Spöregn ute och Värnhems alla hemlösa samlas mellan glasdörrarna på Hemköp för att värma sig. En av dem har en hund som ser ut som en ulligare version av en schäfer och den hunden sitter ihopkurad i ett hörn och lutar sig mot en skylt medan den ser med undrande ögon på alla som passerar. Jag kan inte släppa den hunden med tanken på flera timmar efter att jag sett den. Jag vet inte varför.

Hemma igen så letar jag film som jag glömt att jag vill se, och konstaterar att Tom Cruise är jordens mest överskattade skådis. Jag lagar mat till M.Ward och vänder soffan mot teven för att kunna spela PS2 utan att få nackspärr. Jag tänker lite på det där att jag tycker jag kan leva i en slags misär, men mina kläder är torra och hela, kylen och skåpen är fulla med mat. Det är varmt här inne och jag har fler än en dator och lever alltså i välfärd


men mina skor är trasiga och jag borde gått till tandläkaren för sju år sen. jag är arbetslös och får inga jobb = erfarenhet just för att jag inte har ett jobb och erfarenhet.

alla dessa vinklingar och perspektiv gör mig matt och handlingsfattig