money money money

Darling reagerar på mitt inlägg om pengar. Att jag kanske inte är den personen som ska ha pengar i det här livet.
Jag försöker förklara det hela här då.
Det handlar inte om att välja ett liv i fattigdom. Det handlar om att se sin situation så som den är nu, och att acceptera den, se igenom den. För att kapitulera inför saker är att se igenom dem, och man kan inte förändra saker som man inte sett igenom, man kan inte förändra innan man gett upp och accepterat, för allt som man motsätter sig växer sig större, och allt man försöker fly ifrån kommer att förfölja en.
Därför accepterar jag det. Jag är just nu rätt fattig och van vid att vara fattig. Varje krona uppskattas och därför kan jag njuta av pengar på ett annat sätt.
Det är det jag har lärt mig.
Och sen kanske jag inte blir en förmögen människa. Många blir ju inte det. Det är okej det med. Jag klarar mig. Jag känner mig förmögen, oerhört rik, ändå. Jag har haft den känslan i magen sedan jag var 14. Jag är redan rik, är redan underbart förmögen på flera sätt, och ipå dödsbädden tror jag inte jag kommer tänka på pengarna, utan på människorna runt omkring mig. Pengar är en värdslig sak. Kärlek är större än allt.