och glad trots ljuden.
Sen när folk frågar om man är hundvan tänker jag på att jag faktiskt haft hund hemma sen jag var åtta år. Jag klarar mig nog.
Åh, vovve. På onsdag kommer Karro hit med vovven.
Nu har jag glömt vad hon sa att det var för blandning, border collie och nått mer. Den lär ju vara hur söt som helst.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home