Saknaden

Jag skulle kunna säga att jag inte kommit in i saknarstadiet ännu; jag reste nyss därifrån. Jag är bara i det där stadiet där vi är ifrån varandra och har andra saker att göra på varsitt håll.
Saknaden kommer senare, överraskande och plågsam, lite som ett hugg i mage eller hjärta, smärtsamt insiktsfullt men snabbt övergående.
Tadaaa! Hoppar saknaden fram och ropar. Hade du glömt mig?

Men saknad glöms aldrig bort.
Den göms undan och skuffas bort, den täcks över och lindas in, placeras längst bak i garderoben och ligger där vilandes tills man råkar dra i ett plagg och saknaden plötsligt faller ner och rullas ut framför ens ögon.
Du inser med hugg i mage och återhållna andetag att:
Saknad glöms aldrig bort.
Den kan ändra form och färg, kan ändra skepnad, lukt, tid eller sång men du kommer aldrig ifrån den.