ångervred

Pia nämner den mest uppenbara sanningen av alla och jag tänker att jag vill fly igen. För att jag måste. Det kanske stormar till i mig om jag släpper taget.
Jag vet inte hur jag ska hejda det.
Det skrämmer.
Plötsligt är jag inte så modig längre. Inte när det gäller det här. Jag tystar mig, slutar höra av mig tills det klarnar.


Ibland tror jag att jag har astma för att jag inte vill andas längre, för att kroppen andas utan att jag behöver bry mig och den andas för att leva men jag vet inte om jag vill leva, så jag ser till att inte kunna andas.
Jag är faktiskt inte riktigt säker på livet.