en lite fiiinare dag

...och medan jag sitter på arbetsförmedligen Kultur tänker jag att bara det att deras lokaler ligger lite finare än andra arbetsförnedringar är ju ett tecken på att Malmö anser att det är lite fiiiiiiinare med kulturarbetslöshet än vanlig dödlig arbetslöshet. På Kultur har de lokaler från början av 1900talet och de spelar fin musik i högtalare och det är kvävande varmt eftersom solen ligger på. Det är lite finare att tillhöra kultur än andra. jag förstår det då, där, att även om man har ett kreativt sinne och ett kreativt liv är man Ingen Alls om man är arbetslös och inte är inskriven där.

På bussen hem flera timmar senare börjar en kille prata med mig och berättar sin livshistoria. En långtradarchaffis som pajat njurarna och opererat ljumsken och nu vet han inte vad han vill bli: Porrstjärna kanske, om han tar viagra får han upp den och han har ändå pajat ljumsken så knulla för pengar funkar inte. Jag tackar för impotentupplysningen och frågar vad han skulle göra om han inte hade några hinder alls. Jag gillar ungar, säger han och menar på ett ickepeddo sätt. Jamen, säger jag, hör med arbetsförmedlingen om de kan hjälpa dig få praktik på ett dagis då! Det är inte helt kört för dig, du måste bara komma på vad du tycker om att göra. Att köra långtradare gjorde dig sjuk så det kanske är dags att sluta med det och tänka på något nytt? Killen funderar en stund, sen tror jag det hela landar i honom på något sätt. Hela tiden sitter D intill mig och håller min hand. Han vägrar vända sig om och lägga sig i samtalet med killen bakom. Jag ser hur han ler åt allt som sägs mellan mig och killen, men jag tänker att killen började prata av en anledning. Inte av ensamhet enbart. Han kanske hade frågor som jag hade svar på? Så jag fortsätter prata.
Men innan han kliver av bussen faller han i gamla vanor igen, stöter på tjejen i sätet intill honom. Hon ler förvånat, nej, hon vill inte följa med honom hem(hon hörde alla gånger det där om viagrat, så vad trodde han?) och han säger "nänä, ha det bra. hej" och kliver av.

En del möten är så roande.

...och någonstans mitt i natten ser jag mig själv lite utifrån igen, bloggmässigt sett, och lovar mig själv att sluta göra smileysar i kommentarerna eftersom det får mig att verka käckare än vad jag egentligen är.


igår sa jag till martin att jag kräks på käckhet. Människor som de på bemanningsaföretaget som är så leende käcka och lyckliga och JAJAMÄNSANFATTASBARA där de sitter tolv blondiner i tre grupper och alla älskar sitt jobb och alla älskar sina arbetskamrater och ännu mer JAJAMÄNSANFATTASBARA medan de pratar med ljus röst och biter så hårt, så hårt, om allt det där de inte vågar säga. "Det fixar jag, jaaaaaaaaa då! För jag är en GLAD och TREVLIG tjej som tycker om att kela med mina katter och fika med kompisarna. Vi är ett tjejgäng som....".



magen mullrar elakt och jag drar mig tillbaka in i sömn
'
'
'
'

en tragisk död

Uuuuh. Drunkningsolycka i mitt glas höll på att sluta i katastrof och ofrivilligt köttätande.
Stackars blomfluga. Jävla blomfluga.

turkaffär

Ibland när man inser att man använder uttrycket "turkaffär" om de här butikerna i närheten så måste man fråga sin kompis om det är okej att säga det. Eller är det rasistiskt. Men eftersom hon själv är turk och själv säger det så orkar jag inte tänka på det mer.
Dessutom tror jag inte att de är turkar heller, de som äger dem. Ska vi då döpa om dem till 'arabaffärer' eller släpper jag en gigantiskt PK-brandfackla nu månne? Kan man jämna ut sin (o)vana genom att kalla svenskägda butiker för svenneaffärer eller måste man vara otroligt PK och bara säga "butik" eller affärens namn?
Man hittar inte sötningsmedel för samma pris på Ica. Letar man efter billigare mat drar man inte direkt till konsum. Och vill man ha läsk mitt i natten traskar man knappst iväg till statoil för en flaska för 25 spänn när man kan få en för 8 kr på 'osvennebutikerna'...

Jaha. Mina systersöner är tydligen med i nått som heter Bite Fight som man kan spela online. Jag vet inte varför jag klickade på länken de skickade, men nu är jag också med och väntar på att tiden ska gå medan jag arbetar ihop till mer guld på kyrkogården. Jag har dödat bara en varulv och försöker komma på hur jag kan döda mer. Dagarna tar så underligt roande vändningar ibland.

tant or not

Jag är en tant jag med. Många tycks ju göra en lista om det nu så jag har funderat på det där.
Jag säger" det var bättre förr" och menar det. Jag pratar med mina blommor och har ett grovt hårstrå på hakan som jag rycker så snart det går att ta tag i det med pincetten. Pincetten är min nya bästa vän. Jag tycker mörk choklad är godare än ljus och kallar dagligen människor som är yngre än jag för 'fjortisar'. Jag har en välfylld handväska och går inte hemifrån utan saker som nagelfil, astmaspray, lypsyl. alvedon och näsdukar i förpackning om tio st. Jag måste skriva ner tider/möten för att minnas det. Jag refererar till saker som hände när jag var ung och inser att det var ungefär 20 år sedan. Jag förkastar helt att 80talsmodet är inne igen och säger saker som "rosa pumps var ju inte snygga förra gången heller!" Jag tar ofta med mig en extratröja i väskan "ifall att det blir kallt" och börjar fundera på att skaffa en ny vårkappa. Jag är tveksam till att dricka sprit om jag har planer för dagen efter, eftersom jag inte tycker om att bli bakfull och ser på det hela med en viss oro.

MEN. Jag städar inte innan det blir absolut nödvändigt. Jag ringer fortfarande till mamma för att fråga om saker som matlagning, städning och blomskötsel. Jag har inte börjat pensionssparat ännu och tycker fortfarande det är schysst med converse. En macka eller två funkar bra som lunch/middag för mig och några cider som kvällsmat funkar fortfarande för mig. Jag spelar musiken jag gillar på hög volym och skiter i grannarna, jag sover till tio varje dag, är gärna uppe halva nätterna och vägrar lämna lägenheten utan solbrillor om det är minsta tillstymmelse till sol. Jag vägrar använda färgen BEIGE för den är menlös och tantig. Jag hinner ibland inte plocka upp den rena tvätten ur tvättpåsen innan det är dags att tvätta igen utan tar kläder från påsen istället för att lägga dem i garderoben.
Ibland möglar maten i kylen. Jag tar av mig strumporna där jag befinner mig och låter dem ligga tills det är dags att tvätta igen. Jag lämnar frukostrester på bordet i några dagar och tycker golvet är en bra plats att förvara viktiga papper på. Jag undrar lite irriterat varför de viktiga papprena är så dammiga efter bara två veckor under bordet.

o s v.

who has put you in bondage?

