söndag, april 29, 2007

fotografier

ibland märker jag att jag tar mentala fotografier av tillvaron. flera år senare kan jag minnas dem igen, som om jag var där i den stunden nyss, jag känner lukterna och hör ljuden och inbillar mig att allt är precis som då.
ikväll gick jag hem från affären och såg en fågel flyga precis framför månen. månen är nästan full och är blekvit mot den vårblå himmelen. fågeln var svart och lite spretig. jag kommer att minnas det länge.
en annan gång stod jag på perrongen i kumla, på väg hem till västerås, och himmelen var guld, lila och blåsvart. så vacker i all sin annalkande molnighet som tornade upp sig i horisonten. jag tänkte "när snön kommer är jag långt härifrån".
även där fåglar, fast en flock kajor som flög igenom det där guldigt lila. det var så vackert att jag tänkte "det här ska jag alltid minnas" och flera år senare minns jag det.
jag minns hur jag värmde händerna på pappmuggen den där söndagen i januari och hur lukten av de åtta hundvalparna vår hund fick en sommar satt kvar i deras hus på tomten långt efter att de var sålda. en tung lukt som av blod och valpfoder, blandat med nån söt oskuldsfull doft som valpar alltid bär. och till det gruset i hundgården och hur det känns att ha fem valpar kravlandes på en när man sitter ner på marken där. det här ska jag alltid minnas

Jag minns den dagen när hon sa att hon skulle sluta och inte komma tillbaka. vi gungade i närheten av kyrkan. det var höst och luften var klar och kylig. vi rökte varsin lucky strike och jag lutade mig bakåt och såg på molnen när hon sa det. Jag kommer inte tillbaka.
och vänskapen luckrades sakta upp och blev sig aldrig lik igen

2 Comments:

Blogger KuriÅsa said...

Fint! Jag gör också så ibland. Den konstigaste mentala bilden jag tagit var när jag var 15 år och körde på en helt vanlig tråkig väg hemma på landet. Jag bara bestämde mig för att alltid minnas det. Den finaste var efter en utekväll på en mycket slamrig rockklubb. Det snöade stora flingor och var helt vindstilla. Och där stod jag utanför det fina huset i Majorna och lyssnade på det tysta ljudet av tätt fallande snö. Fantastiskt.

29 april, 2007 22:09  
Blogger vandrarvild said...

Tack :)
Åh, jag har minnen av många sådana där tysta snöfallande kvällar. Och av regn som smattrar mot taket. Det är ofta något med väder som jag reagerar på och minns.

30 april, 2007 12:38  

Skicka en kommentar

<< Home