Inatt är en sån där natt

Inatt är en sån där natt när jag vill vara med D och spela spel, ha balkongdörren öppen så att det drar kallt längs med golvet och jag tvingas sitta med täcket om mig och spela och gorma åt saker som inte går som jag vill, och mitt i allt ta pauser för att D ska röka eller jag ska göra te, eller för att vi ska hinna ner och handla godis/chips/cola innan affären stänger. Jag är inte en van PS2-spelare men jag lär mig väl med tiden. Men jag är en jävel på att hoppa, av någon anledning. Och inatt är det vad jag vill göra. Spel-hoppa, gorma, halvfrysa och sitta i soffan nära D. Nu har den där känslan gått över; känslan av att man ska göra saker på varsitt håll och inte hinner sakna varandra. Jag saknar honom som fan nu och skulle hellre ligga och halvsova i hans soffa än att sitta här. Återigen har jag glömt varför jag skulle åka hem igen, men jag vill minnas att jag kände oro över att ha lägenheten stå tom igen.
Jag önskar jag kunde ta med mig lite mer saker dit snart. Inte mycket alls. Bara lite saker för att förbereda honom om att jag dyker upp snart ändå, med ännu mer saker. Vi skämtade om det där första gången jag skulle åka ner och träffa honom: att jag skulle stå på perrongen med tre snoriga kids och en jävla massa packning och säga till kidsen"Säg hej till er nya pappa nu, barn!" när D dök upp.
Jag undrar hur ofta sånt egentligen händer, på riktigt alltså. Jag älskar att höra om människors freakiga internetträffar.


Jag ska jobba i veckan som kommer.
Två dagar. Jag får skjuts till jobbet på morgonen - vet inte hur det blir med hemvägen men jag tror han slutar jobba samtidigt som jag gör- men nu när det är måndag fastän det är mitt i natten så vill jag förtränga det där med att jobba och stiga upp strax efter fem på morgonen. Jag vet ju att jag kommer att drömma om det nu, natten till onsdag.

Sjukt nog har jag redan börjat fundera på vad jag ska laga till matlåda. Soppa på en spik, men lite morötter i?
Vitkålssallad blir det i alla fall. med potatis kanske. Smakar nada men sen har jag ju aldrig varit den som orkat bry mig alltför mycket om det där. Likgiltigheten blir min för tidiga död.