...och livet ter sig lite lättare efter en fika med Helena och prat om allt från "vad ska vi göra med våra liv" till totalt utnördande av Harry Potterteorier. Det är skönt att ha någon att prata HP med. Det är skönt att kunna säga "Vad ska man göra med allt det här som man kan och vet?" till någon som är på samma plats fast ändå inte. Lite snabbt skickar jag ett sms till K om en bok vi skulle kunna skriva och så säger jag till Helena det där som jag funderat på: Hur kommer det sig att det är så många som inte 'kan skriva'(d v s som skriver både tråkigt, ointressant och känslolöst stelt) som ändå blir publicerade? Vi nampedroppar de så kallade författarna lite snabbt och pratar om att vi kanske ska prostituera oss rent textmässigt. Som han den där engelske författaren som skrev det som var inne för att det sålde och gav honom mat på bordet så att han kunde skriva politisk satir, något som var hans verkliga styrka. Så jag kanske ska skriva klart den där lama kärlekshistorien som jag skriver på när jag vill tangentbajsa lite i word, för det funkar ju för Marian Keyes, och Skugge är det ju fortfarande människor som läser dessutom.
Solen bränner bort de tunga tankarna, och hundbajsarna på malmös gator börjar äntligen torka och smulas sönder. Människor sitter överallt i solen och det känns som om man efter att ha hållit andan hela vintern äntligen kan andas ut en stund

the moonbabies

Det hänger ett gratisex av The moonbabies singel "War on sound" inne på Metros toa.
Givetvis tar jag med mig det hem(eftersom gratis är gott och jag inte är helt nykter?) även om jag inte har en aning om vilken typ av musik det är, men jag läste om dem i sydsvenskan för ett tag sen. Låten "War on sound" är även med i soundtracket till Greys anatomy.

Och the moonbabies är riktigt bra. Så leta upp dem och lyssna ni med. Alternativt kan ni minnas bandnamnet för jag har en känsla av att de kommer hänga kvar ett tag.

Skånes superhjälte

FLYINGE.

söt

Har man tröttnat på att kolla på blocket.se kan man alltid gå in här och kolla på sötaste hundvalparna eller om man föredrar katter ska man kolla på kattungar.

Och kom igen, vi säger det tillsammans: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHH!

Har man rätt att vara kinkig som arbetslös? vaknar av telefonen kl 09.41 efter några timmars sömn och vid halv tolv är jag timanställd av ännu ett bemanningsföretag och ska jobba på ett företag inte långt hemifrån. I fyra timmar. Dock är det bemanningsföretagjag reagerar på, men vad han man annars för val? Företaget jag sitter på nu är det inga fel på(en bedömning jag gör efter hur lite det ringer och att lokalen vi sitter i är i min stil) men det där att de ska ringa varje morgon när de behöver någon vette fan hur det ska funka. Jag är ALDRIG vaken kl åtta på morgonen och lär inte vara det imorrn heller; mest eftersom jag tvivlar på att de kommer ringa och vilja att jag ska jobba. Tydligen ska jag vara en i poolen på det här stället så håller alla sig friska kanske jag inte jobbar mer än några timmar till. Men håll en tumme att jag kan vara här betydligt mer. ...och historierna om elaka bemanningsföretag blir bara värre. På ett av dem avskedar de folk med ordet "attityd". Du har inte rätt attityd för oss. Vad de använder på mitt nya vet jag inte, men på ett annat jag varit inblandad i så hör de bara inte av sig efter ett tag eller svarar inte på mail. Så man kan ju undra hur långt man ska gå; hur lågt man ska sjunka för att kunna försörja sig, hur mycket skit man ska behöva ta som timanställd bemanningsprostituerad. Och hur lågt får bemanningsföretagen sjunka i sin behandling av folk?

min hybris straffar sig. ont i handlederna ska man inte ignorera. nu är där svullet och ömt och inlindat(och jag skriver ändå, men det finns smärtstillande).

Min läkare med unibrow med tillhörande vårta är helt underbart omodern och underbart läkarinriktad. Unibrowet vinglar i hennes panna när hon pratar med rysk brytning "inte anstränga handen" och "bricanyl ska man bara ta två gånger i veckan, inte två gånger om dagen. du ska på astmautredning och få cortison. Röker du?" och jag ler fram ett "Neeeej" och lovar att inte röka ett dugg innan utredningen men allergipiller får jag och astmaspray.
konstigt blodsocker ska kollas upp igen i veckan, något som kan få vem som helst paranoid så jag har slutat med socker nu, rakt av och märkte att jag har saknat det gröna téet och att det är värt när väl sockerberoendet benats ur godisdimman som jag vinglar runt med. jag och läkarens unibrow.

tusen tack för äpplen och bandage hörru gudsfiguren som lurar i bakgrunden

det är nog femte gången på bara några dagar som jag sitter här och stirrar i skärmen, väntar på det där jag ska skriva ner. det viktiga, det där ovanför alla andra tankar och känslor som man vill fånga och sätta i skrift.

på jobbet saknas det pengar och vi är tre stycken som misstänker samma person*, någon som känner att h*n sitter på en tron genom släktskap med chefen och kan göra vad som helst. Till mig sa h*n "vi får inte ens OB på det här jobbet så sno det du kan", när jag började jobba där; något som jag fortfarande funderar över vad det är för inställning.
Inför chefen låter det helt annorlunda "Jag tycker det funkar bra med separata kassor, jättebra idé!" medan jag och D mumlar "Jamen, det är klart det inte kommer fattas pengar NU. Nu vet h*n ju att det kollas!" Och kaxigheten och översitteriet mot de andra fortsätter "Gör det själv!" eller "Jamen, chefen säger att...." fast bossen inte sagt ett skit om det.

Istället börjar man bli nervös att personen i fråga kommer reagera med att behöva skylla ifrån sig och stoppar pengar i min eller någon annans väska som h*n sedan 'råkar' hitta så att någon blir syndabock.

Well, jag har hellre personligt ansvar för en egen kassa så att de ser att det inte är jag som snor, för att vara på jobbet och känna sig anklagad är helt rent är inte roligt alls. Igår vågade jag inte ens stoppa dricksen i fickan utan att känna att någon kanske ser det och tror jag snor.



*alternativt att det är två stycken som snor lite grann och inte tycker att det gör något men att det blir rätt stora summor ihop. För den andra personen är lite skum med, mycket pill med sina väskor mitt i allt, o s v.

