det är nog femte gången på bara några dagar som jag sitter här och stirrar i skärmen, väntar på det där jag ska skriva ner. det viktiga, det där ovanför alla andra tankar och känslor som man vill fånga och sätta i skrift.

på jobbet saknas det pengar och vi är tre stycken som misstänker samma person*, någon som känner att h*n sitter på en tron genom släktskap med chefen och kan göra vad som helst. Till mig sa h*n "vi får inte ens OB på det här jobbet så sno det du kan", när jag började jobba där; något som jag fortfarande funderar över vad det är för inställning.
Inför chefen låter det helt annorlunda "Jag tycker det funkar bra med separata kassor, jättebra idé!" medan jag och D mumlar "Jamen, det är klart det inte kommer fattas pengar NU. Nu vet h*n ju att det kollas!" Och kaxigheten och översitteriet mot de andra fortsätter "Gör det själv!" eller "Jamen, chefen säger att...." fast bossen inte sagt ett skit om det.

Istället börjar man bli nervös att personen i fråga kommer reagera med att behöva skylla ifrån sig och stoppar pengar i min eller någon annans väska som h*n sedan 'råkar' hitta så att någon blir syndabock.

Well, jag har hellre personligt ansvar för en egen kassa så att de ser att det inte är jag som snor, för att vara på jobbet och känna sig anklagad är helt rent är inte roligt alls. Igår vågade jag inte ens stoppa dricksen i fickan utan att känna att någon kanske ser det och tror jag snor.



*alternativt att det är två stycken som snor lite grann och inte tycker att det gör något men att det blir rätt stora summor ihop. För den andra personen är lite skum med, mycket pill med sina väskor mitt i allt, o s v.