att resa

Redan innan jag vaknat känner jag av det här rastlösheten, den ligger i magen när jag sakta inser att jag lyssnar på något ljud utanför, när jag sakta inser att jag känner kroppen, jag har trasslat in mig i täcket som om det vore en älskare, bakifrån och in mellan benen, upp över bröstet. Halsen lämnad fri. Jag känner kroppen, hör ljuden och i magen dunkar rastlösheten vidare. Jag har vaknat och jag är inte säker på att jag vill vara vaken.
Sol utanför, det faller in ljus över hela rumsgolvet.

Jag tänker på de små resorna. De korta effektiva. De i tanken och själen; en plötslig insikt, en känsla som mjukt hugger i bröstet. Nu är jag ny, aldrig som tidigare. Och jag tänker att man alltid alltid är på väg någonstans.