...så att det ser ut som om

Häromdagen pratade vi om det där att så många människor väver hela din identitet runt sin sexualitet. Vad det beror på och varför det är en sådan trend, varför så många tror att det krävs sex för att man ska vara någon, få bekräftelse.

men som alltid när man haft insikter i samtal så försvinner de så snart, den kalla vinden på Malmös gator tar tankarna med sig igen så snart vi lämnat dem bakom oss och vi tar varandra i handen och går vidare, pratar om något helt annat, som återvinning eller hur man ska göra för att måla vatten så att det ser ut som på foton, eller människors längtan att återge saker så precist som möjligt och att vad man än säger så kan man bara tala sin egen sanning och aldrig någon annans

Jag säger det igen...

Jag har startat en ny drömtydarblogg med K-kvinnan!

yes, we have no bananas

Jag har fått mail. Men glöm för guds skull inte att läsa inlägget under detta!!!!!

Hejsan! Kopiera texten (inte vidarebefordra) hela detta mail i ett nytt mail som du kan skicka. Ändra alla svaren så att de stämmer för dig. Skicka det sedan till en hel hög av människor i din maillista, INKLUSIVE den person som skickade det till dig. Poängen är att du skall lära känna en massa små fakta om dina vänner. Det är roligt, och det är lätt!

1. VAD HETER DU? Lena
2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG? Grå.
3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU? nån reklam på teve, och D som pratar om sina bilder. Jag visslar dessutom på Kiss from a rose. Det är en finfin låt.
4.VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL? Såg Last King of Scotland, var krasslig i soffan och låg mest och halvsov.
5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT? youghurt, en klunk vatten. Tänkte göra te nu.
6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU? mörkt och kallt med en knäppis utanför som kastar imaginära skor ifrån sig(sant!).
7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED? Martin.
8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET? Ögonen, underarmarna
9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG? Ja, det var ju Nina som skickade det!
10. HUR MÅR DU IDAG? Hyffsat nu. Har haft magkatarr hela dagen annars.
11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK? Te och vatten.
12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK? Äppelcider -de som inte luktar ostädat toalett!
13. FAVORITSPORT? *gäspar stort*
14. HÅRFÄRG? Ja, hårfärg är ngt som folk i allmänhet har. Min är obestämt rödsvartlila i några dagar till.
15. ÖGONFÄRG? blå
16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG? Soluppgång
17. SYSKON Å DERAS ÅLDER? En syster, hon är väl 39 tror jag.
18. FAVORITMÅNAD? september. säg det flera gånger om, visst är det fint!
19. SENASTE FILMEN DU SÅG? Last King of Scotland, Eragon, Totoro och ett Buffyavsnitt
21. FAVORITDAG PÅ VECKAN? Har nog ingen. fast jag är född på en torsdag så torsdagar känns lite bra.
22.FAVORITHOBBY? skriva, läsa, film
23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON? Haha, knappast.
24. FAVORITLÅT(ar)? landlocked blues och många fler
25 SOMMAR ELLER VINTER? De där sommarnätterna när allt är så lovande, och de där vinterkvällarna när stearinet flyter ut i sina hållare och man kryper upp i soffan för att läsa
26. KRAMAR ELLER KYSSAR? Kramar.
29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA? Näe, för jag la ut det här i min blogg så att de ska slippa :)
30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR? Någon som tänker att h*n vill ha något att göra.
31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR? hur många som helst. Syrran t ex, hon har aldrig kommenterat min blogg fastän jag tror hon läser varje dag.
32. HUR BOR DU? I en tvåa med Darling.
33: VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER? just nu läser jag "Kalla det va fan du vill", och "Harry Potter och den flammande bägaren".
34. HUR SER DIN MUSMATTA UT? fyrkantig, blå med bubblor. Rätt ful. Jag vill ha en sån där som ser ut som en persisk matta.
35. FAVORITSPEL? svälta räv. eftersom jag REGERAR på det. Annars beror det på spelet. Jag saknar det där jag hade på datorn förrut, när små drakar skjuter på bubblor som rasar. Vet nån vad det heter så att jag kan skaffa det igen? Jag är rätt bra på DOOM med fast det är så lamt.
36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN? Vet inte om jag vill slicka på min näsa nu i början av pollensäsongen...
37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN? Jag har ett kors. Och vad ska jag korsa det ena ögat med egentligen?
38. ÄR DU ROMANTISK? Ibland är jag pinsamt romantiskt och skäms som fan för det.
39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG? Lycka är abstrakt och daglig.
40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL? Ingen.
41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON? Gå på Macbeth på kvällen. Skriva bok innan det. Hinna söka jobb med.
42. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU? 01.00

DRÖMTYDARBLOGG

Jag har startat en drömtydarblogg tillsammans med den ni känner som K-kvinnan. Eftersom vi tycker att det är både roligt och intressant och tror vi kan hjälpa folk så tänkte jag att det kunde vara kul.
NI skriver era drömmar i kommentarerna till inläggen, ni kan vara anonyma men jag skulle tro att vi lägger ut hela drömmen plus kommentar och tolkning i bloggen.
Vi får se hur vi gör, helt enkelt.

Till Joanne Harris

Nu har jag gett dig flera chanser men sorry sötnos, du och jag kommer aldrig ha ett nära litterärt förhållande. Du är helt enkelt bara skittråkig, lam och ett gediget sömnpiller. Chocolat gjorde du bättre, men jag har bara sett filmen. Eftersom DU har skrivit boken tänker jag inte läsa den.

Tur att din Kärlekens dårar bara kostade mig tjugo spänn.

Jag mår illa av min magkatarr. D frågar om vi ska ut på möllan och ta en öl när vi tvättat klart.

Jag funderar i några ögonblick på om jag är extremt korkad och/eller bara jävligt självdestruktiv och har dödslängtan om jag faktiskt svarar ja på det.

Jag fortsätter mitt utnyttjande av Hittegodsexpeditionens ord "bloggstockad" för det är vad jag är numera. Har som bekant varit det ett tag. Är det nu jag ska bli nostalgisk och återuppliva minnen av mina tidigare bloggmånader? Då det var enkelt att bara skriva om vad fan som helst och... Jag tänker på inlägg ideligen, men glömmer dem så snart jag startat datorn, ratar mer än hälften av dem.
Jag blir så lätt cynisk.
Men inte idag. Jag väljer att inte.

Det snöar ute och bara för att man i det här fallet inte kan välja att stanna hemma så är det kallt och nästanvinter. Fem dagar om året blåser det inte i Malmö. Jag saknar den s k blåsten i Västerås och Örebro. Innan jag visste vad blåst var.
Innan jag kände till den där kylan som kan visa höga grader på termometern men som vinden snabbt kyler ner, in under kläderna, in i varje glipa man varit dåraktig nog att lämna obevakad.


Imorgon ska jag på Macbeth på Storan. Genrep. Tre timmars Shakespeare. Hoppas den inte är söndertolkad till oigenkännlighet, men jag blev lovad en massa blod.

