Feminist, javisst

Ibland blir jag jävligt trött och förbannad på att ordet "feminist" är lika brett och felutnyttjat som ordet "new age".
Trött på att människor i stort inte fattar det utan att det är lika enkelt för vilken manshatare som helst att kalla sig just feminist och att med den benämningen som ett slags skydd hata människor för att de föddes med kuk och mer eller mindre hävda att alla feminister tycker likadant, medan många feminister, såsom jag själv, råkar ut för diverse påhopp just på grund av att ordet felanvänts överallt - då gärna i förtryckande hånande sammanhang i media.

Fler och fler människor väljer numera att vara tysta med att kalla sig just "feminist" även om deras övertygelser fortfarande handlar om jämlikhet mellan könen och ett upplösande av de traditionella könsrollerna.
De känner en motvilja för att kalla sig själva för feminister utan att för den skull överge grundtanken. För när ordet smutskastas i media på samma sätt som alla saker som rör kvinnors tankeliv och framåtanda och kvinnors önskan om en förbättring, då är det dags att ta tillbaka orden igen.

För att om man ger upp har de - mediapåtryckarna och de skitnödiga patriarkala smutskastarna - vunnit. Slutar jag att kalla mig feminist just för att jag kan skämmas över att det finns kvinnor som inte fattat att det inte handlar om hat eller våld eller "Vi får hämnas på männen genom att hugga kuken av dem för de har förtryckt oss i tusentals år"; Slutar jag att kalla mig feminist för det så ger jag upp.
Och jag vägrar att ge mig.
Jag vägrar, på samma sätt som det finns många män som vägrar stämplas som våldsamma/känslokalla/förtryckare bara för att de har kuk och att alla helt enkelt vet att män våldtar, förnedrar och hånar kvinnor.
Att hävda att alla män är likadana gör ju automatiskt att man hävdar att även alla kvinnor är det.
Och jag vill som sagt inte kopplas samman med manshatarna och bimbofjollorna, vill inte kopplas samman med hemmafrun som lever kvar i 50-talet, vill inte kopplas samman med fårskocken kvinnor som säger med hög röst måste säga att de aaaaaldrig skulle bli feminister för då måste de sluta raka benen och bli fula och...
Ja, ni ser ju vad jag menar...

Dessutom, men orkar jag gå in på det nu egentligen, genom att media utnyttjar hela feminist-ordet så grovt och alltid måste slå under bältet för att hålla läsarna intresserade, så skapas ju mer misstänksamhet. Numera hävdar många att de minsann vet hurdana feminister är, för det har de läst i tidningen och allt i tidningen är sant: "Feminister är inte kloka som vill ha lika lön för lika arbete. De där fula kärringarna, ja, de borde stå vid spisen och hålla käften och de flesta av dem har nog helt enkelt fått för lite KUK!"


Det är samma sak när människor tar på sig vissa politiska attribut, under ett visst namn, för att ha en anledning att använda våld och förstöra egendom på stan. Som, till exempel, Syndikalisterna, där ingen av dem jag träffat är för våld alls, utan snarare tvärtom, men när de demonstrerar så hakar våldsamma idioter på deras demonstrationståg och använder sig av deras namn fastän de inte har med varandra att göra, och allt blir sen uppblåst som fan i media och nu vet alla att syndikalister är våldsamma idioter och dem kan man ju inte lyssna på då.
Eller hela den här vegan-vegetarianhärvan som man fick förklara för varenda jävla idiot till människa i början: "Bara för att det FINNS militanta veganer betyder det inte att JAG är militant för att jag är vegetarian! Jag äter inte kött, nej, men det betyder inte att jag automatiskt har ett sug efter att spränga McDonalds eller korvfabriker. Oki?!"

Jag är feminist. För att jag har en övertygelse.
Jag är vegetarian med. Och har aldrig velat spränga Scan.

I rest my case..