hönsmamma
"Jag råkade snubbla med en av kartongerna som det var muggar i" säger mamma. "Det var en slang utanför dörren som jag inte såg!" och jag agerar hönsmamma och oroar mig i dagar för muggarna, vilka det var som gick sönder, och vågar jag verkligen packa upp den kartongen och se efter; drömmar krossas på det viset, minnen faller isär och smulas sönder.
Istället låter jag kartongen stå i källaren. Till en annan dag, en dag när jag hinner gråta om det krävs. På samma sätt skjuter jag undan tanken på sakerna jag lämnat bakom mig, filmerna och böckerna som E lånar på obestämd tid, ljuslyktorna som jag inte vet var de är, tavlorna och bilderna som ligger någonstans och tiden framför mig när jag återupptäcker allt det där som utgjorde en fästning för mitt ensamboende en gång i tiden.
Istället låter jag kartongen stå i källaren. Till en annan dag, en dag när jag hinner gråta om det krävs. På samma sätt skjuter jag undan tanken på sakerna jag lämnat bakom mig, filmerna och böckerna som E lånar på obestämd tid, ljuslyktorna som jag inte vet var de är, tavlorna och bilderna som ligger någonstans och tiden framför mig när jag återupptäcker allt det där som utgjorde en fästning för mitt ensamboende en gång i tiden.
posted by vandrarvild at 27.10.06
2 Comments:
Usch inte roligt med glas som kan gå sönder.
En kompis till mig lyckades ha ner flera koppar från våran hylla förut, fast som tur var lyckades hon rädda allihop. Det kallar jag reflexer! Haha
jamen, man köper ju glas eller muggar för att man gillar dem, så man vill ju ha dem kvar. Poängen med att köpa glas man inte gillar bara för att nyttja, medan man har porslin som står och är fint är ju helt meningslös! :)
Schyssta reflexer om hon räddade muggarna sådär. Själv hade jag nog mest sett dem falla lite som i slow motion och hoppats de inte var svåra att ersätta....
Skicka en kommentar
<< Home