Jag har ju som sagt alltid musik i skallen. Ibland är det bra låtar som jag går runt och 'diggar'(min mamma använder ordet 'diggar' ibland, medveten om att det är fel århundrade för det. Jag skäms när det kommer ur min egen mun...). Ibland är det saker som "Har du sett Fantomen utan kläder" eller den som dyker upp efter att jag sett filmen "Ghost": I´m Henry the eight I am, Henry the eight I am I am. I´ve been married to the widow next door, she´s been married seven times before. I´m Henry the eight I am, Henry the eight I am I am. I´ve been married to the widow next door, she´s been married seven times before. I´m Henry the eight I am, Henry the eight I am I am. I´ve been married to the widow next door, she´s been married seven times before.



Det händer att även jag blir lite smått irriterad på det.
'
'
'
'
'
'

Jag ville leverera er en dikt jag gillar. För eftertankens skull, den som krävs ibland när man stannar upp och inte vet var man ska gå.
Först tänkte jag på "Och dagen kom när det var farligare att förbli i knop än slå ut i blom" men den kanske inte någon förstår vikten av?

Eller kanske Salig längtan av Goethe?

Säg det endast till de visa,
att det ej blir dårars gamman:
det som lever vill jag prisa,
då det trår till död i flamman.

Sänkt i kärleksnätters dyning,
som allt ursprungs ursprung hyser,
anar du en sällsam gryning,
då den stilla lågan lyser.

Mörkret kan ej hålla kvar dig,
och den heta nattens mening
är blott nytt begär, som drar dig
mot en högre, ny förening.

Fången, tvingad och berusad
flyger du, mot ljuset vänd,
fjäril, tills du eldomsusad
äntligt är förtärd och bränd.

Och till dess du detta nått,
detta: dö och bliv,
vankar du som främling blott
i ett skymningsliv.

(Tolkning av Karin Boye, f ö)

Ja, det är en dag för poesi. För sol och utefikande. Det är en dag för tankars liv. Uppvaknande, utredning, klovässande

att ändå drömma nya

Det är dags igen. Det är så enkelt.

Man säger Ja där NEJ brukar vara, och tvärtom



är det många fler där ute, som känner att även de är outnyttjade tankar i en kropp som kan utföra stordåd men istället sopar skärvor?
'
'
'
'
'
'
'

på vägen hem funderar jag på varför människor faller in i samma takt på en gång när de applåderar. Är det för att känna samhörighet, eller har vi mot alla odds rytmen i blodet?
Den röda volvon står på samma gatsnutt som tidigare men nu utan badanka undertill och när jag drar halsduken två varv till om halsen har jag den där låten på huvudet igen, den jag alltid nynnar på när jag jobbar. Vi vågade inte gå fram till sångaren idag även om vi hälsar på honom ideligen. Plötsligt blev det pinsamt, som om vi var en av fjortisarna som skockas kring stjärnor för att yla lite inbillad kärlek, men nästa gång ska jag, nästa gång ska jag göra verbala tummen upp och försöka att inte fnissa åt att han ser så feminin ut när han är sminkad för scenljuset. Äppelskrutten slänger jag in över staketet på kyrkogården och det är någonstans där jag inser att arbetsdagen är slut och så även jag

...och jag kommer hem igen, slänger nycklarna på stolen, väskan på golvet bakom soffan, drar av mig alla utomförkläder och sätter på mig nya. hemmaLena är inte samma som bortaLena. BortaLena säger trevliga saker till okända personer, blir glad för några spänn i dricks och rätar till en servett som ligger lite snett. HemmaLena drar av sig strumporna i hallen och låter dem ligga i flera dagar. HemmaLena lägger tepåsen varsomhelst och skriker till teven. BortaLena pratar klyschor och dricker kaffe men sen när Jaget kliver in genom porten, tar hissen upp till femte våningen släpper den ena taget, släpper ner håret, släpper ner nycklarna och väskan på golvet, släpper allt och dricker bara te och vatten, somnar i soffan och lyssnar på vägen in i drömmen på hur det blåser utanför, men då är jag redan på väg därifrån

mina drömmar är så symboliska numera att jag nästan skrattar när jag vaknar. När en ganska lång dröm tar plats på vinden i ett hus där vi är ganska många som lever så handlar det ju om överjaget, och alla karaktärer har en egen roll, en är clownen, en annan är den naiva lilla flickan, ännu en är den äldre chefen och någon agerar kärlekskrank och klängig. Som vanligt är det hela inpackat i en historia värdig en längre roman och jag ska strax skriva ner skelettet till den men först måste jag bara fundera lite på vad flickan som klättrade på väggen i sin desperata önskan att vara en katt betyder. Jag gillar inte katter. Flickan i drömmen klättrade med naglarna uppför en vägg klädd i heltäckningsmatta men ramlade så klart alltid ner eftersom hon inte har klor. Jaja. då förstår jag. Klor. Ta sig upp. Flicka. Väggen var dessutom svagt rosa.
Då var det löst. Av hela drömmen kunde det där har varit kontentan av det. Fast vem var det egentligen som blev mördad, och vem var det som gjorde det? Något som inte helt osökt drar in mig i drömmar som förekommer i film och tv. De är skittrista. De roligaste är de drömmar som förekommer i såpor som "Days of our lives"(följer inte serien längre men har för mig att jag sett hur de pratar med sig själv i drömmen med, allt för att det ska bli så tydligt som möjligt och tittaren ska kunna hänga med). Men filmdrömmar måste ju vara talande. Det är bara i Twin Peaks som det funkar med att ha drömmar som drömmar egentligen, mer eller mindre, gestaltar sig i människors huvuden. Annars måste man göra dem övertydliga, skriva folk lite på näsan för att filmen ska kunna fortsätta utan avbrott*.
Nåväl, det här är ju en avhandling bara det. Orkar inte ens ta upp drömmar i skräckfilm. Jag har inte ens käkat frukost ännu. Men Hitchcock regerar...




*Jag vet hur det är att kolla på film med människor som inte fattar ett skit.
Tänk er att kolla på Short Cuts med en äldre kvinna som absolut inte hänger med i hoppen mellan historierna. Tre timmars förklarande i stil med "Nu handlar det om hon som pratar snusk i telefonen. Ja, fast nu hoppade det över till han som gjorde tårtan igen" och svara på hennes "Varför det?" varje gång. aaaarrggghhh!

light

...och alltid denna lightångest innan man ska iväg och jobba. Man vill inte dit men när man är där känns allt okej, man vet vad man ska göra och att man klarar det.

Light är dagens ord föresten. Det är light-sommar ute, människor är light-lyckliga och när D säger att svenskar är bra på att komma på verb av saker, som nu när "krana" är ett ord för att ideligen ta mer vin ur sin vintetra så måste jag ju genast säga att svenskar är bra på att verba.

