DQ med visioner

Tvätt-dag, så jag sunkar runt i mina tidigare ganska fina lila byxor som numera är trasiga i benen och med dragkedjan som vägrar vara stängd. Jag funderar på att hitta på någon som kan sy. Jag vill göra egna kläder. I så fall gör jag ngt av de här byxorna, jag vill ha dem broderade och lite utsvängda(våga vägra modet, haha). Jag borde slå mig samman med nån som kan sy; jag har idéerna, så får han/hon sy dem verkliga. Jag kan rita lite löst hur saker ska se ut, jag vet vilka tyger jag vill ha. Jag vet precis hurdan vinterkappa jag vill ha, men finns den att köpa? Nope. De kläder jag egentligen vill klä mig i har aldrig funnits, så den sidan av mig är löjligt normal. Jag anpassar mig, men vrålar inuti.

Jag är en människa med gigantiska visioner. Vore jag miljardär skulle jag slå mig samman med andra exentriska miljardärer och bygga Rivendell (Vattnadal?) och Minas Tirith . Bara för att man kan bygga drömmar med pengar, och människor behöver mer vackra ting.
Dessutom skulle jag ha stora marker med fritt springande hästar.



Jag har teven på, och så upptäcker jag, med lätt lysande ögon vad som går just nu:
DAYS OF OUR LIVES.
Det är så dåligt att det blir bra, jag sitter framför teven och agerar med skådisarna, fast mina gester är mer dramatiska, jag håller en hand ovan hjärtat och håller andan när pojken pratar med flickan, jag lägger en dramatisk hand mot pannan och säger ACK! och Nej, don´t leeeeave meeeee!
Jävla drama queen.