en annan slags parantes
[Intressant är , att det är inläggen som jag skriver i frustration/ilska eller sorg som får mest reaktioner. Mina läsare är i allmänhet ganska usla på att kommentera *ingen hint, bara slutsats* men det är ganska skönt för då kan jag inbilla mig att ingen läser. Det är lättare att skriva då. Men finns det inga andra känslor som känns igen förutom de tidigare nämnda, tänker jag. Måste jag tjuta ännu högre för att hitta min flock av vilda?]
4 Comments:
Ja du, och skriver jag om kärlek så kommenterar nästan ingen alls. Möjligvis någon annan fånigt förälskad person.
/T, som läser allt och kommenterar (för) lite
Känslor berör, enkel sanning.
oh, jag känner igen. helst ska man vara fånigt kär eller superarg för att någon överhuvudtaget ska skriva någonting, annars sitter folk mest och smygläser alternativt läser varje dag men inte gör något som helst väsen av sig. sockersött och citronsurt på samma gång.
japps. jag kanske ska bli en bitterfitta ändå? Bara för att se huir folk reagerar, hahaha. Helst inte.
Skicka en kommentar
<< Home