Till T

Du sa att jag får skriva vad jag vill om dig här, det är upp till dig att välja att läsa det eller inte.
Jag tänkte i allafall försöka mig på en offentlig förklaring till det hela underliga:
Förlåt, jag trasslade in mig i nån våt dröm, men nu är jag vaken igen.
Vill du fortfarande bli min vän?

Ja, jag vet, jag sa väl en massa pinsamma saker i fyllan, ignorera dem. Du märkte av min svala ångest igår antar jag.
Men de flesta frågor jag ställer är för att jag är genuint nyfiken på dig: vad du tänker, tycker, hur du agerar i olika situationer, varför du gör det du gör.
Ja, det är nog grundfrågan: Varför?

Och nej, jag tar inte saker personligt. Inte egentligen. Det är svårt att förklara; det ligger nån slags universell känsla i det hela, att låta en del saker rinna av en.

Och från och med nu ska du alltid alltid få en kram när vi ses och när vi säger hej då. Okej?

Vi kan börja om lite igen; Hej, det är jag som är Lena. Jag har sett dig förrut nånstans. Kan vi inte kolla på film eller nått nån kväll? Jag låter dig poppa popcorn i din kastrull och lovar att inte skryta över hur bra min popcornmaskin är(det är den!). Fast jag vill välja filmen!

Jag tror inte du själv har en aning om vilket intryck du gör på folk, har du?
Jag vet hur du kommer svara. Du kommer att le lite, kanske lätt generad, sen säga: "Ähum, eh... Nej."
Dina svar är sådana. Kroppspråket har desto mer att läsa av. Det är därför jag inte vill diskutera nått med dig över nätet; man missar hälften av svaret.
Men du föredrar det säkert eftersom det ger dig mer tid att formulera dig.
Jag kan vänta på svaren i verkliga livet med. Du ska få se.