yeah me!

När jag kommer igång att göra saker kan det gå förvånansvärt snabbt.
Som nu har jag klarat av att besöka sociaaaalen a k a försörjningsstöd i rusningen efter lunch(tjugo pers väntade utanför dörren men jag fick första lappen för jag var den som sa till att nummerlappsmataren inte funkade. Yeah me!) och sen gå till banken och säga till att mitt kort inte funkar, nu igen. Av någon anledning kunde jag fixa det genom att visa mitt gamla id-kort, det som slutade gälla för två år sedan. Jag är så charmig.

Jag har hunnit städat trappen medan jag lagat mat, och sen bakar jag bröd nu medan jag väntar ytterligare på maten. Plus att jag packat.
Jag vet inte hur jag får plats med allt i en ryggsäck. Jag förstår det inte. Jag är tacksam över att det funkar, men jag förstår ändå inte. Men jag är en jävel på att mosa och mosa och mosa. Envis som satan.
Så snart är jag klar och kan ta mig iväg till övernattningen.

Jag vet inte hur jag hunnit, men även utan den vetskapen har det ju gått bra. Min mamma är ju en sån där som fixar saker nästan äckligt snabbt, kanske därifrån jag fått det. Det är av den anledningen som jag frågat om hon itne kan hjälpa mig att putsa fönster. Evil Lena vet att jag bara hinner göra köksfänstret när hon fixat dem här i rummet och tar itu med hallen.


...men nu är Freja verkligen död. Älskade lurvörat. Hon som var så lockig i pälsen och som man kunde känna revbenen på när man klappade henne på sidan. Pälsen var alldeles blank där och övergick i långa slingor av hår just innan hennes bara mage.
Hon avskydde valpar. Som om hon tyckte de var dryga och ouppfostrade - Way to go Frejs!
Men hon var en jävel på att simma och apportera fåglar.
Jag måste komma ihåg att be dem om bilder på henne.

Och ja, inse ironin i att jag är en hund- och fågelmänniska, och de hundar jag oftast gillar är fågelhundar.