tisdag, november 29, 2005

en annan slags parantes

[Intressant är , att det är inläggen som jag skriver i frustration/ilska eller sorg som får mest reaktioner. Mina läsare är i allmänhet ganska usla på att kommentera *ingen hint, bara slutsats* men det är ganska skönt för då kan jag inbilla mig att ingen läser. Det är lättare att skriva då. Men finns det inga andra känslor som känns igen förutom de tidigare nämnda, tänker jag. Måste jag tjuta ännu högre för att hitta min flock av vilda?]

4 Comments:

Blogger Gudinnan said...

Ja du, och skriver jag om kärlek så kommenterar nästan ingen alls. Möjligvis någon annan fånigt förälskad person.

/T, som läser allt och kommenterar (för) lite

29 november, 2005 11:30  
Anonymous Anonym said...

Känslor berör, enkel sanning.

29 november, 2005 11:56  
Blogger Supernova said...

oh, jag känner igen. helst ska man vara fånigt kär eller superarg för att någon överhuvudtaget ska skriva någonting, annars sitter folk mest och smygläser alternativt läser varje dag men inte gör något som helst väsen av sig. sockersött och citronsurt på samma gång.

29 november, 2005 22:23  
Blogger vandrarvild said...

japps. jag kanske ska bli en bitterfitta ändå? Bara för att se huir folk reagerar, hahaha. Helst inte.

30 november, 2005 00:19  

Skicka en kommentar

<< Home