den som känner sig själv är den som sett djupen, såren och alla förlorade drömmar i sig själv.
ibland blir saker inte som man tänkt sig dem, men ibland blir de långt mycket bättre än så.
inatt är sista natten här; mitt liv, om man nu ska kalla sina saker och tillhörigheter för sitt liv utan att känna sig som en materialist och i samma veva börja tänka på hur och om man skulle klara sig bra utan att saker som emellanåt tynger ner ens liv, är ihoppackat i lådor och påsar och här i lägenheten är det ekande tomt och dammigt.
jag tänker på vart jag ska ta vägen sen, man vet aldrig det, och det är äventyret och stormen som man uppfylls eller slås sönder av. jag undrar vad som händer sen. jag följer med och ser hur det blir. det enda man vet riktigt säkert emellanåt är att man nu fångar snabba glimtar om vem man är när man är som starkast
och vem man kommer bli
eller vem man skulle vara om man aldrig vågade kasta sig rakt ut

nu är det dags att hoppa bungyjump utan lina igen