la dolce vita

Kan ni se den lilla humorn i de små sakerna? Som att man på teve ser en vulkanolog som heter Hill? Eller att man nyligen omnämnde nån som "rätt anal" och senare insåg att han är gay?


Eftersom vi jobbade i helgen har vi vår helg på måndag och tisdag istället. Vi satt och käkade och drack på ett ställe vid Triangeln(eller Triangelen som det heter här) och hade det allmänt trevligt. Träffade Ds kompis H igen, en tjej som jag i somras mötte och gillade sådär på en gång även om vi inte pratade speciellt mycket då men lite mer nu, och Martin berättade att han blivit rånad i London. Det är inte hans år i år, allt skit händer honom, och det kan man ju inte låta bli att driva lite med. Han samlar på sig alla erfarenheter på en gång för att allt bara ska kunna gå uppåt senare, sa vi.
Jag rökte för mycket. Jag vet, jag har astma och får skylla mig själv och idag hostar jag som en polsk sjöman, men börjar man dricka medan man väntar på maten blir man lätt berusad rätt snabbt. Men det var trevligt. Eller gemytligt? Jag vet inte vilka ord som är mest passande. Ingen vantrivdes och ingen lämnades utanför.
På vägen hem säger D att om man ska lägga pengar på något så ska man lägga det på att spendera tid med vänner.

Det regnar ute och blåser som fan nu i dagarna. Det blåser tydligen alltid här. Jag bävar för vintern och min aldrig svikande - av blåst uppstående - öronvärk... men emellanåt är även smärta en de av det ljuva livet, om än med lätt bitter smak