Två porttelefoner och två vanliga telefoner har jag att hålla reda på. Då och då piper det till i porttelefonerna, något som får mig att hoppa till och säga"Jävlars!" eller liknande svordom. jag vet inte hur tydligt folk omkring hör vad jag säger, men jag hoppas de slår dövörat till och har överseende med att det är min första och kanske enda dag här. Skulle det här vara ett fast arbete för mig skulle man ju vara van efter bara någon dag, men nu får pipandet mig att rycka till, och varje gång jag tar en klunk kaffe eller vatten hoppas jag innerligt att det inte ska vara någon som vill in just då, för det vore ödesdigert för tangentbordet....
måndag, april 16, 2007
Om mig
- Namn: vandrarvild
- Plats: Malmö, Sweden
En gång slockna alla stjärnor - men de lysa alltid utan skräck/E Södergran
tidigare inlägg
- kära åhörare
- en helt ovanlig dag
- och sen åkte vi bil med den där tjejen som inte ku...
- Det var jäkligt roligt med filminspelningen igår, ...
- Sötaste sötaste systersonen har lurat med mig i bi...
- Nu har jag strulat klart med dröminlägget på drömt...
- mutor
- länge leve
- Mental påskpuss till Nina H.
- läs
Man skriver inte för att konkurrera med någon utan för att själen törstar efter att uttrycka känslor./N.Gogol
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home