Ibland blir jag så light-lycklig när man märker att man gör mågot som andra blir glada av. Som att vara den första kunden i en nyöppnad restaurang med god mat, och ägaren säger "Vi öppnade idag!" och ler med hela ansiktet medan han skriver på hundralappen vi lämnar fram "Min första kund!"
På Nobelvägen(på samma sida korsningen som barnvagnsaffären men mitt emot, typ) har det öppnat en ny restaurang, Cyrus, med indisk och pakistansk mat (Tidigare låg det tydligen en kinarestaurang men maten var visst inget vidare så den stängde). Finfin mat. De har tydligen hemkörning med, något som jag misstänker att vi kommer utnyttja en hel del så snart vi fått lite mer hum om vad de har för meny. Men det jag gillar med indisk mat är inte att den är olidligt stark utan att den oftast är glutenfri och de alltid har så mycket vegetariskt. Sen smakar det gott med. Vad mer kan man begära liksom.


Vi fikade lite snabbt på Waynes coffee tidigare. Jag grämer mig för att jag inte kunnat sno några av deras största muggar ännu. Men snart så! (Och nej, mitt samvete får inga större smällar av att sno en mugg från en stor kedja som Waynes. För några av er undrade ju säkert det.) Jag hade bara min lilla väska och D ingen väska alls. Vi konsterar lite slött att jag har något av en fabläss(som jag vill stava fableisse men jag kanske är hög på avgaser efter långpromenaden)för muggar, speciellt stora muggar

Nyligen drömde jag att min teve hade ögon
Jag har inte vågat analysera det djupare ens för mig själv för det är så givet symboliskt.

Inte heller har jag analyserat varför Lars-Olof(jakobs pappa) var Malins pappa i min dröm
och varför jag red på min pojkväns axlar och fick ducka för trädens grenar.
Det är, nu när jag skriver det, så självklara saker att jag kunde sagt det till mig själv direkt i drömmen.


nu ska jag ringa CSN och säga att jag inte har några pengar. Sen ska jag ringa på jobb och säga att jag vill ha mer pengar. Men känner jag mig själv rätt kommer jag vilja gå ut snart, lista saker att göra imorrn, försöka få den där dumma övertydliga låten ur skallen som bara säger att jag ska ta för mig mer, ta för mig av allt. Jag är fast i mitt eget huvud igen, och måste komma ut i solen, bränna bort det överflödiga tankarna, byta dem mot hopp, ljus och självförtroende.
'
'

Amy Winehouses skiva "Back to black" är riktigt skön, en futuristisk känsla med RnB. Lyssna på den genast. Den livar upp vilken grå dag som helst.

och som de nyss inte sa i svt's Kobra så är det ju intressant att den turkiska filmen "Vargarnas dal" omtalas om 'antiamerikansk'.
Moralpanik bland politikerna. Igen.
Moralpaniken kräver snart en hel bok. En bok av drypande ironi då, för det går bara inte att ta på allvar.

och okej, de säger så för att det är muslimer som krigar mot amerikanerna, och amerikanerna är de onda. Jaha. Än sen då? Det är okej för den amerikanske filmindustrin att framställa muslimer, tyskar, ryssar och alla andra i världen som onda terrorister, men när någon kommer och vänder på steken blir det moralpanik. Tårar.


Well. Bu fucking hu
'
'
'
'
'

Var går gränsen för obekväma åsikter? När kommer det urarta och i grund och botten handla om åsiktskontroll? Är det nu vi, år 2007, ska bekänna färg och erkänna att vi egentligen är livrädda för alla som kommer från en annan del av jordskorpan än vi själva gör, och därför måste stoppa dem från att blanda in sina färger i våra. om det så är religion, åsikter eller synsätt. Vi och dem. Orsak och verkan.

det handlar lika mycket om rasism som det handlar om ett konsumentsamhälle där gränserna raderades för länge sen. Det handlar lika mycket om att trampa på människor i flera hundra år och sen inte våga ta konsekvenserna för det när de har lust att ställa sig upp igen.
det är inte någon annan som utrotar världens djur eller förgiftar vattnet.
Det är vi. Det har varit vi hela tiden. Alla. Det blev obalans och nu ramlar vi över kanten om vi inte agerar väldigt snabbt och väldigt öppensinnat.

det lyckliga puckot

Det måste vara skönt att vara puckad och inte veta om det. Att vara naiv och lalla runt lite hur som helst. Att tycka att jorden kretsar kring nästa helg, nästa fest, nästa besök på H&M

Vännen S (som är lika trött på puckon som jag är)skrev en liten dikt om det som jag genast länkar till. Så rubriken syftar på alla de där lyckliga människorna där ute som är helt naivt omedvetna, lyckliga dem, om att de egentligen är rätt korkade och bortkollrade. Det lyckliga puckot är en van konsument och en människa som inte tänkte mycket längre än så.



Uppdatering: eftersom vissa *host* inte hittade länken som är i rubriken så lägger jag även en i texten :)

jag vet inte vad affären heter. men jag vet var i malmö den ligger. D visade mig dit tredje dagen jag var här och sa" jag tror du kommer gilla den".


ibland händer det att jag hatar den. för de har fina pocketar för bara 20 kronor, och det är omöjligt att gå hem utan åtminstone en bok

koncentrera er nu

Ibland känns det som om jag har ett blygt litet barn i mig, ett barn som frågar om hon får säga något snart eller måste man räcka upp handen? Ett barn som frågar hur allting ska gå innan hon skrämt gömmer sig bakom någon, eller under ett bord och väntar tills det är tryggt att komma fram igen.

Ibland känns det som om jag måste räcka upp handen för att få komma till tals. Är det min tur att tala nu? Säga vad jag tycker?

Världen skapar i denna stund en koncentrationsläger vars like vi aldrig tidigare har skådat. Det är byggt på samma hat och rädsla som tidigare, men nu kommer ingen lämnas oberörd. Angiverisystemet kommer snart det med, sen väljs de ut, de farligaste, och alla måste se sig över axeln en extra gång - för allt som skapas av hat är hat, och allt som skapas ur rädsla är en ännu större rädsla. Faran har inget namn men bär allas. De delar upp oss i läger, allt är ett angrepp och personlighet är ett brott. Alla är farliga, alla är interner och året känns återigen som 1984 eller är det 1938.


jag trodde i min barnsliga enfald att mänskligheten skulle ta ett steg framåt, inte fem steg bakåt
'
'
'
'
'

...och du, min kärlek, det vackraste ljuset i varje mörk stund. Kom hem nu.
Jag fryser.

utmaning

Jag har blivit utmanad. Av Ensamma Mamman. Eller "the blogger formerly known as..." Och av Maria.

"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information".

Fan, det här var svårare än jag trodde! Men jag måste ju försöka. Så, here we go!

1) Jag kommenterar alltid teveprogram och filmer rätt ut i luften. Jag pratar för mig själv när jag är ensam. Inte direkt till mig själv utan mer rakt ut i rummet som om det är någon där. För man vet ju aldrig.

