lever likaså

vi sitter vid öppet fönster och ser på stjärnklar himmel. jag hör hur ciggen knastrar till när jag tar ett bloss av den innan jag räcker den till D.
vi pratar om om aldrig hade hänt eller hade varit annorlunda. Om jag hade bott i samma stad som honom och i den här lägenheten så hade vi flyttat ihop här istället. Om han hade bott kvar i sin förra och bestämt sig för att hyra ut ett rum istället för att sälja, och jag i samma veva hade bestämt mig för att plugga i hans stad och letat efter rum att hyra. om han aldrig hade börjat prata med mig på nätet den där gången för flera år sedan. om jag hade fött det där barnet, om....

det spelar inte längre någon roll. vi är här nu, och jag tänker igen på hur lätt det är att prata med honom och hur roligt vi har det, hur jag älskar honom och älskar att vara med honom, hur jag hellre har varit med honom i några korta ögonblick än evigheter utan honom.

det är lätt att grubbla när mörkret faller, och man sitter i sitt köksfönster och röker en cigg, insvept i sitt överkast och himmelen ovanför utanför är stjärnklar och luften är kall att andas. det luktar snö och i lägenheterna på andra sidan tänds lampa efter lampa. där människor lever.
vi sitter i mörker, men lever likaså