Hemma igen

Jag lämnade D och Malmö bakom mig igen. Vi gick från Värnhem ner till stationen, jag fortfarande häpen över att alla saker utspridda över hans lägenhet rymdes i min väska, och nu några timmar senare när samma saker ligger utspridda på sängen i hallen så känns det redan overkligt, som parallella världar som jag rör mig mellan.

Hemma i min lägenhet väntar instängd luft, en tom fågelbur och ännu en räkning på över 3000 kr som jag inte kan betala. Jag ringer pappa i panik men ingen är hemma där, kanske lika bra det. Jag skriver ner allt jag har i huvudet för att kunna betrakta det lite utifrån.

Det känns så underligt att vara i Örebro igen, sorgset. VIndspelet svänger i korsdraget och jag låter det vara så, för jag vet att Isis hade gillat ljudet av det. Inte för att han är kvar här utan mer som en påminnelse. Isidor gillade vindspelet, han brukade sitta uppe på det och flaxa för att det skulle svänga. Själv blev jag galen av ljudet och flyttade efter ett tag ut det i köket, men varje gång jag kom åt det så började Isis kvittra vilt inne i rummet. Och nu hänger samma vindspel här och plingar hysteriskt, men Isis är någon helt annanstans.