"Ibland vill man inte gärna va inne fast regnet öser ner" som lovely Hellman skrev den där gången för längre sen. Det känns så för mig idag: Jag kan inte sitta still, jag kan inte stanna här, jag kan inte tänka annat än 'ut' och någonting lockar, jag vet inte vad det är men här ska jag inte sitta, trots snöras från taken och stormvarningar, trots kyla och halka.

Det kommer passera även det, och jag ska inte gå så långt, bara tiotusen steg dit och hem