2) Jag berömmer alla blommor när de växer nya blad för jag hoppas att det får dem att växa ännu mer. Jag frågar alltid om jag kan ta ett gulnande blad av dem innan jag rycker loss det, lirkar med dem "Du behöver inte det här bladet längre, kan jag inte få det?" Jag varnar dem för drag och kyla när jag öppnar fönster eller balkongdörren...

3) Jag brukar säga till främmande hundar(t ex utanför affärer) att vara tysta om de skäller eller att sitta ner om de står och drar i kopplet. De lyder alltid.

4) Jag blir riktigt jävla förbannad av att dammsuga. Att prata med mig då är självmord. Samma sak att försöka prata med mig efter att jag sagt att jag är hungrig som fan. Regel nr ett: Feed the beast, sen snacka .

5) Jag var fram tills jag var 25 livrädd för aliens i film och på teve. Tanken på en close encounter(om än bara i teorin) kunde göra mig stel av skräck. Jag följde alltså aldrig Arkiv X när det gick...

6) Jag kan ha drömmar där jag har långa sammanhängade diskussioner med okända "människor" eller utomjordiska varelser. (Oh, the irony!!!!)




Så, vilka utmanar jag nu då.. Hm...

1. Listoplisto.
2. Jag jag jag
3. En sublim tillvaro
4. Hoelookingman(mest för att jäklas för jag tror inte hon gillar sånt här, haha)
5. Moisthlm
6. Trumpetissa/Maria

Music and Lyrics

Jag tycker det är en söt film, men jag kan inte riktigt komma fram till vilken åldersgrupp den är riktad till. Är det till de som minns åttiotalet, eller är den för avdankade stjärnor som om de har tur får sjunga på invigningar på köpcentran? Eller är det för de där som avgudar Hugh Grant och/eller Drew Barrymore? Yngre kommer förmodligen inte tycka att den är bra eller rolig. Min mamma skulle nog tycka den var helt okej. Det kanske är en mamma-dotterfilm helt enkelt?!

Stor på 80-talet men nu sjunger han på nöjesparker. Hon vattnar hans blommor och de skriver en sång tillsammans(till superstjärnan Cora) och blir naturligtvis kära(det är mest bara en fråga om när och hur det ska hända), skiljs åt och återförenas igen.
Ta daaa, där har ni hela handlingen i Music and Lyrics. Inte spännande. Romantiskt gulligt utan att man blir det minsta tårögd.

Drew Barrymore är ju en av mina absoluta favoriter. Jag ser en film för att hon är med i den. Hugh Grant, han hade ett litet revival i å med Love Actually men börjar han inte se lite plastikopererad ut? Han spelar samma slags roll som han alltid gör, pojkaktig charm, lite slängig stil och Barrymore gör återigen den där charmigt klumpiga som hon alltid gör.
Sen att tjejen som spelar superstjärnan Cora har lika mycket talang som en plastpåse, det kan man överse med. Musikaliskt sett är filmen något av en katastrof för ingen kan egentligen sjunga men jag har överseende med det med, för de där två låtarna som spelas hela tiden sätter sig verkligen i skallen och slutet gott, allting gott...

Det är en underhållande film, bra tidsfördriv. Inga aha-upplevelser, några få skratt men en film jag skulle dra med en tjejkompis på en tisdagskväll när vi inte har något att göra.
'
'
'

'
'
'
'

Om ens åsikter berättar lite om vem man är, vem är man då om man inga har?
'
'
'
'
'
'
'

my heroin(ne)

Okej, nu har jag sett Heroes.

Eller snarare; Nu har jag sett åtta avsnitt av Heroes. De sex första klämde jag rakt av*, sen två efter jobbet och nu har jag bara fyra kvar så jag sparar dem tills imorrn.


Me like!
ALLA borde se Heroes.
tamejfan.


*Jag skulle bara kolla om det var bra när jag började snegla på första avsnittet, men sen kunde jag inte riktigt sluta.

halvlam bild men söt. Orkar ändå inte skriva just nu...

Filmen the family stone med sarah jessica parker, luke wilson, clare danes m fl är en film jag skrattade åt en gång: scenen när den ena brodern jagar den andra och de halkar i gegget i köket. Fem minuter av den filmen ungefär.
Annars är det en söt präktig rulle a la amerikansk idylljul möter stel bitch från stan.

inte vidare intressant alls faktiskt

besegrad

Okej, nu måste jag göra något åt min nyfikenhet. Jag kan inte se serien Heroes själv men alla verkar gilla den, så; är den verkligen något att ha? Vad handlar den om? Vart visar de den?

idag fick jag tejpa mina byxor på jobbet, för de sprack. Eller, P tejpade och undrade sen om tejpen luktade blöja.

Eh, va?

Ett mycket träffande horoskop fick jag av vännen som kommentar på inlägget här nedan. Det stämde bra in på hur jag kände igår. Sen säger hon att hela mitt horoskop(jag har typ alla planter i åttonde huset eller nått sånt. Vännen har koll på det där, inte jag) talar om det här som jag upplevt: förändring, uppbrott, rörelse. Jag har inga problem, uppenbarligen, med att flytta till nya städer eller ställen och anpassa mig efter det. Men att hela mitt liv innebär förändring, okej, men gör inte allas liv det? Det är väl det som är liv?
Hon skrattar när jag säger att jag är en trygghetsjunkie: "Eh, nej det är du inte. du flyttade ju till Malmö utan att känna nån där. Du flyttde till Västerås 1998 utan att känna nån där" o s v.
Jamen, försvarar jag mig med, det är ju för att saker alltid ordnar sig på något sätt. Inte så som man trodde eller själv ville, men det brukar lösa sig rätt bra ändå i slutänden. Man måste lita på det. Man måste lita på att allting är föränderligt, lita på att man är en del av ett aldrig sinande pussel


Det där funderar jag på medan jag letar film jag vill se



Efter klickande runt på imdb.com ser jag att väldigt många av mina favoritskådisar är av samma stjärntecken som jag själv. Slump eller vad?
*
'
'
'

Till T säger jag att jag aldrig skulle vilja bli skribent, för det figurerar för många rikspuckon i de kretsarna. När människor som Skugge och Lassbo, blir kända för att skriva en jävla massa puckade saker så blir jag mörkrädd och igelkott.
Av samma anledning vill jag inte läsa för många bloggar. De visar inte människors bästa sidor. Istället blir man allt för medveten om att man inte längre kan blunda för hur korkade människor verkligen är. Oh, the irony. Alla ska ha en åsikt, alla ska sticka ut, vara sina egna, vara speciella och omtyckta, och om det inte funkar måste de provocera med ännu mer hjärndöd materia och...

Läge för ett Doktor Glas-citat här va?

Seriöst. det här är inte min ljusaste mest snälla dag. Jag ramlar in på korkade bloggar och muttrar för mig själv. Jag skrattar rått framför American Idol nu när uttagningarna är och skäms för att jag är elak och önskar samtidigt att alla de där som inte kan sjunga kommer på andra sätt för att må bra istället för att drömma om kändisskapet. Balans är inte ett ord för dagen, snarare rastlöshet och annanstanslängtan.

