hemma igen.

Hemma igen i en nerkyld och ödsligt tom lägenhet. Jag sätter i alla sladdar igen, redan innan jag klätt av mig ytterkläderna, måste driva ut all tystnad med teven och musik på datorn, vrider upp alla element på max för att få bort kylan och gör te i stora muggen att värma händerna på.
Jag tänker en sekund "Det var såhär det kändes innan jag mötte D" men ingenting kommer någonsin bli sig likt igen.
Det är tyst ensamt och kallt här i Örebro,
men någonstans i magtrakten ljuder en sång jag inte sjungit med i förrut,
och i hjärtat ligger ett lugn som jag hade glömt fanns.



Det här är mitt tusende inlägg.
Jag funderade ett tag på om jag borde göra något speciellt med det,
men varför det. Det är bara en siffra som står för min egen vilja att skriva.