spiderweb

Min något underliga haklösa men ändå lätt söta arbetsförmedlare ber mig göra yrkestester för att jag ska komma på vad jag vill göra när jag blir stor eftersom man inte blir rik på att skriva och det jag pysslar med nu (d v s inte mycket) uppenbarligen inte funkar.
Hon ber mig i alla fall inte att söka en massa jobb som jag inte vill ha utan är vettig nog att faktiskt inse att jag nog är en person som inte passar på vilken plats som helst utan att få utslag av ångest (vilket faktiskt har hänt för några år sen).

Och jag gör ett onlinetest igen och samma svar får jag ju givetvis som sist.
Ett av svaren är överraskande nog Författare *ta daaaa!*.
Sen står det Bibliotikarie (föga förvånande va?) och Dramaturg, och sedan Scripta.

Och sen när jag läser om det blir jag sugen på att testa det. Ja, alltså, ha praktik eller nått hos nån scripta. Vilket jag varit på jakt efter tidigare men sen hände det inte mkt mer än att jag mailades med en trevlig ung man ett tag om hans syrra som jobbar som det och... Det rann ut i sanden.
Men tydligen får man bara praktik som dylika ting OM arbetsgivaren lovar en jobb. Då kan man få åtta veckors praktik.
Make sense? Inte ett dugg. Nu är vi där igen; ett slags bondsamhällets "Veta vad man vill och hålla sig till det-mentalitet", som om undran eller nyfikenhet inte existerar. Nu ska man vara utbildad inom allt; då först tycks man ha man en fallenhet för det.

Naturligtvis tycker jag det är skitsnack. Det finns alldeles för många utbildade journalister som egentligen inte kan skriva och för många fotografer som vet hur en kamera funkar men som inte ser bilden.
Det enda man egentligen vill ha är en chans att visa att man faktiskt fixar det, men inte ens den chansen får man. Jag har ju en förmåga att agera spindeln i nätet på flera sätt så jag tror jag skulle fixa det och dessutom bli rätt bra men till min kära arbetsförmedlare ska jag inte säga det. Hon kommer säga att jag ska plugga mer och rävsaxen hakar i ytterligare...