300

Borde de inte gjort ett dataspel av den här filmen på en gång? Inspelad mot greenscreen är den alla gånger, och glorifiering av krig har man ju sett förut. Xerxes ser ut som en skallig transa och jag håller på att gå ifrån filmen några gånger bara för att jag är så jävla fukking uttråkad. Blod överallt. Hederskodex yada yada yada. Jag somnade nästan mot slutet. Förutsägbart, tramsigt och så in i helvetes grabbigt. Varför den fått så mycket uppmärksamhet kan jag bara ana: gubbiga recensenter som sitter och runkar i sin ensamhet och drömmer pojkdrömmar om att få bekräftelse och uppmärksamhet genom att segra på något sätt, och varför inte i en hederlig våt blodig dröm som kriget mellan Sparta och perserna?

Om det är blod ni vill ha, läs en bok istället. Det finns böcker om mens som är mer informativa och roliga. Eller varför inte lite Anne Rice? Två timmar med vampyren Lestat är i alla fall inte två timmar som är totalt bortslösade, som med "300".

Ibland blir jag så light-lycklig när man märker att man gör mågot som andra blir glada av. Som att vara den första kunden i en nyöppnad restaurang med god mat, och ägaren säger "Vi öppnade idag!" och ler med hela ansiktet medan han skriver på hundralappen vi lämnar fram "Min första kund!"
På Nobelvägen(på samma sida korsningen som barnvagnsaffären men mitt emot, typ) har det öppnat en ny restaurang, Cyrus, med indisk och pakistansk mat (Tidigare låg det tydligen en kinarestaurang men maten var visst inget vidare så den stängde). Finfin mat. De har tydligen hemkörning med, något som jag misstänker att vi kommer utnyttja en hel del så snart vi fått lite mer hum om vad de har för meny. Men det jag gillar med indisk mat är inte att den är olidligt stark utan att den oftast är glutenfri och de alltid har så mycket vegetariskt. Sen smakar det gott med. Vad mer kan man begära liksom.


Vi fikade lite snabbt på Waynes coffee tidigare. Jag grämer mig för att jag inte kunnat sno några av deras största muggar ännu. Men snart så! (Och nej, mitt samvete får inga större smällar av att sno en mugg från en stor kedja som Waynes. För några av er undrade ju säkert det.) Jag hade bara min lilla väska och D ingen väska alls. Vi konsterar lite slött att jag har något av en fabläss(som jag vill stava fableisse men jag kanske är hög på avgaser efter långpromenaden)för muggar, speciellt stora muggar

The Holiday

Jag köper inte riktigt handlingen i filmen "The Holiday" med Kate Winslet(min favorit), Jude Law, Cameron Diaz och Jack Black. Jag tar den inte åt mig. Jag gillar nog filmen som helhet men det är något som inte klickar riktigt. Kanske är det den exeptionellt dåliga filmmusiken, eller bara bortfallet av någon slags vardagslogik i manuset som jag inte riktigt köper.
Jag tänker på det där mest hela filmen: Det är något med det här som inte stämmer alls.

Handlingen är alltså sådan:Iris i England och Amanda i L.A byter bostäder över jul efter att deras förhållanden kraschat. Så Iris hamnar i Amandas lyxvilla medan Amanda hamnar i Iris söta lilla stuga utanför London. Och givetvis träffar de nya killar samma dag de anländer. Iris träffar Amandas ex's jobbarkompis och Amanda träffar Iris storebror. Och sen kan man ju räkna ut med stortån hur det går sen. Klassisk handling som man sett flera gånger förr.

Det funkar i början när Iris(Kate Winslets karaktär)får hjärtat krossat igen, och gråter så snart hon kommit innanför dörren på sitt hus. Det kan jag ta till mig - antagligen för att det inte finns någon som kan se sorgsen och rödgråten ut som Kate Winslet- men det är den där Amanda-delen av filmen som känns jäkligt...fel. Jag tycker inte Cameron Diaz är en kass skådis: Inte för att hon är bra, men hon är ju inte den värsta(se bara på Julia Ormonds s k talang, t ex) men hennes historia i filmen känns mer som om den borde explodera i en komedi, vilket den aldrig gör. Den är bara stel och lam. Jude Law livar ju upp filmduken aningens(medges; jag är aningens svag för honom) men inte ens han känns okej här(min världsbild krackelerar).

När det sen kommer till scenen när Amanda och Graham springer runt i nån slags trädgård och hånglar och skojar till det med varandra så är som om filmskaparen fått ett pinsamt återfall tillbaka till åttiotalets "Dynastin", "Dallas" och "Falcon Crest" : musiken, klippen, filmvinklarna, kläderna, platsen. Inte det minsta romantiskt och "love is in the air". Bara rosenkindat spets- och flickdrömsromantiskt, käckt och skojfriskt.

Jag måste se den här filmen igen för att se om den verkligen är så här medioker eller om jag bara inbillar mig allt. Vilket jag nästan hoppas, för jag ville verkligen gilla den.


men vem i helvete har valt musiken? herrejävlars.....


Dock måste jag bara säga: Huset som Iris bor i. OH MY GOD! Får jag flytta in i morgon? Finns det ett likadant hus utanför Malmö kanske?