Imorgon är en annan dag. Allt kanske är klarare då. Snällare. Meningsfullare.

Jag måste erkänna att det här roar mig en aning. De sympatiserar med det numera rivna ungdomshuset i Köpenhamn. Jag ser framför mig hur kostymnissar världen över nu sitter i möten och är förfärade över att människor de försökt kväva nu visar att de kan tänka och agera på egen hand. Jag anar att motståndet inte är över, vilken sida det än gäller.

det är tydligen så maktbalans funkar

film

Som jag sagt förrut: Den asiatiska versionen av filmen är bättre.

Den här gången gäller det filmen The Lake House med Keanu Reeves och Sandra Bullock som jag sett. Det är den amerikanska versionen av en koreansk(har jag för mig) film som heter Il Mare eller Siworae.

Den asiatiska versionen är bättre. Sötare. Mindre amerikansk*haha*, lite mer mystisk.
Men jag gillade den amerikanska med. Trots att det som alltid stör mig att amerikanarna inte kan se utländsk film utan istället måste göra en egen version av den... Men The Lake house är en söt romantisk film helt utan kvarvarande känsla av mysighet som man fick av originalet.

Och under hela filmen satt jag och tänkte"Meh, fan, vilken film är det de där två, Reeves och Bullock, spelar mot varandra?"och kom sen på att det är i Speed. Ta daaa!

Jag ställde kartongbiten med alla fastklistrade foton framför mig, och funderar på vilken jag ska börja skriva om. Gång på gång dras blicken till bilden uppe i hörnet, och jag anar ett eko i huvudet av något... någonting. Ord som växer, ord om bilderna. Jag kan inte sluta se

foton från Kina

den här länken har fina foton. det är en kul länk överlag, men fotona från Kina blev jag smått kär i... efter en dag av rastlös tristess som legat som en våt filt över mig såg jag på en film, bakade bullar och grät lite över alla de där bortglömda döda igen. de där som ingen någonsin gråtit över. jag läste att man måste ha kommit fram till sin egen dödlighet för att verkligen kunna leva

och en dag när jag har alla svar ska jag förklara precis hur jag förstod de raderna kristallklart

sett från femte våningen

som jag ser det lever man på grundnivåer av behov. som miljoner andra redan sagt innan mig, jag vet, jag vet.. men alla vill knulla, alla vill sova mer, alla vill äta, ha tak över huvudet när det stormar. sen finns det de där människorna som lever runt att leta efter en partner att knulla och sova och käka med.

men som jag ser det, såhär från mitt cyniska håll från femte våningen:
Vad tänker de att de ska göra när de hittat vad de letar efter?
en del fortsätter leta trots att de redan har vad de vill ha. de kanske hittar något bättre och en del testar att knulla och sova med många andra trots att de redan har en knullkompis hemmavid
under tiden pratar de om sig själva. "jag vaknade, pladder pladder pladder jag somnade pladder pladder pladder mina nagelband är trasiga, mina vänner är borta, alla är dumma i huvudet pladder pladder pladder och jag letar kääääärlek, vart är du, du som ska göra mitt liv värt att leva där jag själv misslyckas med att finna en poäng med mina meningslösheter? Oh, drama drama drama!"

och jag tänker lite: Vad är det människorna tror de ska hitta sen? guld vid regnbågens slut? En myt. Räddande prins på vit springare? Definitivt en myt! En välpaketerad ande med önskningar? Köp en trisslott.

stumhet

jag lever i en stum värld.
jag hör att människor som pratar på gatan utanför, jag läser vad de skriver men ingenting fångar mig tillräckligt länge. är verkligen alla människor sådär ytliga och korkade? eller är det bara det man ser när man låter pladdret ta överhand?

det borde skrämma mig mer men likgiltigheten, den som blir allas död, tar över och jag diskar hellre i mina egna tankar än läser ännu en ytligt extremkorkad blogg som t ex den här och andra bloggar som jag inte ens ids nämna.

det är inte det jag är ute efter hos människor. jag skiter i om ditt hår är skitigt eller om, till din stora fasa, ditt nagellack flagnar(fast det ligger ändå en viss charm över flagnat nagellack), jag skiter i om du hittar en ny top på vero moda eller om du får skavsår av dina nya märkesdojjor

jag vill tala med människor för att de har andra saker under ytan. jag vill verkligen veta vad de tänker på, varför de tänker på det, jag vill ha konversationer och diskussioner, långa utlägg om en insikt eller en tes de fått. jag vill veta om den där gången du insåg att han du låtsades älska bara var elak, och vart du tog vägen sen. jag vill veta om du sett spöken eller varit med om märkliga saker. jag vill veta om du sjunger för dina blommor eller alltid känner det som om du är älskad av alltinget just innan du ska somna. jag vill veta det andra, det där du inte vågar röra vid av rädsla för att allt ska välla upp igen. det där du gör i smyg för en annan människa för att du älskar att de hur de ler

Ingenting annat har egentligen en betydelse. du dör så snart ändå, och vad har du gjort med livet?

nog nu. nu får det räcka. jag stänger in mig här tills någon lovar mig djup känslomässig underhållning. jag vill inte prata om mig själv. Kan vi inte istället prata bara om dig?
'
'
'
'

Spöregn ute och Värnhems alla hemlösa samlas mellan glasdörrarna på Hemköp för att värma sig. En av dem har en hund som ser ut som en ulligare version av en schäfer och den hunden sitter ihopkurad i ett hörn och lutar sig mot en skylt medan den ser med undrande ögon på alla som passerar. Jag kan inte släppa den hunden med tanken på flera timmar efter att jag sett den. Jag vet inte varför.

Hemma igen så letar jag film som jag glömt att jag vill se, och konstaterar att Tom Cruise är jordens mest överskattade skådis. Jag lagar mat till M.Ward och vänder soffan mot teven för att kunna spela PS2 utan att få nackspärr. Jag tänker lite på det där att jag tycker jag kan leva i en slags misär, men mina kläder är torra och hela, kylen och skåpen är fulla med mat. Det är varmt här inne och jag har fler än en dator och lever alltså i välfärd


men mina skor är trasiga och jag borde gått till tandläkaren för sju år sen. jag är arbetslös och får inga jobb = erfarenhet just för att jag inte har ett jobb och erfarenhet.

alla dessa vinklingar och perspektiv gör mig matt och handlingsfattig

efter en jääääävla massa klickande inser jag att det är Tom Waits "Take care of all my children" jag har på skallen och möblerar snabbt om i playlisten för att trivas med mig och mitt. det mulnade på ute och jag ska gå ut och posta några brev och trängas inne på apoteket en sväng. kanske fundera på att göra något att äta, men varför måste man äta så ofta


sen väntar jag på mörkret. varför vet jag inte. det dröjer inte länge nu
mina händer värker igen och en längtan växer efter något som kan fylla de lockande ropen inifrån

men i vardagen växer disken, tvätthögen och dammråttorna. krokusarna nere på refugen är påskgula och kaninerna gnager snabbt i sig allt det nya som växer fram nere på gräsmattan

The Holiday

Jag köper inte riktigt handlingen i filmen "The Holiday" med Kate Winslet(min favorit), Jude Law, Cameron Diaz och Jack Black. Jag tar den inte åt mig. Jag gillar nog filmen som helhet men det är något som inte klickar riktigt. Kanske är det den exeptionellt dåliga filmmusiken, eller bara bortfallet av någon slags vardagslogik i manuset som jag inte riktigt köper.
Jag tänker på det där mest hela filmen: Det är något med det här som inte stämmer alls.

