länge leve

Jag visste inte att maria gripe hade dött.
Åh.
mitt tolvårshjärta stannar av plötslig saknad. nu är de döda allihopa, för det var i henne karaktärerna var levande, så länge det bara gick.
...och bokklubben som tove och jag var med i, vi samlade på böckerna och den där sommaren fick jag Tordyveln flyger i skymningen och lite senare kom Agnes Cecilia. tove gillade Skuggan över stenbänken-serien mer, det är först senare som jag köpt dem allihop till mig själv
och det var i någon av maria gripes böcker som jag först läste schopenhauercitatet som jag lärde mig utantill och fortfarande har i huvudet så snart minnet lutar sig tillbaka till tonåren

djupare sett är det alldeles otänkbart, att det, som en gång existerat
med verklighetens fulla styrka, någonsin skulle kunna bli till intet. och sedan,
genom hela den kommande verkligheten fortfara som ett ingenting

kanske är det så man ska tänka på de som mest inspirerat en i livet. Så länge jag minns känslan som hennes böcker gav mig så lever hon - som de bleka skuggfigurer hon själv skrev om.
Maria Gripe är död. Länge leve Maria Gripe.