Jag har precis kommit på mig själv med att ha något av en svaghet för filmaffischer i stil med den här, den här och den här.
D påpekar att de är "väldigt Lena". Vad det nu betyder. Jag har ju uppenbarligen en svaghet även för sagor, samt spökhistorier från slutet av 1800talet, och allt det här ligger nog i samma svarta säck. Men det tar emot att hänga upp alla typer av affischer hemmavid, så nu vill jag ha ett eget kontor någonstans där jag kan frossa i filmmagi och hänga upp allt det här filmklyschiga, men ack så fina, på väggarna.
En av mina stora frustrationer, har jag tänkt, är att jag har tusen och åter tusen bilder i huvudet, men jag är totalt ofömögen att rita dem själv. Jag beskrev en av bilderna för D nyss och vill att han ska göra den åt mig i photoshop, så nu får vi se. Det kanske är mer känslan jag vill åt, i bilderna jag får i skallen. Som texten jag skrev häromdagen, som frammanade den här bilden. Men om D läser texten kommer han inte få samma bilder alls. Ni ser; ännu en frustration. Jag vill vara den som berättar för andra hur det ska se ut, och de fixar det åt mig! Som en blandning mellan regissör och blind konstnär?!? Upplyst despot eller innovatör?!
Nyss kom jag på en ny knapp till datorn; en där man kommer tillbaka till ursprungssidan, om man t ex googlar och sen klickar sig in på en sida och den sidan i sin tur har flera sidor. Så istället för att bara klicka 'bakåt' elva ggr ska man kunna komma tillbaka till googlesidan genom den knappen, som tillbaka till ursprungsläget. Inte som 'home'-knappen, inte alls.
'
'
'
'
'
D påpekar att de är "väldigt Lena". Vad det nu betyder. Jag har ju uppenbarligen en svaghet även för sagor, samt spökhistorier från slutet av 1800talet, och allt det här ligger nog i samma svarta säck. Men det tar emot att hänga upp alla typer av affischer hemmavid, så nu vill jag ha ett eget kontor någonstans där jag kan frossa i filmmagi och hänga upp allt det här filmklyschiga, men ack så fina, på väggarna.
En av mina stora frustrationer, har jag tänkt, är att jag har tusen och åter tusen bilder i huvudet, men jag är totalt ofömögen att rita dem själv. Jag beskrev en av bilderna för D nyss och vill att han ska göra den åt mig i photoshop, så nu får vi se. Det kanske är mer känslan jag vill åt, i bilderna jag får i skallen. Som texten jag skrev häromdagen, som frammanade den här bilden. Men om D läser texten kommer han inte få samma bilder alls. Ni ser; ännu en frustration. Jag vill vara den som berättar för andra hur det ska se ut, och de fixar det åt mig! Som en blandning mellan regissör och blind konstnär?!? Upplyst despot eller innovatör?!
Nyss kom jag på en ny knapp till datorn; en där man kommer tillbaka till ursprungssidan, om man t ex googlar och sen klickar sig in på en sida och den sidan i sin tur har flera sidor. Så istället för att bara klicka 'bakåt' elva ggr ska man kunna komma tillbaka till googlesidan genom den knappen, som tillbaka till ursprungsläget. Inte som 'home'-knappen, inte alls.
'
'
'
'
'
Etiketter: filmaffisch, frustration
5 Comments:
Det är helt sjukt, men när jag läste
"Jag har precis kommit på mig själv med att ha något av en svaghet för filmaffischer i stil med den här, den här och den här"
...innan jag läste ett enda ord till... så var min första tanke: "Sleepy Hollow. Hon gillar Sleepy Hollow".
*S*
Åååh, jag är så FÖRUTSÄGBAR!!!! GAAAAAAAAAH!
Eller så kanske man ska se det som att du lägger fram en väldigt tydlig och ärlig bild av dig själv i bloggen?
Det är ju en komplimang! :-)
jaaaa, det är ju i å för sig ett annat sätt att se det. Så jag tar det som en komplimang :)
Pans Labyrint-affischen är magiskt vacker.
Och filmen med.
Skicka en kommentar
<< Home