Handlingen är alltså sådan:Iris i England och Amanda i L.A byter bostäder över jul efter att deras förhållanden kraschat. Så Iris hamnar i Amandas lyxvilla medan Amanda hamnar i Iris söta lilla stuga utanför London. Och givetvis träffar de nya killar samma dag de anländer. Iris träffar Amandas ex's jobbarkompis och Amanda träffar Iris storebror. Och sen kan man ju räkna ut med stortån hur det går sen. Klassisk handling som man sett flera gånger förr.

Det funkar i början när Iris(Kate Winslets karaktär)får hjärtat krossat igen, och gråter så snart hon kommit innanför dörren på sitt hus. Det kan jag ta till mig - antagligen för att det inte finns någon som kan se sorgsen och rödgråten ut som Kate Winslet- men det är den där Amanda-delen av filmen som känns jäkligt...fel. Jag tycker inte Cameron Diaz är en kass skådis: Inte för att hon är bra, men hon är ju inte den värsta(se bara på Julia Ormonds s k talang, t ex) men hennes historia i filmen känns mer som om den borde explodera i en komedi, vilket den aldrig gör. Den är bara stel och lam. Jude Law livar ju upp filmduken aningens(medges; jag är aningens svag för honom) men inte ens han känns okej här(min världsbild krackelerar).

När det sen kommer till scenen när Amanda och Graham springer runt i nån slags trädgård och hånglar och skojar till det med varandra så är som om filmskaparen fått ett pinsamt återfall tillbaka till åttiotalets "Dynastin", "Dallas" och "Falcon Crest" : musiken, klippen, filmvinklarna, kläderna, platsen. Inte det minsta romantiskt och "love is in the air". Bara rosenkindat spets- och flickdrömsromantiskt, käckt och skojfriskt.

Jag måste se den här filmen igen för att se om den verkligen är så här medioker eller om jag bara inbillar mig allt. Vilket jag nästan hoppas, för jag ville verkligen gilla den.


men vem i helvete har valt musiken? herrejävlars.....


Dock måste jag bara säga: Huset som Iris bor i. OH MY GOD! Får jag flytta in i morgon? Finns det ett likadant hus utanför Malmö kanske?

poetry in motion

och när jag kommer hem till tom tyst skymningslägenhet
så ligger det en lapp på bordet från D

som jag genast river ur blocket och sätter fast på kylen
med magnetord som "underbar","kärlek","naken","väntar","han","ironi","poesi".

Tåbira är charmigt.
Det är så det måste vara.
Det finns en inbyggd doftfunktion i så många skor, luktar lätt. Ergo: tåbira = bra.

åååh, jag är så klooook (åååååh, jag är så ironisk och övertrött)

insida

d påstår att jag kommer ha det jätteskönt i en vecka utan honom(han ska på resa) och när jag tänker på att sova ensam i en dubbelsäng, fisa fritt och kunna bre ut mig hur mycket som helst utan att behöva plocka undan mig själv förän precis innan han kommer så är jag benägen att hålla med honom


men jag saknar honom redan.

jag skämtade och sa att "tänk om du kommer hem och så har jag fixat listerna och dörrarna i hallen, och börjat på köket". det tyckte han var roligt. "yeah right" sa han. han har rätt även där. fan.

jag längtar mest efter att hamna i det där stadiet av skrivande som jag var i häromkvällen, när jag fick insikten om att jag var en själ i en kropp: har det hänt er? den där overklighetskänslan som dyker upp oanmäld när man ser sig i spegeln eller ser ner på sina händer och man känner att det där, det är Lenas händer och vilka blå ögon Lena har. man är allting och större än allt man någonsin kunnat omfamna med tanken och snabbt snabbt måste man landa igen, dricka lite vatten och undvika sin spegelbild ett tag tills man landat även i tanken om att man ändå levt tidigare och att ögonen har sett mer än kroppen minns, och själen där inne i ögonen är så gammal, så gammal och den tar aldrig slut. dessa insikter är skrämmande och oerhört fascinerande men de hjälper mig att se saker i andra perspektiv och jag skriver snabbt snabbt ner allt som flödar genom skallen medan mörkret faller utanför och jag stänger ute alla ljud i flera timmar

Köpenhamn, just när mörkret faller. Poliser som bevakar en när man kliver av tåget, en konstig känsla över stan. Kackerlackskrog och inredningsmässa med gratis sprit. Fnissade återvände vi dit gång på gång för de små plastglasens skull, fnissandes ramlade vi iväg till en pub och hade glömt hur det var när man fick röka inne på krogen. Jag dricker varma drinkar och pratar och efter ett tag får man uppleva rasism när en färgad man kommer fram och pratar, och dansken vid sidan om mig knackar på min axel och med låg röst säger"kolla så att ni har plånböckerna kvar!". Hade de sagt samma sak om afrikanen varit vit? Situationen blev bara pinsam så vi åkte hem igen, drack lite mer på tåget och det var väl ungefär så jag insåg att jag ska jobba idag. Total ångest, och när jag vaknar är alla känslor underligt förvridna och vissa av dem förstärkta på ett sätt som jag inte känner igen. Bakfylla plus en massiv mensvärk plus jobb mellan två och elva; come on, make my day

fan för fukking jävla telefonköer hos vårdcentraler, fan för att bli runtskickad för att få veta hur det egentligen funkar med glutenrecepten och ingen vet någonting

men tack för att jag sen fick prata med jättetrevliga dietisten Kristina dubbelnamn Stefanovich någonting genom malmö stads växel, även om det egentligen bara gällde hur allt funkade.

och nu är klockan halv elva, jag är matt som satan och ska sova några timmar igen för att jag vill orka med Köpenhamn i eftermiddag.

Febrig och matt idag, ont i kroppen och växlar mellan att svettas och att frysa.
Jag har varit vaken i fyra timmar och är grymt uttråkad. Har sett alla filmer vi har hemma, så jag blundar framför teven och går till datorn ibland men orkar inte sitta så länge.

men blogga kan jag göra i alla fall, tydligen.

man har ju vissa underligheter bland sina prioriteringar