Bye bye birdie

Inlägg nr 1800 och jag kommer med sorgsna nyheter.
Jag vaknade med en känsla av...någonting. D vaknar i samma stund. Himmelen visar undergångsväder i form av de svartaste moln jag sett på länge.
Inkorgen på mobilen har ett nytt meddelande: "Pippisen har lämnnat in, vad ska vi göra av honom tills du kommer hem/pappa" så jag ringer upp dem.
Min pippis, min Isidor, dog igår kväll. Mamma hade tyckt han hade betett sig underligt i några dagar, och bulan han hade på magen hade blivit större så han kunde egentligen inte röra på sig.

Och nu är han borta ur kroppen, nu är han på annan plats. Mitt lilla ljus, min kaxiga lilla bajsmaskin som aldrig ville äta alla frön utan plockade ut det gottigaste, som aldrig ville äta saker man satte in till honom när man såg utan väntade tills man vänt på huvudet innan han var framme och smakade. En liten turkosblå varelse med stor personlighet, den enda fågel som satte sig på burväggen när jag skulle köpa en undulat och kvittrade och ville komma med hem.
Han som satt på kanten av min tallrik i början och åt av min mat, som man kunde hålla i handen och satt han på fingrarna kunde man lite lätt dribbla med fingrarna så att han klättrade emellan dem, allt medan han han pratade och pratade med mig.

Min lilla kärlek. Kunde du inte väntat tills jag kom hem, så jag hade kunnat säga hej då? Jag känner ju att du har det bra nu, du känns glad någonstans där inne bakom all sorg men jag hade ju velat hålla dig en sista gång. Ett sista farväl.

Jag kommer sakna dig tills jag spricker.