stumhet

jag lever i en stum värld.
jag hör att människor som pratar på gatan utanför, jag läser vad de skriver men ingenting fångar mig tillräckligt länge. är verkligen alla människor sådär ytliga och korkade? eller är det bara det man ser när man låter pladdret ta överhand?

det borde skrämma mig mer men likgiltigheten, den som blir allas död, tar över och jag diskar hellre i mina egna tankar än läser ännu en ytligt extremkorkad blogg som t ex den här och andra bloggar som jag inte ens ids nämna.

det är inte det jag är ute efter hos människor. jag skiter i om ditt hår är skitigt eller om, till din stora fasa, ditt nagellack flagnar(fast det ligger ändå en viss charm över flagnat nagellack), jag skiter i om du hittar en ny top på vero moda eller om du får skavsår av dina nya märkesdojjor

jag vill tala med människor för att de har andra saker under ytan. jag vill verkligen veta vad de tänker på, varför de tänker på det, jag vill ha konversationer och diskussioner, långa utlägg om en insikt eller en tes de fått. jag vill veta om den där gången du insåg att han du låtsades älska bara var elak, och vart du tog vägen sen. jag vill veta om du sett spöken eller varit med om märkliga saker. jag vill veta om du sjunger för dina blommor eller alltid känner det som om du är älskad av alltinget just innan du ska somna. jag vill veta det andra, det där du inte vågar röra vid av rädsla för att allt ska välla upp igen. det där du gör i smyg för en annan människa för att du älskar att de hur de ler

Ingenting annat har egentligen en betydelse. du dör så snart ändå, och vad har du gjort med livet?

nog nu. nu får det räcka. jag stänger in mig här tills någon lovar mig djup känslomässig underhållning. jag vill inte prata om mig själv. Kan vi inte istället prata bara om dig?
'
'
'
'