måndag, augusti 22, 2005

Usel matte

Jag är en usel djurägare inser jag plötsligt när jag hittar en inköpslista från förrförra veckan där jag skrivit" fågelgrejer" på. Gissa om jag kom ihåg det.

Nu har han ju mat, frukt och frö, sötnosen och dessutom äter han skitdåligt(han är en undulat på sex år som är stel i benen. Varje morgon när jag vaknar numera är jag rädd att han inte ska sitta på sin pinne i buren...) och jag är jätterorolig för honom men nu ska jag köpa fågelgodis och se om det är bättre: såna där fröpinnar med honung och hirskolvar och andra mutor.

Det är bara det att alla butiker har ett uselt utbud på fågelmat och dyl. Det finns hyllor med kattmat och sen några paket fågelfrö i ett hörn tillsammans med inplastad halm till kaninburar och saltstenar.
Som fågelägare är man lite förtryckt.
Är man utan bil får man snällt hålla sig till Icaaffärerna.

Jaja, de har ju i allfall Trill.
Av alla fåglar jag haft (fyra, eller är det fem kanske?) är det inte en enda som gillar Trill (fågelmatsmärke, de där skrikgröna kartongerna). De petar bort hälften av fröna. Så nått fel är det nog.

Som ägare till en allt äldre undulat som ibland hoppar lite fel och hamnar på golvet och ser ut som om det var meningen att han ska hamna där (och vad är det för idioter som säger att djur inte har personligthet. SKAFFA HUSDJUR FÖR FAN!) så oroar man sig mest för att han inte orkar flyga längre. Att han kanske hoppar fel och bryter nått.
För att han inte orkar tvätta sig lika bra.

Fast han är fortfarande rolig som fan och går i gång på DiLevas 'Naked number One' och vissa Type 0 Negative-låtar och på delfinsången på mitt meditationsband.
eller så sitter han bara där och muttrar och vägrar äta när jag sätter dit mat utan väntar tills han tror jag tittar bort.

nä, nu ska jag till Ica, och sen till PRIX och finns det inte fågelmutor där så får jag väl gå till den där vidriga djuraffären, där djuren ser ut att ha lepra och mår pissigt som fan, och köpa nått där.

Fortfarande ingen höst ute.
Men insekterna börjar dra sig inåt husen nu. Det är finfint. Fast spindeln i köket är borta från gardinen och jag är, om möjligt, mer paranoid nu för nu kan den ju vara precis var som helst. Jag sneglar på väggar och tak hela tiden och ångrar att jag inte dammsög upp den. Är jag feg eller är jag schysst?